ÅSIKT

Var inte så rädd för oss, Persson

1 av 3 | Foto: LOTTE FERNVALL
”Vi kan hjälpa er” Diana Venskyte tror att Sverige behöver de nya EU-medlemmarna. Litauen, som firar sin självständighetsdag i dag, har haft en oerhörd tillväxt de senaste tio åren.
DEBATT

När Diana Venskyte kom till Sverige som 15-åring var alla så glada för hennes skull, för att hon skulle slippa sitt fattiga hemland.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I maj går Litauen med i EU.

Nu möter hon många som vill hindra hennes landsmän från att komma hit.

– Hur ska Europa enas om ni placerar oss, de nya kandidat-länderna, i ett B-lag innan vi ens blivit medlemmar?

Ibland undrar jag över vitsen med EU. Hur ska Europa enas om ni placerar oss, de nya kandidatländerna, i ett B-lag, innan vi ens blivit medlemmar? Sverige har varit drivande och hjälpt kandidatländerna på traven en hel del under medlemskaps- förhandlingarna.

Men vad händer nu? Plötsligt vill också Sverige införa diskriminerade regler. Ska vi ”östeuropéer” känna oss som lägre stående varelser, inte värda samma förmåner som våra medlemsvänner ”västeuropéerna”?

Jag tror att okunskap är grunden till den rädsla som får Göran Persson att vilja införa särregler för oss blivande EU-medlemmar. Rädslan genomsyrar hela svenska samhället. Under de tio år som jag har bott i Sverige har jag ständigt stött på okunskap bland folk om ”öststaterna”.

Under de första åren av min vistelse i Sverige frågade de flesta om det var skönt att slippa det eländiga hemlandet och få bo i det fina och rika landet Sverige. Nu var det absolut inte så jag uppfattade situationen.

Jag såg det mer som en spännande utmaning och en chans till utveckling när jag som 15-åring blev erbjuden att bo och studera i Sverige under en kortare period (som blivit längre då kärleken kommit med i bilden).

Som tur är har svenskarnas kunskaper om bland annat Litauen förbättrats under senaste åren, men beklagligtvis inte tillräckligt.

Jag har ofta träffat personer som har varit emot hela EU-utvidgningen eftersom de tror att det är enda sättet att behålla den svenska välfärden.

Jag kan förstå deras rädsla, men som ekonom vet jag att sanningen ser annorlunda ut. Välfärden i Sverige har varit på väg neråt ett antal år nu. Inflytande från kandidatländerna kan vara just det komplement som behövs för att vända den här nedåtgående trenden.

Som de flesta av er förhoppningsvis känner till, har utvecklingen i kandidatländerna, bland dem mitt hemland Litauen, gått oerhört fort de senaste tio åren. Det beror på två saker: hårt arbete och höga målsättningar.

Mina landsmän har drivkraft och vill komma någonstans. Jag tror knappast att de kommer flytta hit bara för att utnyttja det svenska välfärdssystemet. Självklart finns det personer som redan lever på bidrag i våra länder, men jag tror inte att de orkar ta sig till Sverige för att göra samma sak här. Det skall mycket till för att de skall flytta till ett främmande land och ny situation utan att kunna språket eller känna till systemet.

Jag är säker på att de personer som kommer att söka sig till Sverige gör det för att de vill utvecklas och tjäna pengar – genom att arbeta hårt. Förhoppningsvis kommer många välutbildade specialister nu söka sig till Sverige och andra EU-länder för att utvecklas och få bättre lön än i hemlandet.

De kommer att betala skatt, vilket i slutändan kommer att gynna det svenska samhället. Sverige kan behöva målmedveten och driven arbetskraft.

Många är rädda för att svartjobben kommer att öka. Svartjobb har funnits och kommer tyvärr nog alltid att finnas i alla samhällsklasser både bland svenskar och invandrare.

Men samtidigt: varför skulle de nya EU-medlemmarna riskera att bli utkastade eller få böter, när de kan välja den enkla och lagliga vägen?

Den svarta arbetskraften som finns i Sverige i dag utnyttjas. De skulle mer än gärna vilja ha lönen vit, särskild som vit lön skulle ge avsevärt mycket högre inkomst (Sveriges höga skatt till trots).

Andra skräms av tanken på att kollektivavtalen ska gå sönder. LO ser inte något hot mot kollektivavtalen – gör Persson det? Men kollektivavtalen är väl inte i fara – lägsta lön finns. Lagstiftningen är till för att förhindra att arbetskraft utnyttjas och att arbete utförs till för låga priser av oseriösa arbetsgivare som betalar slavlöner.

Om ni nuvarande EU-medlemmar fortfarande har viljan att skapa ett jämställt och enat Europa, borde ni skippa övergångsregler för kandidatländerna. Ge oss nya länder en chans att visa att vi är lika mycket värda och kan bidra med lika mycket som resten av EU.

Om Sverige vill hjälpa både kandidatländerna och egna landet, är det ett bra steg att rösta nej till Perssons övergångsförslag. Kandidatländerna är ingenting att vara rädda för, vi vill i stället ses som nya kompanjoner i byggandet av enat Europa!

Diana Venskyte (25 år ekonom)