ÅSIKT

Era barn borde ha andra idoler än mig

Robinson-Robbans råd till Sveriges föräldrar

EN ANNAN BILD AV ROBBAN Så här är vi inte vana att se Robinson-Robban i medierna. Med glasögon och ordboken i högsta hugg, filande på en debattartikel. – Få vet att jag älskar att träna och inte har rökt en cigarrett i hela mitt liv.
Foto: TOMMY MARDELL
EN ANNAN BILD AV ROBBAN Så här är vi inte vana att se Robinson-Robban i medierna. Med glasögon och ordboken i högsta hugg, filande på en debattartikel. – Få vet att jag älskar att träna och inte har rökt en cigarrett i hela mitt liv.
DEBATT

I kväll är det Robinson-final. En av dem som blivit känd tack vare programmet är Robert Andersson, 29.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Han vet det själv: Som förebild betraktad har han – och hans kollegor – brister.

Men Robinson-Robban tycker inte att det är hans jobb att vara ungars rättesnöre i livet.

– Det är tamejtusan föräldrarnas skyldighet, skriver han i dag.

Konstigt. Jag – Robban Andersson, en simpel Gällivarekille – blev en förebild för många. En kontroversiell sådan, inte helt rumsren, men dock en förebild.

Varför blev det så?

Tänk dig att du är en ensamstående enbarnsmorsa. I ditt anletes svett sliter du för att få ihop till brödfödan. När lönen dimper in så inser du att den inte riktigt räcker till den här månaden heller. Du svär och förbannar dig själv att du valde att bli sjuksköterska.

Visst har du råd att köpa ett par nya fotbollsskor till din dotter, vi kan kalla henne Nova. Men jeansen du hade sett fram emot att unna dig själv, får du nog handla nästa månad.

Din 13-åriga dotter blir däremot skitförbannad. Hon förstår inte varför hon inte får Britney Spears senaste skiva, som du lovat att köpa. Surt går hon in på sitt rum. Novas väggar är tapetserade av posters på Britney. Affischerna skakar när dörren slår igen med en smäll.

Stopp ett tag! Varför hänger Britney på väggarna? En ung, kedjerökande, storfestande världsstjärna som får allting serverat på silverfat. En ohälsosam kvinna som utan sina pengar, berömmelse och silikontuttar hade betraktats som ”white trash” i USA. Hur blev hon Novas förebild?

En ung tjej i en identitetssökande ålder har naturligtvis svårt att värja sig mot det hav av propaganda som sköljer över henne.

Under en vanlig dag har hon läst flera livsstilstidningar där kvinnan är ung, snygg och framgångsrik. På reklampelarna har hon sett trådsmala underklädesmodeller. På MTV juckar storbystade brudar mot muskulösa rapartister. I skolan har ungdomarna med de rikaste föräldrarna tuffa gåsjackor (prinsessan Madeleine har ju en sådan).

Är Nova inte inne, är hon en förlorare. Eleverna springer i ett ekorrhjul av hets, där de sporrar varandra. Masspsykos råder. Vissa starka ungdomar ställer sig utanför denna idioti. Nova är inte en av dem.

Att ha idoler tror jag är väldigt bra om de står för något vettigt. När jag gick i grundskolan var Thomas Wassberg min stora idol. En rufflig gubbe med brunt tomteskägg som lät skidorna istället för munnen tala. Jag tävlade också i längdskidåkning, och Thomas var egentligen så anticool, att han blev ball på något sätt.

I Novas fall borde kanske bolltrollaren Hanna Ljungberg eller möjligen hennes egen mamma vara den stora förebilden.

Modern älskar sin dotter och skulle kunna dö för henne. Därför jobbar hon extra så att hon ska kunna köpa den senaste Britneyplattan. När hon kommer hem så stupar hon i säng som vanligt.

Nova är dock inte nöjd över mycket som mamman gör. Någonstans blev deras förhållande fel. Kanske skulle modern ägnat fler timmar till att umgås med dottern. Och vem uppfostrar egentligen Nova? En förvriden samtid, en tv-apparat, eller mamman de få gånger hon har tid över?

Jag är som Robinsondeltagare på gott och ont en del av den samtid som påverkar ungdomar. Närmare tre miljoner svenskar ser varje Robinsonavsnitt. I programmets kölvatten hopar sig massor av tidningar som maniskt följer våra steg – men framför allt våra felsteg.

Man har till exempel kunnat läsa om Robinson-Mille, som står under polisutredning för skidstölder i fjällen. Eller mig själv, en beryktad festprisse som slukar helrör med sprit och ställer till skandaler.

Eftersom jag vet att många ungdomar har mig som idol, så tycker jag att detta är problematiskt. Tänk om de börjar supa för att ”grymma” Robban gör det?

Det är en fråga jag grubblat mycket över, och jag har kommit till slutsatsen, att jag inte kan ha ansvaret för att uppfostra andras barn. Jag vill kunna bete mig moraliskt tvivelaktigt och rumla runt utan att ha dåligt samvete för det. Livet är för kort för att jag inte skulle leva ut till hundra procent utan att anpassa mig efter vad andra anser vara föredömligt.

På frågan om jag är en god förebild svarar jag ja. Detta kan verka hycklande av en person som gillar att leva rövare. Men då syftar jag på den sida av mig som media aldrig framhäver. Killen som är en god kamrat med många vänner. Killen som är ärlig och sund.

Få vet att jag älskar att träna och aldrig rökt en cigarett i hela mitt liv. Jag avskyr droger, men allt detta vet bara mina polare, och tyvärr inte barn och ungdomar.

Det är tamejtusan föräldrarnas skyldighet att se till att barnen får sunda värderingar. Sätt upp regler. Vägra jobba ihop till skivan, fotbollsskorna, eller vad det nu är. Mammor och pappor, ta er tid!

Och när det kommer till idolskap: Borde inte till exempel den schysta fotbollstränaren, som ställer upp ideellt på sin fritid, vara en stor förebild i stället för Britney Spears? Och i stället för mig?

Robert Andersson