ÅSIKT

EU bär skulden till att alkoholpolitiken rasat

DEBATT

EU har krossat svensk alkoholpolitik. Det har kunnat ske eftersom Sverige har minimalt med inflytande i viktiga beslut i EU. Det menar vänsterpartiets Lars Ohly och Ingrid Burman.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

– Regeringen har agerat utan självförtroende och alltid backat när EU rutit till. Det är dags att slå näven i bordet.

Varken regeringen, folkpartiet eller kristdemokraterna, som annars har en ganska vettig alkoholpolitik, vill kännas vid att EU sänkt svensk alkoholpolitik, skriver Lars Ohly och Ingrid Burman.
Foto: LOTTE FERNVALL
Varken regeringen, folkpartiet eller kristdemokraterna, som annars har en ganska vettig alkoholpolitik, vill kännas vid att EU sänkt svensk alkoholpolitik, skriver Lars Ohly och Ingrid Burman.

Alkoholkonsumtionen ökar dramatiskt, därmed också alkoholskadorna. Sist alkoholkonsumtionen var så här hög infördes motbok och en restriktiv alkoholpolitik, nu diskuteras skattesänkningar, alkoholen ska bli billigare.

Ett totalt ”rusdrycksförbud” var ett av IOGT:s och den organiserade nykterhetsrörelsens stora mål vid sekelskiftet. Folk (män) drack ihjäl sig, slogs och söp upp pengarna för familjen. En stenhård politik drevs för att begränsa produktion och försäljning.

Förbudsmotståndarna segrade med 51% mot 49% i folkomröstningen 1922. Efter nederlaget satsade nykterhetsrörelsen mer på upplysnings- och informa- tionsarbete, de inriktade sig på en reformistisk nykterhetspolitik. Försäljning och konsumtion begränsades, vi fick en hög prispolitik och motboken infördes. Alkoholkonsumtionen minskade och folkhälsan förbättrades. Vi förespråkar inte att motboken ska införas igen, men konstaterar att den restriktiva alkoholpolitiken vars instrument är att minska tillgänglighet genom åldersgränser, priser och kontroll/tillstånd för försäljning varit framgångsrik.

Alkoholpolitiken har sakta demonterats. I dag är det viktigt att lyfta frågan på EU-nivå. Människors hälsa måste tilldelas minst samma politiska tyngd som de ekonomiska målen i EU.

Det är dags att slå näven i bordet. Vi måste våga driva en tuff politik i EU och utmana alkoholindustrin.

Målet med en god hälsa ska föras in som en skrivelse i EU-konstitutionen. Det är lika viktigt som en skrivelse om att åtgärder ska vidtas mot skadliga effekter av alkohol och tobak samt att medlemsstaterna inte ska vara hindrade att föra en restriktiv politik på dessa områden.

Sverige har minimalt inflytande på viktiga beslut i EU. Vi varnade för att den svenska alkoholpolitiken skulle krossas av alkoholnäringen i EU. Liksom i övriga maktfrågor visade det sig att vi hade mer rätt än vad vi önskade och att ja-sidans inställning var naiv.

Varken regeringen, folkpartiet eller kristdemokraterna, som annars har en ganska vettig alkoholpolitik, vill kännas vid att EU orsakat raset. Alkoholkonsumtionen har ökat med en fjärdedel sedan EU-inträdet. Kapital och näringsintressen dominerar besluten, inte folkhälsoarbete och solidaritet.

Tobak betraktas som en folkhälsofråga i EU, det gör inte alkohol. Att EU har en restriktiv politik när det gäller rökning är bra, men det handlar inte om djupa insikter i folkhälsopolitik.

Det handlar i första hand om att det saknas en europeisk tobaksindustri som trycker på. Men det finns åtskilliga vin- och ölproducenter inom EU som har tvingat på EU en alkoholliberal politik. Därför betraktas inte alkoholpolitiken som en folkhälsofråga utan som en näringsfråga. Konsekvenserna är allt lägre alkoholskatter, ökade införselkvoter, öppningar för alkoholreklam och hot mot det svenska systembolaget.

Många är myterna om syd- och mellaneuropéers frimodiga sätt att bruka alkohol. Men det finns fler helnyktra medborgare i många av EU:s länder än i Sverige, och dessa återfinns främst bland kvinnorna. Bistra erfarenheter har dock gjort att de senaste åren har fler restriktiva insatser vidtagits i Europa jämfört med traditionellt restriktiva länder som Sverige. Frankrike har skärpt kraven på rattonykterhet, England har hårda krav på införsel. Det estniska parlamentet planerar att begränsa försäljningen av alkohol och helt förbjuda alkoholreklam.

Varje år beräknas mellan ca 6 000 till 7 500 personer dö till följd av alkohol. Cirka 80 procent av våldsbrotten i Sverige är alkoholrelaterade. Cirka 200 000 barn växer upp med alkoholiserade föräldrar. Kvinnor och barn får betala ett högt pris. Alkoholmissbruk är vanligare bland män men kvinnor håller på att utveckla ett konsumtionsmönster som alltmer liknar männens. I behandling och prevention råder en tydlig könsblindhet liksom för konsekvenserna av alkoholmissbruk.

Sänkt alkoholskatt ropar bland annat Lars Leijonborg och säger att systembolaget snart saknar legitimitet eftersom svenskarna köper sin alkohol billigt utomlands. Vi återtar kontrollen om vi sänker skatten och återför konsumenterna till systembolaget påstås det. Lars Leijonborg begår då ett allvarligt tankefel. Problemet med den ökade alkoholkonsumtion ändras inte av om inköpen sker på systembolaget eller inte. Alkoholskadorna blir inte mindre av systembolagssprit, barn far inte mindre illa och våldet minskar inte. Skattesänkningen i Finland innebar kanske färre resor till Baltikum men inte till en lägre alkoholkonsumtion. Försäljningen av starksprit ökade 40 procent. De alkoholrelaterade problemen ökade.

De första dagarna efter skattesänkningen fick 35 procent fler sova ruset av sig i polisens tillnyktringsavdelning i Helsingfors. På några månader syns de negativa konsekvenserna, och den finska regeringen talar nu om att skatten måste höjas.

Alkoholpolitiken ska vara långsiktig. Effekter och konsekvenser syns inte direkt och varje generation måste erövras på nytt med vårt viktiga folkhälsoarbete. I dag informerar vi punktvis; drick inte som ung, gravid, i bilen, när du kör båt och så vidare. Att vi dessemellan kan dricka obehindrat är lätt att tro liksom att en minskning av drickandet bara ska gälla de värsta storkonsumenterna. Så är det inte. Gränsen till farlig konsumtion är mindre än de flesta är medvetna om.

Sverige har hållit en tillbakadragen politik när det gäller EU och alkohol. Regeringen har agerat utan självförtroende och alltid backat när EU rutit till. Det är dags att slå näven i bordet. Vi måste våga driva en tuff politik i EU och utmana alkoholindustrin. Vi måste kräva omförhandling av införselkvoterna, införa tuf- fare gränskontroller för att hindra svarthandeln, samordna opinionsarbete för att utöka de alkoholfria zonerna, och ta bort myten om att vi kan lära våra barn att dricka alkohol. Vi ska utveckla och återupprätta missbruksvården som ska utgå från båda könen. Vi ska ge en saklig upplysning om alkoholens skadeverkningar, våga vara solidariska med de grupper som behöver vår solidaritet och då kan vi inte sänka alkoholskatten!

Lars Ohly (partiledare v), Ingrid Burman (1:e vice ordförande v)