ÅSIKT

Fram med skumpan – Saddam är gripen!

1 av 3
I juli dödades Saddams söner Uday och Qusay vid en eldstrid i en villa som tillhörde deras kusin i Musul. Ali Hassan Al-Majid, ”Kemiske Ali”, dödades i augusti.
DEBATT

Kurdo Baksi köpte tre flaskor champagne: en för Saddams söner, en för Kemiske Ali – och en för Saddam Hussein. Det tog ett tag, men nu får han äntligen öppna den tredje flaskan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

”Saddam har nu återigen visat att han är en feg fähund”, skriver han.

Den 9 april föll Saddamstatyn i Bagdad varmed han försvann spårlöst. Samma dag köpte jag tre champagneflaskor av en armenier på Manhattan. Den första flaskan öppnade jag i juli då Saddams båda onda söner Uday och Qusay mördades i Musul. Den andra öppnade jag med några vänner runt 20 augusti då slaktaren från Bagdad, Ali Hassan al-Majid, känd som Kemiske Ali och Saddam Husseins trogne kusin, greps.

Men den sista och viktigaste flaskan höll i sig länge. Med tanke på att snön snart landar i Irak och motståndet mot de allierade styrkorna i Irak vuxit sig allt starkare på sistone, svävade jag i tvivel ifall jag skulle kunna njuta av den sista flaskan den närmaste tiden.

En stadig röst från irakiska Kurdistan lättade på mina tvivel klockan åtta på söndagsmorgonen; Saddam har hittats i en spindelhåla levande, inte långt från sina barndomstrakter i Tikrit.

Hur kunde den gamle vännen vara så säker på sin sak? Det finns nämligen ett dussin levande Saddamkopior i Irak. Fastställandet av den riktige Saddam är ett mycket tidskrävande arbete.

Och sedan i april tog jag för givet att Saddam inte skulle överlämna sig levande utan endast som lik – precis som sina söner. Saddam är nämligen en man som alltid spelat stort på sina breddgrader och som drömmer om att få kilometerlånga texter i arabiska historieböcker där han sitter på vackra vita hästar med svärd eller gevär i handen.

Männen som Saddam ville efterlikna i det gamla Mesopotamien och i dagens Mellanöstern brukar vid omöjliga tillfällen slåss in i det sista, mördas ”modigt” eller använda sista kulan mot sitt huvud varefter de garanteras epitetet martyr.

Nej, slutet för Saddam blev inte martyrlikt utan patetiskt, förnedrande, övergiven och motståndslöst i hans egna barndomstrakter.

Att vara ensam i en spindelhåla mitt i natten betyder bara en sak: Saddam hade inga vänner eller nära släktingar kvar som ville ställa upp mer för honom. Vem vill ställa upp för en oberäknelig man som skjutit sina svärsöner till döds, låtit mörda och tortera vänner och släktingar, skadeskjutit sina kusiner och farbröder, satt en av sina fyra fruar och gamla vänner i husarrest? Nej, slutet för Saddam blev precis som jag personligen hade önskat mig. Och jag är extra glad att Saddam även gjort sina närmaste besvikna då han överlämnat sig som ett lamm i ett land där han dominerat i tre decennier.

Saddam har nu återigen visat att han är en feg fähund som gärna lät andra människor torteras, mördas, deporteras eller gasas ihjäl med kemiska stridsmedel. Men om sitt eget skinn är han så rädd som fega diktatorer brukar vara. Lyfter inte ens ett finger!!!

Vem var Saddam Hussein kortfattat? Jo, han var en komplett blandning av det senaste århundradets sju ondaste män: Stalin, Hitler, Pol Pot, Idi Amin, Pinochet, Mussoloni, Franco och Mobutu.

Redan i fjortonårsåldern började han mörda människor. Han föredrog våld i stället för ord och demokrati. Han såg sig som en über alles-människa som hade en särställning på jorden. Sympati och empati hade aldrig tagit sig in i hans hjärta. Att inte bry sig om andra människors känslor, tankar, lidanden och smärta var hans hobby. Och han var aldrig kapabel att älska en enda människa.

1968 blev han vicepresident i baathregimens Bagdad. I juli 1979 blev han president och styrde Irak i ett järngrepp. Listan över alla brott han begått mot mänskligheten får inte plats här. Här är bara ett axplock:

Han beordrade användning av kemiska stridsmedel och konventionella vapen mot civilbefolkningen: i mars 1988 dödades 5 000 människor i Halabja.

Saddam Hussein var ansvarig för den brutala Anfal-kampanjen som pågick 1980–1991 och som kostade 200 000 kurder livet under 1980-talet. Över en miljon kurder fördrevs från sina hem då 4 882 byar i irakiska Kurdistan avfolkades eller jämnades med marken.

Saddam beordrade personligen etnisk rensning av shia-muslimer då dessa gjorde uppror i södra Irak efter Kuwaitkriget 1991. Tiotusentals oskyldiga människor mördades brutalt.

Fler än 200 massgravar där man främst hittade kurder och shiiter vittnar om Saddams brutalitet.

Nästan 1,4 miljoner irakier har fallit offer för Saddam-administrationen, om man räknar samman offren för olika interna och externa Saddamkrig.

Nu hoppas jag att Saddam åtalas för brott mot mänskligheten, folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Jag tycker att rättegången mot Saddam skall hållas i Halabja, under en FN-kontrollerad internationell domstol.

Nyheten om att Saddam har gripits har väckt och skänkt stor glädje framför allt för invånarna i Irak men också för alla människor som tror på demokrati, fred och grundläggande mänskliga rättigheter. Mina barndomsvänner skjuter glädjeskott ifrån sina hus nu när Saddam är gripen. Synd att jag inte är med dem en dag som denna.

Och i dag öppnar jag äntligen den tredje champagneflaskan från Manhattan. Det känns nämligen extra bra att kurder var med och grep Saddam.

Kurdo Baksi (Svensk-kurdisk författare)