ÅSIKT

Vårt Knutby ska inte bli ett nytt Malexander

STOLT BYBO Tomas Lindh tycker om sitt Knutby där han är uppväxt. Det finns så mycket mer än det den senaste tidens mediabevakning har visat, menar han. Han vill inte att byn ska kopplas samman med ond bråd död.
Foto: Staffan Claesson
STOLT BYBO Tomas Lindh tycker om sitt Knutby där han är uppväxt. Det finns så mycket mer än det den senaste tidens mediabevakning har visat, menar han. Han vill inte att byn ska kopplas samman med ond bråd död.
DEBATT

I höstas tog några Knutbybor initiativ till föreningen Knutby i Samverkan.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

De ville sätta samhället på kartan. De hade aldrig kunnat drömma om att orten skulle bli symbol för ond bråd död.

En av initiativtagarna, Tomas Lindh, tänker göra vad han kan för att förändra bilden av byn: ”Jag vill inte att Knutby ska bli ett nytt Malexander.”

Jag älskar Knutby, här är jag född och uppväxt. Jag älskar midsommarfesten i Gammelgården och Knutbydagen i Folkets park. Jag gillar att heja på folk jag möter vid Ica och att träffa grannarna på den årliga brandkårsfesten.

Jag hejar frenetiskt på min sons fotbollslag och på min dotter när hon åker skidor. Jag skjutsar med glädje till innebandyn eller simskolan. Jag lyssnar och gläds när min fru sjunger in våren tillsammans med Knutbykören vid den årliga ceremonin nere vid idrottsplatsen.

Jag vill behålla den relationen. Jag vill inte att Knutby ska bli ett nytt Malexander. Att människor tänker på ond, bråd död när de hör Knutby nämnas.

I höstas satt vi, några engagerade personer, och planerade en nätverksorganisation för Knutby. En förening som skulle samordna alla företags och föreningars önskan om utveckling av bygden.

– Vi måste sätta Knutby på kartan, sa vi.

Vår önskan infriades men vi hade väl aldrig kunnat drömma om på vilket sätt detta skulle ske. Att byborna bokstavligen skulle bli jagade av olika media när de var och handlade eller hämtade sina barn på skolan.

Aldrig hade väl vi kunnat drömma om att vår skola var en plats dit barnen inte vågade gå eller att bygdegården egentligen var en kyrka full av religiösa extremister.

Är det en dröm eller är det verkligt?

Vad är sant och vad är lögn?

Oberoende av detta har Knutby befläckats för all framtid och därför är det av största vikt att vi reser oss ur askan likt Fågel Fenix, fortsätter på den inslagna vägen att knyta band mellan människorna i byn, skapar gemensamma värden och medverkar till att Knutby blir en plats där gemenskap och respekt kan råda.

En företagare som flyttat hit från Stockholm sade:

– Detta är ju den optimala platsen att verka på! Nära till allt. Synd bara att it-kommunikationen är så långsam.

Till hösten kommer bredbandet hit, då blir Knutby ännu mer attraktivt för småföretagare.

Redan i dag finns här ett åttiotal företag, exklusive jordbruken, och cirka fyrtio föreningar. Vi är cirka 1 400 innevånare i församlingen varav omkring 700 bor i tätorten. Det finns en enorm utvecklingspotential i byn eftersom kompetensen hos befolkningen är hög.

Här finns it-folk, industrier, verkstäder, entreprenörer och offentlig service. Det gäller bara att samordna den och det är vad Knutby i Samverkan (KiS) vill göra.

Bygg hyresrätter, utveckla den gemensamma webbportalen, bevara biblioteket, bygg en sporthall nu!

Vi behöver också samverka för att skapa en dialog med kommunen. Kommundelsnämnderna är nedlagda från förra årsskiftet och någon måste ju axla ansvaret att vara remissinstans i viktiga frågor som rör Knutby.

Den nystartade Knutby Kulturförening (KUF) spelar också en viktig roll i läkandet. Några kulturintresserade människor startade föreningen i november och ska nu under första halvåret arrangera ett antal aktiviteter såsom författarkväll med Elsie Johansson, blueskväll, en konsert med Lars Hollmer och en spelmansstämma. Bra för Knutby. Bra för framtidstron.

Jag är övertygad om att Knutby kommer att överleva mordet och den negativa uppmärksamheten.

Jag vet att människorna kommer att samla ihop sig och gå vidare. Jag vet att det kan bli som förut eller till och med ännu bättre. En tysk tidning skrev att den sömniga byn hade fått ett abrupt uppvaknande som man helst skulle velat slippa. Visst. Det skulle vi helst ha gjort, men om vi nu är vakna så kan vi väl fortsätta vara vakna och göra något bra av det.

Det bästa som kan hända just nu och som jag tror att alla önskar är att hela sanningen kommer fram kring mordet. Sanningen kommer att kunna läka de sår som öppnats och skingra den dimma som lagt sig runt allas sinnen. Vi vill åter se solen lysa över vårt kära Knutby. Då kanske vi kan träffas över en öl på Knutbydagen i sommar när Arvingarna kommer tillbaka till parken.

Någon hade sett tre turister stanna vid Knutbyskylten. En man och en kvinna ställde sig kramande framför skylten medan den tredje tog ett foto.

Jag ska göra allt jag kan för att den bilden ska betyda något annat än ond, bråd död när den nästa gång visas i familjealbumet.

Tomas Lindh (43 Knutbybo sedan födseln ej medlem i församlingen)