ÅSIKT

Se invandrare som en möjlighet - inte problem

DEBATT

För två veckor sedan kom Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, med ett skarpt utspel:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Hindra inflyttning av nyanlända, arbetslösa invandrare till Malmö i fem år.

I dag träffar han ministrarna Mona Sahlin och Barbro Holmberg för att prata om saken.

Tove Lifvendahl, moderat som i höstas gav ut en bok om Rosengård, uppmanar dem alla att byta människosyn:

"Jag efterlyser offensiva idéer för att se invandrare som möjlighet och inte problem."

rosengård Malmös kommunstyrelses ordförande Ilmar Reepalu träffar i dag integrationsminister Mona Sahlin och migrationsminister Barbro Holmberg. Han vill hindra inflyttning av nyanlända, arbetslösa invandrare till Malmö i fem år.
Foto: PETER FRENNESSON
rosengård Malmös kommunstyrelses ordförande Ilmar Reepalu träffar i dag integrationsminister Mona Sahlin och migrationsminister Barbro Holmberg. Han vill hindra inflyttning av nyanlända, arbetslösa invandrare till Malmö i fem år.

I dag får Malmös kommunstyrelseordförande Ilmar Reepalu audiens hos integrationsminister Mona Sahlin och migrationsminister Barbro Holmberg.

Vad Ilmar Reepalu vill är redan känt. Han vill i praktiken att Malmö ska få införa ett inflyttningsstopp för asylsökande, genom att skrota ebo-lagen (lagen om eget boende, det vill säga boende för folk som väntar på uppehållstillstånd) och strypa den så kallade introduktionsersättningen (ett statligt bidrag som utfaller när man inte får jobb).

Reepalu har räknat ut att detta skulle ha förhindrat åtminstone 500 invandrare från att flytta till Malmö 2003.

Gränsen är nådd, tycker han. Och många Malmöbor håller nog med honom, eftersom de ser att det bor många invandrare i Malmö som inte kommer in - vare sig i arbets- eller samhällsliv. Det är ohållbart.

Men att slå ringar runt svenska städer är lika begåvat som att kräva intagningsstopp på svenska grundskolor till dess att alla nuvarande elever har fått godkänt i kärnämnena, eller stänga läkarmottagningarna tills köerna är bortarbetade. "Bara tillfälligt", säger de som inte kan se problem från mer än ett håll.

Det finns problem i Malmö. Men att lösa dem kräver förmåga att förändra på flera plan samtidigt.

När Reepalu fiskar efter lösningar som utgår ifrån människors etniska tillhörighet och inte från deras sociala situation, är det inte underligt att Sverigedemokraterna hoppar av förtjusning.

Det finns många saker Reepalu, Sahlin och Holmberg bör tala om i dag. Jag är inte inbjuden, men vill gärna bidra med förslag till föredragningslista.

1. Är den människosyn som genomsyrar migrations- och integrationspolitiken verkligen så klok? Att migrationsfrågorna är placerade under socialförsäkringsutskottet, är det inte att redan på förhand etsa fast en bild av invandrare som bidragsberoende? Varför ligger inte migrationsfrågorna under närings- eller arbetsmarknadsutskottet? Och renodlade asylfrågor borde kanske flyttas till justitieutskottet för att borga för systemets rättssäkerhet?

2. Har det gjorts någon utvärdering av de dryga 2,1 miljarder kronor som den så kallade storstadssatsningen har kostat? Jag vet att Mona Sahlin brukar nämna ett antal projekt som har genomförts, men hur många fler har fått fasta anställningar? Hur många har tagit sig ur bidragsberoendet på Rosengård sedan pengarna började flöda?

3. Bostäder kommer förmodligen att förbli ett problem, så länge de enbart dirigeras fram på politisk väg och inte styrs av efterfrågan. Vad gör regeringen för att se till att Sverige kan få en bostadsmarknad där det lönar sig för byggföretagen att bygga fler hyreshus och där en invandrarfamilj i förorten inte behöver betala lika mycket som en innerstadsfamilj?

4. När och på vilket sätt är det tänkt att de allt fler som anställer svart arbetskraft ska kunna tycka att det är genomförbart och rimligt att göra jobben vita? Har ni talat med Malmöborna om detta?

5. Hur har regeringen tänkt när de bryter loss enskilda delar i frågor som rör asylsökande istället för att skynda på med helhetsöversynen av systemet? Varför är Barbro Holmberg beredd att stänga möjligheten för flyktingar att lämna in en ny ansökan innan ett nytt rättssäkert system är på plats? Det kan väl aldrig vara så att väljaropinionen för partiet i och utanför Malmö är viktigare än rättssäkerheten för den enskilde?

6. Hur går det för Roberto Pita, mannen som invandrade hit och sedan jobbade och betalade skatt här i nästan tio år, men som nu väntar på besked om han ska köras på porten? Utgången av hans ärende är av betydelse för hela Sverige. Vad bör en rimlig signal vara till en människa som vill bo här och genom sitt arbete och sin person bidra till vårt land?

7. Vad anser regeringen om arbetskraftsinvandring den här veckan? Skulle inte en öppen, självförsörjande och legal väg till Sverige, som bygger på att människor själva får och ska ta ansvar för sitt liv, avsevärt lätta på trycket i asylsystemet?

Jag efterlyser offensiva idéer för att se invandrare som möjlighet och inte problem. Att slopa introduktionsersättningen kan se bra ut i en debattartikel, men i realiteten är det bara att flytta kostnaden någon annanstans. Om människor fortfarande inte kan försörja sig själva, kommer det att förbli en kostnadspost.

Detta är vad ni må tala om, i stället för hur Malmö skulle kunna bli den första svenska stad som inför systematisk diskriminering. Lycka till i dag, Reepalu. Det finns många som kommer att följa vad som blir den konkreta utkomsten av ditt möte i Rosenbad.

Tove Lifvendahl