ÅSIKT

USA har gjort Irak till en grogrund för terrorism

REVOLTERAR MOT USA Ett uppror bland sunnimuslimer i början av april i år. En grupp irakiska män jublar framför en brinnande amerikansk konvoj som tidigare attackerats. Detta är bara ett av många attentat mot stormakten USA. Sedan krigets slut den 1 maj förra året har cirka 1 000 koalitionssoldater dödats och kanske 6 000 irakiska soldater. De civila offren kan överstiga 10 000.
Foto: PRESSENS BILD/AFP
REVOLTERAR MOT USA Ett uppror bland sunnimuslimer i början av april i år. En grupp irakiska män jublar framför en brinnande amerikansk konvoj som tidigare attackerats. Detta är bara ett av många attentat mot stormakten USA. Sedan krigets slut den 1 maj förra året har cirka 1 000 koalitionssoldater dödats och kanske 6 000 irakiska soldater. De civila offren kan överstiga 10 000.
DEBATT

Irak är en krutdurk. Grannländerna förstärker instabiliteten. Men ändå kan Irak aldrig bli ett Vietnam. Vietnam hade stöd av supermakter.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Det väpnade irakiska motståndet mot USA saknar på det hela taget den sortens ryggrad, vilket gör det nästan ofrånkomligt att kampen övergår i terrorism, skriver debattören Kurdo Baksi.

Rekryter finns det gott om, hela den irakiska armén går arbetslös.

Natten mot onsdagen svensk tid höll USA:s president George W Bush en presskonferens där han uppmanade sin armé i Irak att använda ännu mer ”beslutsamt våld” för att skapa ordning i Irak. Till min stora förvåning meddelade Bush att USA överlämnar makten till irakierna som planerat, den 30 juni, trots Iraks instabilitet. På sin första presskonferens i år försökte Bush övertyga amerikanerna om att det finns ljuspunkter i Irak, som att oljeinkomsterna nu är ”betydande större” än han väntat att de skulle vara efter ett års ockupation. Viktigt att nämna är att väljarstödet för Bush sviker för varje dag som döda amerikaners kroppar transporteras hem. ”Det här är inget inbördeskrig, det är inget folkligt uppror, majoriteten av irakierna är lugna”, var Bushs budskap.

Men sanningen är en annan: Irak är en krutdurk. Dagligen rapporteras att allt fler amerikanska soldater och irakier dödas. Hittills har nästan 1 000 koalitionssoldater varav 670 amerikanska soldater dödats sedan kriget formellt avslutades 1 maj förra året. Det är fler än de som dödades under själva kriget. Kanske har upp till 6 000 irakiska soldater och 10 000 civila mist livet.

I USA framträder ordet Vietnam allt mer som ett spöke som ingen vill diskutera. Vad gör en stormakt i ett land där en betydande andel av befolkningen har tillgång till vapen och vägrar ha stormakten på sina breddgrader?

Irak är ännu inte på långa vägar ett Vietnam och kan knappast bli det. Vietnams motståndsrörelse hade uppbackning från supermakterna Sovjet och Kina, och hade dessutom en helt annan politisk agenda. Det väpnade irakiska motståndet mot USA saknar på det hela taget den sortens ryggrad, vilket gör det nästan ofrånkomligt att kampen övergår i terrorism.

En sak är säker; att styra det mångreligiösa och mångetniska Irak är mycket svårare än vad London och Washington hade föreställt sig.

Att hitta administrativa lösningar som på en och samma gång tillfredsställer shia- och sunnimuslimer, araber, kurder, assyrier och turkmener i det framtida Irak är ett ”mission impossible”. Efter kriget hotas Irak nu av kaos, vilket flera av Iraks grannländer mer än gärna bidrar till.

USA:s kaxiga politik i våras mot Iran och Syrien ledde till att dessa länder betraktade förändringarna i Irak som ett direkt hot mot de egna regimerna, deras roll har därför inte varit av stabiliserande karaktär utan tvärtom. Iran stödjer och uppviglar Iraks 60 procent shiamuslimer i syfte att bilda en fundamentalistisk stat och driva bort ”satan” från regionen. Den militante prästen Muqtada al-Sadr backas av Iran.

Turkiet försöker nu med alla möjliga medel skapa ett Irak som passar deras intressen, vilket utan tvekan kan borga för en dramatisk oordning. Turkiets syfte är att få kontroll över oljefyndigheterna i Musul och Kirkuk.

En bidragande orsak till kaoset måste läggas framför ockupationsmaktens egen dörr. Koalitionen trodde att kriget skulle pågå i minst fyra månader och att den tiden kunde användas för att göra en plan för vad de skulle göra med Irak. Kriget tog knappt tre veckor.

USA och England tycks även till stor del sakna insikter i de politiska motsättningarna och styrkeförhållandena i regionen. USA nonchalerade tidigt att ge aktörer med irakisk bakgrund en aktiv roll för att bistå amerikanerna i Iraks styrning.

Till detta ska tillläggas att ockupationsmakten misskötte och fortfarande misssköter viktiga samhällsfunktioner: infrastruktur, elektricitet, vatten och arbeten är ännu bristvaror. ”Vi hade i alla fall el och vatten under Saddam”, säger nu många irakier. Det är förstås utan tvekan en farlig tendens. Att Irak sedan plundrades framför ögonen på världspressen utan att ockupationsmakten ingrep tolkar många irakier som att amerikanerna inte bryr sig utan bara är ute efter landets olja.

Situationen underlättas inte av ockupationsmaktens fatala misstag att med ett penndrag upplösa den irakiska armén. Detta resulterade i att drygt 400 000 utbildade soldater saknar försörjning. Till dessa ansluter sig flera tiotusentals reguljära brottslingar som Saddam plötsligt frisläppte i slutet av 2002 – alltså före kriget.

För grupper som al-Qaida, Ansar al-Islam och kvarvarande Saddamlojalister utgör denna dryga halvmiljon av vapenföra män en fantastisk möjlighet att hitta rekryter för ett fortsättningskrig i form av terrorism. De har insett att USA har skapat det ”perfekta” slagfältet i form av Irak.

Det var väl inte detta som var meningen med att starta ett krig mot Irak den 19 mars 2003?

Kurdo Baksi (författare och journalist)