ÅSIKT

Alla måste få komma till tals

”Ring P 1 är en irriterande sten i skon för alla dem som tycker att vi gärna ska diskutera och ifrågasätta, men göra det på ‘rätt’ sätt”, skriver Täppas Fågelberg.
Foto: JENS MAGNUSSON
”Ring P 1 är en irriterande sten i skon för alla dem som tycker att vi gärna ska diskutera och ifrågasätta, men göra det på ‘rätt’ sätt”, skriver Täppas Fågelberg.
DEBATT

Aldrig har Täppas Fogelberg fått så mycket skäll som sedan han blev programledare för direktsända åsiktsprogrammet Ring P1.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Inte minst Den Goda Smakens företrädare låter sig uppröras, vissa till den grad att de ringer hem till honom mitt i natten.

I dag skäller han tillbaka:

– Vad är det för demokrati och yttrandefrihet om vi sopar det vi inte vill höra under mattan?

Ring P 1:s röster stör och upprör dem som uppfattar P 1 som sitt mentala finrum. Vanligtvis i denna kanal tas ingen fråga upp utan att få ett svar. En problemställning kommer i dagen och vips finns två experter och en utredning i studion. Verkligheten framstår på så sätt som begriplig och även det riktigt hemska får en skonsam inramning.

Ring P 1 bryter denna tradition och erbjuder direktsänd talad radio där vem som helst kan ringa och pröva sina åsikter med programledaren, alla som lyssnar och alla som ringer.

Den enda uttalade uppgift som programledaren har, precis som SR:s avtal med staten föreskriver, är att verka för jämställdhet och mot diskriminering. Alla kan ringa, men en sluss tar emot och en producent väljer vilka som får vara med. Det enda man med säkerhet kan säga om programmet är att det inte går att säga hur det kommer att sluta.

Aldrig förut har jag haft ett sådant utsatt uppdrag, anmälningarna till Granskningsnämnden kommer i travar, hat- och hotbrev likaså, frikyrkopastorer och goda vita heterosexuella kulturmänniskor, som inte kan skilja mellan arbete och fritid, ringer mitt i natten och är arga. De tycker att det är för mycket ”svartskallar” som får komma till tals eller också är de arga över själva tonen: öppenhjärtig, laddad och inte sällan lite galen och ej alls alltid förbindlig, klok och sansad.

Jag tänker inte försvara min egen roll som programledare men jag vill fundera högt över dem som, ofta med vrede och direkt avsky, säger att man i P 1 borde få slippa dessa röster som uttrycker så aparta och stundom helt vedervärdiga åsikter.

Rasister finns bevisligen i verkligheten – men försvinner rasismen om vi inte låtsas om den, och blir vi av med främlingsfientlighet om vi håller oss för goda för att vilja ta i den?

Tror de som inte vill konfronteras med det låga att de själva är så goda exempel, att även de som är korttänkta och fördomsfulla till slut ger upp och följer de godas väg? Inte saknas väl argument?

Eller är det typisk svensk integrationspolitik detta med att om det nu råkar finnas några komplikationer runt invandring, så låt oss inte låtsas om detta. Resultatet blir att det en dag verkligen blir problem.

Ring P 1 är en irriterande sten i skon för alla dem som tycker att vi gärna ska diskutera och ifrågasätta, men göra det på ”rätt” sätt.

För ett par veckor sedan släppte vi in två damer som sökte överträffa varandra i fråga om att vältra sig i fördomar om invandring. Damerna menade att alla invandrare borde tacka för förmånen att få ha kommit till det underbara landet Sverige.

Vi kopplade då in Abdallah, en tunisisk civilingenjör som förklarade att han arbetat och betalat skatt ända sedan sin första dag i det nya landet och därför sade sig inte ha något att tacka för.

Det var, tycker i alla fall jag, Ring P 1 när det är som bäst. Människor säger saker som aldrig annars hörs i radio och den öppna konflikten leder till nya funderingar och aha-upplevelser.

Efter detta samtal i Ring P 1 dråsade det in e-post och intalade insändare. De allra flesta var människor som klart och tydligt tog avstånd från hets mot invandrare, medan ett litet fåtal menade att det var fel att släppa in de med obehagliga åsikter försedda damerna, medan några ännu färre menade att dessa båda slog huvudet på spiken. Flera radiokrönikörer fann denna sekvens så opassande att de ansåg att programmet snarast borde skrotas, för de visste – som så ofta tillskyndare av riktigt god smak – bättre.

Verkligheten är ett komplicerat ställe att befinna sig i och jag som reser mycket i Sverige vet att det finns människor av alla de sorter. Godhet finns men även det motbjudande – det är alla dessa som inte har en spalt i en daglig tidning, ett nätverk av intellektuella eller ens någon enda jävla människa att tala med. Det bara pyser och kokar av åsikter och många fler borde ha någon som lyssnar och responderar. Och åter igen: vad är det för demokrati och yttrandefrihet om vi sopar det vi inte vill höra under mattan?

Det förment godas strutsar står med huvudena nedkörda i sanden, men att endast diskutera det vi redan förstått och samtidigt tro att det obehagliga försvinner om vi inte låtsas om det är inte speciellt utvecklande.

Ring P 1-programledarskapet, som jag delar med några kollegor, är det knepigaste och samtidigt roligaste arbete jag haft och jag ser fram mot nya besvärliga stunder!

Täppas Fogelberg (programledare)