ÅSIKT

Nej, Ohly – du är ingen kommunist

DEBATT

Vänsterpartiets nye ledare Lars Ohly säger att han är kommunist. Anders Carlsson, ordförande i kommunistiska partiet KPML(r) håller inte med.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– En kommunist medverkar inte till en politik som ökar klass- och könsklyftorna.

Anders Carlsson presenterar här ett antal punkter som han menar att Ohly måste genomföra för att ge sitt parti en trovärdig vänsterprofil.

När riksdagen i maj 2000 beslutade att inleda privatiseringen av Telia röstade 36 av 38 närvarande vänsterpartister för, trots att det dåvarande partiprogrammet entydigt stadgade att ”företag som har en nyckelroll i den samlande ekonomin skall ägas av samhället”.

Exemplet Telia faller i minnet när diverse kommentatorer förfasar sig över att vänsterpartiets kongress beslutade att vidhålla kravet på förstatligande av bankerna och tolkar detta som om vänsterpartiet sätter kurs vänsterut. Det är minst sagt märkligt, inte bara för att ingenting hänt, utan för att det är egalt vad som står i vänsterpartiets program.

Som exemplet Telia visar spelar vänsterpartiets krav på förstatligande lika liten roll för partiets praktik som socialdemokratins krav på republik. Alla som följt vänsterpartiet det minsta lilla vet att partikongresserna är en orgie i radikala fraser.

Men när tonerna av Internationalen tonat ut återgår partiet till den vardagspraktik som sätter samarbetet med socialdemokratin före allt annat. I riksdagen såväl som i kommuner och landsting är vänsterpartiet en del av den höger- och nedskärningspolitik man i ord kritiserar.

Exemplen är så många att inte ens en bråkdel ryms i en kort debattartikel. Några brottstycken bara.

Som lydigt regeringsunderlag har vänsterpartiet inte bara accepterat de EU-dikterade utgiftstaken, utan dessutom bidragit till att minska den offentliga sektorns andel av BNP. Istället för att satsa på det offentliga medverkar vänsterpartiet till nedskärningar.

I kommuner och landsting deltar vänsterpartiet i förvaltningen av denna nedskärningspolitik, som i Östergötland, där v står bakom den så kallade prioriteringslistan.

I Västmanland har vänsterpartiet medverkat till privatiseringen av Bergslagssjukhuset och i Stockholm och Göteborg har vänsterpartiet bifallit privatisering av kommunal busstrafik.

En god regel i politiken är att ett parti skall bedömas efter vad det gör, inte efter vad det säger. I det perspektivet blev den just avhållna kongressen en förutsägbar repris på tidigare kongresser. Men det är vad som kommer efter kongressen som är avgörande och där finns inte minsta tecken på någon kursändring.

Tvärtom betonar Lars Ohly kontinuiteten i den kurs som driver vänsterpartiet högerut i takt med socialdemokratins högerutveckling. Ja, inför kongressen efterlyste Ohly rentav en gemensam valplattform med socialdemokratin inför riksdagsvalet 2006. Ohly vill skriva ihop sig med ett parti som är öppet liberalt och antisocialistiskt.

Det är bra att v-kongressen beslutade att behålla kravet på svenskt utträde ur EU. Det är viktigt att EU-motståndet finns representerat också i riksdagen. Men i övrigt kan vänsterpartiets radikalism inte tas på allvar förrän den visar sig i politisk handling. Vänsterpartiet kan inte ens tas på allvar i utrikespolitiken, ty fördömandena av USA:s ockupation av Irak rimmar illa med att några av USA:s irakiska quislingar fanns som gäster på kongressen.

Som ordförande i KPML(r) har jag inga förhoppningar om att vänsterpartiet skall välja en vänsterkurs. För det är partiet alltför insyltat i förvaltandet av kapitalismen och högerpolitiken. Men om hoppet är det sista som överger människan, så vill jag se detta innan jag skriver under på att Lars Ohly och hans parti valt en vänsterväg:

1. Vänsterpartiet lämnar regeringssamarbetet. Ett vänsterparti driver inte högerpolitik, utan bekämpar den.

2. Vänsterpartiet vägrar att acceptera de EU-dikterade utgiftstaken och hävdar att det är det offentligas skyldighet att sörja för god och lika välfärd för alla, kosta vad det kosta vill. Hellre en spräckt budget, än raserad välfärd. Sverige är rikt. Ta pengarna där de finns.

3. Vänsterpartiet fördömer det styrande rådet i Irak som ockupationsmaktens inhemska verktyg och ansluter sig till den antiimperialistiska rörelsens paroll: Stöd det irakiska folkets motståndskamp!

Lars Ohly kallar sig själv kommunist. Det betyder inte att han är kommunist. En kommunist medverkar inte till en politik som ökar klassklyftorna och som driver fram social nedrustning. En kommunist medverkar inte heller till att öka könsklyftorna, vilket Lars Ohly och vänsterpartiet gjort under de senaste tio åren.

När Lars Ohly handlar som en kommunist skall jag betrakta honom som en sådan. Men inte förr. När vänsterpartiet handlar som ett vänsterparti skall jag ta orden på allvar. Men inte förr.

Anders Carlsson (ordförande i kommunistiska partiet KPMLr)