ÅSIKT

Heja Kungen!

guldkillar? Kung Carl Gustaf roar sig kungligt med sultanen Haji Hassanal Bolkiah på lördagens bankett i Brunei. Den svenske statschefens uttalanden om öppenheten i den lilla diktaturen river upp proteststormar hemma i Sverige.
Foto: scanpix
guldkillar? Kung Carl Gustaf roar sig kungligt med sultanen Haji Hassanal Bolkiah på lördagens bankett i Brunei. Den svenske statschefens uttalanden om öppenheten i den lilla diktaturen river upp proteststormar hemma i Sverige.
DEBATT

Oj, oj, nu trampade kungen verkligen i klaveret när han hyllade Brunei. Man kan inte berömma ett land som saknar grundläggande mänskliga rättigheter.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Eller?

Kungen gjorde inte alls fel, menar Daniel Somos. Han följer bara en politisk tradition. Och hur bra är Sverige egentligen?

– Man kan fråga sig om man fortfarande kan tala om demokrati i dagens Sverige.

Daniel Somos.
Daniel Somos.

Kungen gjorde inget fel när han gav beröm till sultanen av Brunei. Han representerade bara Sverige och tog intryck av svenska folkvalda. Hans uppgift är trots allt att vara statsöverhuvud och representera landet, inte sig själv.

Jag kan hålla med om att kungen bör ha informerat sig om att Bruneis sultan inte är folkvald och att grundläggande rättigheter så som yttrandefrihet och politisk frihet är starkt beskurna.

Bruneis statsskick är vidrigt och bör kritiseras. Precis som Kinas och Kubas statskick bör kritiseras. För man kan inte säga att Brunei är hemskt och samtidigt lovorda Kina. Men det är precis vad svenska folkvalda har gjort.

Kungens uttalande ligger nämligen i linje med andra uttalanden som officiella svenska representanter gjort. Pierre Schori hyllade på sin tid Kuba. Ett land som förra året dömde 75 kubanska journalister, bibliotekarier, politiker, människorättsaktivister och fackföreningsledare till sammanlagt 1 400 år i fängelse. Väldigt lite kritik hördes från svenska folkvalda.

Kina är ett land som förföljer människor inom exempelvis Falun gong-rörelsen och landet är en uttalad kommunistisk diktatur. Men Göran Persson och senast Annika Billström hyllade Kina och Lars Ohly har uttalat att han inte förknippar kommunism med diktatur och förtryck. Kungen är representant för Sverige och det är väl inte mer än rätt att han då också tar intryck av de folkvalda i Sverige. Personligen anser jag att det är större skam att en demokratiskt vald person uttrycker sitt stöd för en diktatur. Faktum är också att många människor och politiker i Sverige tyckte att det var fel av USA att avsätta Saddam Hussein. Den logiska slutsatsen blir att om det är fel att avsätta diktatorer så kan väl deras agerande inte heller anses vara så hemskt. Om svenska folkvalda anser att kungen gör fel bör de rannsaka sig själva. Inte bara gällande sina uttalanden utan också gällande den demokrati vi har i Sverige.

Vår kung representerar trots allt ett land där över hälften av landets resurser kontrolleras av staten, där det dominerande partiet valfuskar för att behålla makten och dess representanter inte tvekar att ljuga för att vinna röster och sympati.

Senaste handlade det om Göran Perssons löfte om att inte ha specialregler för arbetskraftsinvandring från de nya EU- länderna. Samma parti tycker inte att åttio procent nej-röster i en folkomröstning och ett brutet vallöfte är skäl nog att inte införa biltullar. Är det detta vi kallar demokrati?

I Sverige råder en demokratikåthet som syftar till att så mycket som möjligt ska fattas i demokratisk ordning. Vågar man påstå att det är fel att 51 procent av befolkningen kan bestämma hur sent de resterande 49 procent ska gå hem från krogen, om de ska få röka eller i vilken skola deras barn ska gå möts man av en folkstorm och får både FN-konventioner och grundlagar uppkörda i ansiktet och blir kallade antidemokrat. Men man kan fråga sig om man fortfarande kan tala om demokrati i dagens Sverige. Vi som åker jorden runt och skyltar med vår fina socialstat och ”den svenska modellen”. Vi försöker sälja vår socialstat likt en försäljare som knackar dörr släpandes på en gammal trimmad sovjettillverkad dammsugare som knappt fungerar men som kostar skjortan.

Den huvudsakliga kritiken mot Brunei är att medborgarna inte har yttrande- och åsiktsfrihet. Utan tvekan är detta friheter vi åtnjuter i Sverige. Men man kan ifrågasätta maktpartiets inställning till dessa värden när man gång på gång lägger förslag för att öka kontrollen över televisionen, exempelvis de senaste turerna i marknätet och digital-tv. Och framför allt Göran Perssons inställning till fria medier, som vi senaste hörde prov på när Jan Scherman refererade att Göran Persson varnat honom för att TV4:s valbevakning varit för negativ för socialdemokraterna.

Om detta är de principer kungen har att förhålla sig till. Om det är dessa värden det folkvalda partiet i hans hemland står för så är det inte fullt så förvånande att han felaktigt kan tolka det som att Bruneis sultan står för öppenhet.

Daniel Somos (vice ordförande MUF Stockholm och debattör)