ÅSIKT

All skildring av sex är inte förnedrande för kvinnor

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Medlemmarna i nätverket mot porr och prostitution är oroade över min syn på sexualitet. Att jag, som jag redogjorde för i min artikel om kravmärkt porr, anser att sexualiteten inte är något att skämmas för, utan något djupt mänskligt, är nog inget som oroar någon annan.

Nätverket däremot verkar lida av en märklig syn på sexualiteten, framför allt den kvinnliga, när man anser att all skildring av sexualitet innebär att kvinnor förnedras. Är det förnedrande för en kvinna att ha sexuella känslor och behov?

Det de ondgör sig över är att pornografi kan förmedla att kvinnor kan uppskatta och rent av njuta av att ha sex. Utanför nätverket är det en syn som minst sagt är förlegad.

En kravmärkt porr skulle lyfta fram mäns och kvinnors sexualitet på lika villkor, och skulle inte vara en angelägenhet för enbart män. Även många kvinnor skulle applådera den fittmärkta porren.

Det är min absoluta övertygelse att kvinnor som tillåts att ge uttryck för sin sexualitet, och tillåts att göra det på sina egna villkor, har större möjligheter till jämställdhet än kvinnor som låter sin sexualitet definieras av genus- och kulturvetare.

Representanterna för nätverket tycker inte att aktörernas frivilliga medverkan rättfärdigar existensen av pornografi. Det visar att de inte är intresserade av kvinnors rätt till sin egen sexualitet, utan är mer intresserade av att påtvinga dem sin egen syn på sexualitet och att bannlysa och bekämpa det som strider mot deras moraluppfattning.

Att bara bekämpa all form av porr, utan att diskutera innehållet, eller under vilka förhållanden den är producerad, är lika befängt som om den framväxande arbetarklas- sen i seklets början hade organiserat sig i ett nätverk mot arbete, istället för att bilda fackföreningar och ändra på villkoren för arbetet.

Men så länge de drivs av den blinda övertygelsen om att den egna åsikten är det enda rätta kommer porrmotståndarnas kamp att vara lika gagnlös som de franska textilarbetarnas, som i rädsla för industrialismens intåg saboterade de första mekaniska vävstolarna med sina träskor.

Vill man arbeta för att förändra och förhoppningsvis förbättra något kan man inte ensidigt fördöma och ropa på förbud, man måste komma med förslag, eller åtminstone vara öppen för en dialog.

De militanta porrmotståndarna går hand i hand med de militanta veganerna, och bakom de vackra orden om jämställdhet och människovärde döljer sig bara de gamla vanliga åsiktsfascisterna som vill ha monopol på sanningen.

Jonas Hedenheim Berg