ÅSIKT

Därför förstör jag H&M:s affischer

DEBATT

Föräldrar borde lära sina barn att förstöra H&M:s julaffischer – i rent självförsvar.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”En sönderslagen ljustavla i en busshållplats är en bättre utemiljö för våra barn än samma busshållplats med en hel ljustavla som propagerar för en patriarkal kvinnosyn.”

Det skriver Erik Berg, som här svarar på gårdagens artikel av Elise Claesson.

SJÄLVFÖRSVAR Att förstöra reklamaffischer är det enda sättet att slippa den patriarkaliska propagandan i det offentliga rummet, tycker Erik Berg.
Foto: Thomas Johansson
SJÄLVFÖRSVAR Att förstöra reklamaffischer är det enda sättet att slippa den patriarkaliska propagandan i det offentliga rummet, tycker Erik Berg.

Jag är en av de ”arga feministerna” som enligt Elise Claeson (AB 10/12) ger H&M gratisreklam genom att måla över deras affischer. Jag vill gärna förklara varför vi varje år gör detta. Men låt mig först säga att jag håller med Elise om EN sak. Ingen kvinna som köper ”sexiga underkläder” eller ”önskar sig genomskinliga negligéer” i julklapp, ska skämmas över detta.

De som däremot borde skämmas, är de som genom enorma reklamkampanjer bestämmer hur vi ska se ut för att uppfattas som snygga. De har många liv och mycket könsförtryck på sitt samvete!

Som bekant kan en bild ibland säga mer än tusen ord. H&M:s julaffischer säger inte bara ”köp de här underkläderna” utan de säger också: ”var på det här sättet (om du inte vill uppfattas som tråkig)” och ”se ut så här (om du vill se ut som en RIKTIG kvinna)”.

Elise skriver: ”Feminismen är könlös och osexig. Många, många svenska kvinnor vill vara kvinnliga och sexiga.”

Tro mig Elise, jag vill också att kvinnor ska kunna känna sig sexiga! Feminismen handlar inte om att vara sexig eller osexig. Det handlar om på vems villkor man är sexig.

Att ha mycket pengar ger inte automatiskt rätt att fylla det offentliga rummet med vad som helst.

Därför förstör vi H&M:s affischer. För att det är vår utemiljö. Också. Och därför kan det ibland vara så – paradoxalt nog – att en sönderslagen ljustavla i en busshållplats är en bättre utemiljö för våra barn än samma busshållplats med en hel ljustavla som fungerar som propagandaskylt för en patriarkal kvinnosyn.

Det är rent självförsvar. Vi värnar om vår rätt att uppfostra våra barn till att inte behöva växa upp med destruktiva föreställningar om hur de måste vara.

Det finns nämligen ett problem med reklam i det offentliga rummet: den går inte att undvika. Om jag vill att mina barn ska få forma sina egna liv och slippa utsättas för utseendehets och mossiga könsroller kan jag alltid låta bli att köpa Slitz och Café och undvika att gå på de värsta biofilmerna, men reklamen i det offentliga rummet kan jag inte komma undan.

Tänk er om en muslimsk organisation hade börjat driva kampanj på motsvarande vis för att alla kvinnor i Sverige skulle bära slöja. Jag kan se reaktionerna framför mig: ett ramaskri – ”varför ska dom få tala om att en kvinna måste vara på ett visst vis?” Eller om en invandrarfientlig organisation drev reklamkampanj i busskurerna med budskapet: ”Släng ut dom!” Det hade (förhoppningsvis!) aldrig tillåtits.

Men varför säger vi inte ifrån när det gång på gång dyker upp kampanjer som säger: ”Kvinnor är sexobjekt”?

Jo, jag vet svaret själv. Vi är helt enkelt för vana vid den synen. Bilden av den lättklädda, objektifierade, villiga kvinnan är inpyrd i vår kultur. Den tas för given. Och varje gång som vi tar den för given och accepterar den, tar våra barn den för given.

Därför borde egentligen varje småbarnsförälder som värnar om sina barns frihet och rätt att utvecklas till de människor de själva vill bli, ta med sina barn till en H&M-affisch och visa dem hur det går till när man försvarar sig själv. Det räcker med en burk färg eller lite tapetklister.

Det är vad vi gör när vi förstör H&M-

affischer: Vi försvarar oss.

H&M är förstås inte ensamt skyldiga till patriarkatets existens och kvinnoförtrycket. Men deras årliga julkampanj utgör likaväl ett slags årligt sista triumferande slag i magen på alla kvinnor: ”Här har ni, om ni trodde att vi var på väg mot jämställdhet! Kvinnor är fortfarande framförallt sexobjekt, ni måste se snyggare ut än någonsin för att accepteras som kvinnor.”

Detta årliga slag i magen är bara en accentuering av det dagliga kvinnoförtrycket: nio kvinnor misshandlas varje timme i Sverige av män de lever tillsammans med. En kvinna i veckan misshandlas till döds.

Unga flickor växer upp med orimliga krav på utseende, beteende och kläder. Unga män växer upp med skeva föreställningar om hur en riktig kvinna ska se ut.

Allt detta är också en del av de könsroller som Elise Claeson käckt menar att ”de flesta svenska kvinnor är nöjda med”.

Och till sist parkerar vi alla utanför H&M:s butiksportar för att gå in och köpa accessoarerna som gör oss till riktiga kvinnor eller män, så som H&M lärt oss att vi ska se ut.

Den enda som tjänar på det är Stefan Persson, H&M:s huvudägare.

God Jul, Stefan. Tack för alla mjuka klappar. Och det hårda slaget i magen. Du fattar nog varför vi ger dig en klapp tillbaka.

Erik Berg , studerande