ÅSIKT

Den svenska organtragedin

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Lars Grönwall, utredare på socialdepartementet, har lagt fram en utredning kallad ”Transplantationer räddar liv”. Av utredningens 63 sidor ägnas endast fem åt att diskutera åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvårdens organisation.

De slutsatser och förslag som Grönwall kommit fram till gällande denna är att det bör inrättas ett nationellt råd för organdonation och transplantation och att donationsansvariga läkare bör utses vid landets donationssjukhus.

Lars Grönwall tycker att hans slutsatser överstämmer väl med den så kallade spanska modellen. Denna har sedan den infördes i Spanien 1989 lett till en fortgående ökning av antalet donatorer per miljon invånare. I dag är Spanien världsbäst på området, och de länder som valt att införa den spanska modellen har redan inom något år fått en markant ökning i donationsfrekvensen.

Dessvärre tycks socialminister Lars Engqvist också fåtts att tro att det räcker med en donationsansvarig vid landets donationssjukhus och ett nationellt råd, för att komma ur den akuta organbrist som Sverige lider av.

Den spanska modellen förutsätter dock flera kompletterande åtgärder. Bland annat krävs en donationsansvarig vid varje sjukhus med intensivvårdsavdelning samt specialutbildade sjuksköterskor som är redo att ansvara för omhändertagandet av potentiella donatorer (pods). Om homeostasis (uppehållande av livsfunktioner) inte tillåts ske, om det inte finns tillräckligt många intensivvårdsplatser och om respiratorvård för pods anses oetiskt, kommer de goda resultaten att utebli.

Det resultat sjukhusen uppnår måste också jämföras med varandra i en kontinuerlig strävan att förbättra identifikation av pods. Listan på åtgärder som Grönwall missar kunde göras mycket längre.

Vid ett möte jag deltog i på socialdepartementet sa Lars Grönwall att det är ganska enkelt att införa den spanska modellen, han känner till teorin och har läst en bok om det.

Men teoretisk kunskap kan inte jämställas med praktisk erfarenhet. Dr Rafael Matesanz, grundaren av den spanska modellen, har under 15 år framgångsrikt infört den spanska modellen i Spanien, Portugal, norra Italien och delar av Australien.

Det har gett honom en omistlig praktisk erfarenhet som vi saknar.

Tillsammans med andra har dr Matesanz förfinat och förbättrat modellen. Den bok som Grönwall refererade till skrevs av dr Matesanz 1996. Författaren anser själv att den inte längre är aktuell.

Att tro att vi kan handha problem i samband med organdonation lika bra som spanjorerna är både dumt och arrogant. Siffrorna talar ett tydligt språk. Endast 11 donatorer per miljon invånare för Sverige mot 34 i Spanien. För dem som kämpar för sina liv i väntan på organ är detta en tragedi.

Andreas Cars (MBA)