ÅSIKT

Nej tack – jag vill inte flytta till Sverige

1 av 3 | Foto: privat
gillar sverige – som turist ”Jag tror inte att letterna i och med att landet kommer med i EU kommer att ta sig över Östersjön till Sverige i någon massomfattning”, skriver lettryssen Sergej Timofejev.
DEBATT

Flera öststater är på väg in i EU. Politiker och experter debatterar huruvida människor från öst kommer att vallfärda hit för att ta del av vår välfärd.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Men något har saknats i debatten – rösten från dem som förväntas stå och knacka på gränsdörren.

Sergej Timofejev, 33, bor i Lettlands huvudstad Riga. Kommer han att sno jobben ifrån svenska arbetare så fort EU-utvidgningen är genomförd? Kommer han att utnyttja bidragssystemet?

– Nej, tack! Jag flyttar hellre till New York än Stockholm, skriver han.

Jag älskar verkligen Stockholm. Jag har varit där fem gånger och jag tröttnar aldrig på staden. Det kan räcka med att bara promenera när ljusen på kvällen speglas i vattnet, det är tomt på kajerna och fartygen ligger förtöjda och guppar lugnt. Jag tycker också om att stå i en kö till någon klubb. Stämningen är god och unga killar och tjejer väntar på att bli insläppta. De hejar på varandra och skämtar med varandra. Mitt favoritställe är Minos café där ägaren själv tar emot gästerna och lagar maten till dem.

Jag älskar den här staden och jag tycker om svenskarna. Men när jag tar bussen till hamnen eller flygplatsen så drabbas jag inte av någon depression bara för att jag lämnar Stockholm och Sverige.

Det gör jag inte för att jag är född och uppvuxen i Riga, där varje gata i city har sin egen historia relaterad till mig eller mina vänner. Därför att jag känner mig hemma i den staden. Där behöver jag inte visa att jag har rätt att vara i den. Den staden vill att jag skall stanna kvar där.

Förresten är jag inte lett utan ryss men jag är Rigabo i andra generationen. Och om jag skulle vilja åka någonstans så är det till Moskva, New York eller till London. Det är städer som drar till sig folk från olika platser – folk som är fyllda av energi och framtidsplaner och som drömmer om stora förändringar inom mode, konst eller film. Men när jag vistats en vecka i det högljudda kaoset i Moskva så känner jag att jag verkligen måste hem, hem till Rigas gator.

Jag är författare eller poet men jag tycker om att jag tjänar pengar på saker som inte har med litteratur att göra. Jag arbetar nämligen på en reklambyrå, ett område där utvecklingen går ganska snabbt. Jag ser hur den post-sovjetiska generationen successivt ersätts av en ny generation som håller på att växa upp i det oberoende Lettland.

Det finns unga killar och tjejer som fått sin utbildning utomlands men som ändå återvänder hit. Den här generationen är trots sin passion för ny teknologi och trådlöst internet och andra digitala fina saker förvånansvärt konservativ. Den är patriotisk och gläds verkligen över framgångarna för lettiska hockey- och fotbollsspelare. Den här generationens ungdomar försöker verkligen att bilda familj och de skaffar inte ett utan två eller tre barn. De tillhör helt klart den grupp psykologerna skulle kalla för karriärister men samtidigt är de ”byggare” som förstår hur viktigt det är med stabilitet i den allmänna ekonomiska situationen och hur viktigt det är att alla blomstrar för den individuella blomstringens skull. På det sättet skiljer de sig verkligen från 90-talets karriärister som fick ta hand om ett helt land som de utan tvivel uppfattade som en källa till personlig rikedom.

Här i Lettland gör den här nya generationen karriär mycket snabbt och rör sig uppåt, något som knappast hade inträffat om de hade arbetat utomlands. Här är det alls inte sällsynt att ett mindre företag inom telekom eller datorbranschen har en tjugosjuåring som direktör.

Jag tror att det är väldigt mycket som kommer att ändra sig så den här generationen kommer att inneha de ledande befattningarna inom både näringslivet och politiken.

Lettlands invånare tycker om att arbeta. De tycker inte om kaos. Det är två saker som ett lands välstånd successivt uppkommer ur. I det här fallet ett land som snart kommer att utgöra EU:s gräns i öster och gränsa till en så stor handelspartner och ekonomisk partner som Ryssland.

Det är ett land med fantastisk natur, med vida skogar som inte är förorenade. Ett land som ligger vid Östersjön och som har hundratals kilometer sandstränder.

I det här landet finns det många problem men här kan man vara lycklig på riktigt. För att bli det måste man inte flytta till Stockholm, lära sig svenska och städa fartyg på nätterna som en flicka från Armenien gjorde som jag träffade på ett café på Vasagatan.

Jag tror inte att letterna i och med att landet kommer med i EU kommer att ta sig över Östersjön till Sverige i någon massomfattning. De allra flesta älskar sitt språk och sin kultur alltför mycket för det. För dem är det viktigt att vistas bland de sina eftersom folkgruppen är liten, endast 1,5 miljoner.

De som kanske kommer att lämna Lettland är en viss mängd unga ryssar. Det är ofrånkomligt om man i vårt land kommer att påminna dem om att de är gäster i landet. De kommer förmodligen att ge sig av till trakter där det redan bor relativt många ryssar, där det finns en rysk ”infrastruktur”, till exempel till Tyskland.

Det är alltså så att om ni ser mig på Vasagatan eller vid det Kungliga Slottet så betyder det inte att jag lever här eller att någon reklamare eller copywriter har fått sparken och jag har tagit hans plats. Jag är bara turist och åker snart tillbaka igen efter att jag har gjort av med lite pengar som jag tjänat ihop hemma i Lettland

?

Sergej Timofejev (Översättning: Henrik Trost)