Städaren: Hur kan ni skita ner så mycket?

Jag arbetar dagligen med att städa efter andra, jag ser hur illa ställt det är med den svenska hygienen på nära håll. Jag har varit på arbetsplatser i bruksorter där lågutbildade män är största kategorin arbetare, jag har varit på kommunkontor där högutbildade kvinnor och män arbetar, jag har städat butiker och skolor.

Överallt är det lika illa.

Först och främst är städningen så lågt prioriterad som det någonsin går att tänka sig. Toaletter som används av 20 till 30 personer per dygn ska städas på en minut, oavsett om det är urin runt hela golvet och bruna ränder i toaletten.

Många gånger får man nöja sig med att fylla på nytt papper och spreja lite citrondoft över eländet eftersom det finns 20 toaletter till som ska städas innan fikarasten då hela gänget kommer springande för att nyttja resurserna.

Papperskorgar inne på kontoren används inte, det går lika bra att slänga skräpet på golvet eftersom städerskan ändå kommer på torsdag och plockar upp det.

Hur man kan sitta på en offentlig förvaltning och ta emot besökare med golvet fullt av kaffefläckar, godispapper och annat skräp är för mig en gåta. Jag skulle skämmas.

Lönerna ligger på lägsta tänkbara nivå, företagen anställer gärna invandrare som är villiga att arbeta 10–15 timmar övertid varje vecka men med ”bortförhandlad” övertidsersättning, den som vill ha det får snart se att någon ”mindre krävande” tar över jobbet. De flesta infödda svenskar skyr jobbet eftersom det blivit ett ”skitjobb”, även i fackets och arbetarregeringens ögon.

Det finns inte längre någon tid att få bort damm som lägger sig över möbler och fönsterbleck, vilket i sin tur leder till att de som arbetar på kontoren och skolorna klagar över att städaren inte tar bort det och att allergikerna får det svårare.

När förvaltningarna köper tjänsterna till lägsta pris borde de numera utbilda sin personal i hur man hämtar en trasa och torkar upp utspillt kaffe och tar bort dammet på sitt skrivbord. Den tjänsten ingår sällan numera, då timpriserna för städning ligger runt 200 kronor.

Givetvis står det i städbeskrivningarna att det ska göras men inte ens utlandsfödda städare kan trolla. Resultatet blir i stället att de, utöver sina 15 icke övertidsbetalda timmar, lägger ner några helt obetalda timmar för att få arbetet snyggt utfört, detta eftersom de har Yrkesstolthet.

De företag som lägger anbud på städning räknar troligen kallt med att deras arbetskraft kommer att lösa problemet med tidsbristen på sin egen fritid så ingen skugga kommer att falla på företaget. De kommuner som i sina anbudshandlingar räknar med att de får ett bra jobb utfört utan att betala för det känner säkert också till att de städare som kommer är kreativa, högutbildade invandrare som kommer att ta ett extra ansvar så jobbet blir väl utfört utan att de behöver betala för det.

Det är dags för en uppvärdering av städaryrket; denna exploatering måste få ett stopp.

Ni märker direkt om vi inte kommer, ni ser att vi går där och städar när ni stänger av den bärbara datorn och går hem klockan fem, och om ni var uppmärksamma såg ni att vi redan hunnit arbeta ett par timmar när ni kom klockan åtta. Många av oss som går där och städar är välutbildade, vi kommer från kulturer där renlighet är en dygd och vi förstår inte hur ni kan stå ut med att ha det så smutsigt omkring er. Har ni det så hemma också?

Jag som skriver det här är inte invandrad och jag är inte heller högutbildad men de flesta av mina arbetskamrater är det: ingenjörer, kulturvetare, samhällsvetare och så vidare. Begåvade, stolta, kloka människor som förundrat beskriver för mig vilken bild de hade av Sverige och svenskarna och dessvärre har fått se en baksida som inte ens Lubbe Nordström hade kunnat drömma mardrömmar om.

Ludvig ’Lubbe’ Nordström skrev om ”Lort-Sverige” 1938 och väckte debatt om hur ohygieniskt landet var.

Häromdagen skrev Anders Westgårdh i Aftonbladet om hur nedsmutsat landet har blivit.

Skillnaden nu mot 1938 är väl att ingen blir upprörd över att vi är ohygieniska.