ÅSIKT

Sudan belönas för massmord

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
PÅ FLYKT FRÅN DARFUR Kvinnan med barnet har tagit sin tillflykt till det överfulla flyktinglägret i Bredjing. Trots fördrivningen och massmorden i Darfur gavs Sudan förnyat förtroende som en av FN:s övervakare av mänskliga rättigheter även 2005.
Foto: GETTY IMAGES
PÅ FLYKT FRÅN DARFUR Kvinnan med barnet har tagit sin tillflykt till det överfulla flyktinglägret i Bredjing. Trots fördrivningen och massmorden i Darfur gavs Sudan förnyat förtroende som en av FN:s övervakare av mänskliga rättigheter även 2005.

Här är en bild från insidan av FN:

"Omröstningen om Sudanresolutionen följdes av applåder och gratulationer till Sudans delegation för ett lyckat resultat."

De applåderna för Sudans framgång hördes inte i vilket sammanträdesrum som helst. Det var FN:s kommission för mänskliga rättigheter som möttes våren 2003. Inblicken i möteslokalen i Genève finns att läsa i Meddelanden från Åbo akademi i maj 2003. Åsa Wallendahl från Finland var på plats och såg hur det gick till.

Sudans regering har i årtionden organiserat omfattande övergrepp för att slå ned oppositionella folkgrupper. Förslag hade väckts om att FN-kommissionen som skall vårda de mänskliga rättigheterna skulle göra ett ganska försiktigt uttalande mot Sudan. Men som så ofta samlades en majoritet för att skydda stater där förtryck är det normala sättet att utöva makt.

De där applåderna hördes alltså våren 2003. Då hade - vet vi nu - slakten i Darfur redan börjat. Ett år därefter, i början av 2004, började kunskapen om vad som pågick bli vida spridd.

För södra Sudan har det till sist förhandlats fram ett avtal om stillestånd, en övergångstid och att frågan om självstyre skall tas upp om några år. Om detta är allvarligt menat kan man undra. Samtidigt har i alla fall Sudans härskare släppt loss den härjande milisen mot Darfur i väster.

Så i våras kom till slut i alla fall ett uttalande om Sudan: EU och dess afrikanska "motsvarighet" AU skrev ihop sig. För att texten skulle kunna antas mildrades den så att den knappt skulle ha verkan, och man undvek den paragraf som är till för riktigt allvarliga fall. Det var en ny seger för kommissionens medlemsland Sudan.

Ja, just det. Sudans regering är ansvarig för årtionden av sådana övergrepp som nu - i stor skala - upprepas i Darfur.

Men Sudan är inte bara bock utan har även - till skillnad från flertalet FN-stater - förtroendeuppdrag som trädgårdsmästare. Sudan valdes till människorättskommissionen för 2002, för 2003, för 2004. När den organiserade fördrivningen och massmorden på svarta i Darfur blev allmänt kända i våras, gavs Sudan förnyat förtroende som en av övervakarna av mänskliga rättigheter även 2005.

Härjningarna i Darfur sker inte i trots mot FN. Tvärtom. Inval och återval av Sudan till kommissionen visar det verkliga budskap förtryckarländer får av FN-diplomatin. Slår de bara ihjäl rätt slags folk är det inte så allvarligt. Det kan legitimeras med återval till kommissionen för mänskliga rättigheter.

Det finns ett vedertaget sätt att i diplomati och politik behandla detta årliga obehag. Det är att säga så lite som möjligt till de väljare som betalar vårt lands årsavgift till FN och att inom ramen för EU:s utrikespolitik för det mesta hålla god min, lägga välskrivna brasklappar och spela med i det ovärdiga spelet. Länder där diktatur och förföljelser är ordningen för dagen behöver sällan oroa sig.

Sudan är inte enda fallet, bara det just nu värsta. Kuba och Eritrea har också belönats med inval i kommissionen.

Det är inte tillfälligheter, heller. Det är satt i system. Sådana länder som Sverige betalar kalaset. Men besluten styrs i hög grad av länder som är diktaturer, i samverkan - skändligt nog - med länder som faktiskt är demokratiska eller på god väg att bli demokratiska, men ser en överslätande hållning mot förtryck som ett sätt att hålla diplomatisk distans till Clinton eller Bush och till väst i allmänhet.

- Varje år lyckas den grupp av samarbetande länder som generellt är negativt inställda till internationell övervakning av mänskliga rättigheter positionera sig ytterligare i MR-kommissionen, heter det i en rapport från årets session i Genève av Johanna Wiklund på FN-förbundets hemsida.

Ja, stackars FN-förbund. Man vill så väl. Man hoppas så på FN. Men i FN kan man välja in Sudan för att vakta människorätten och applådera Sudan när dess regerings övergrepp inte ens ska leda till ett uttalande.

Sveriges officiella utrikespolitik låter åter som FN-förbundet. FN är viktigt, FN är nödvändigt. FN är bra. FN-linjen gäller.

Det låter som om Dag Hammarskjöld satt där än, som om årtionden av förnedring och missbruk av FN-systemet aldrig hade förekommit. För att vårda de delar som ändå fungerar ser man mellan fingrarna med de mest groteska saker - som när Sudan belönas för att slå ihjäl svarta i Darfur och låta bränna deras byar: belönas med fortsatt förtroende! I den kommission som borde reagera mest av alla mot Sudan!

Och när sådant händer, då vet vi vad linjen är från Sverige.

Jovisst. En svensk tiger.

Vi har sett de plågsamma bilderna från Darfur. Minst 50 000 människor har dödats, mer än två miljoner har tvingats fly. Ändå återväljs Sudan för fjärde året i rad till FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Journalisten Åke Wredén menar att detta skickar en tydlig signal till medlemsländerna: "Slår de bara ihjäl rätt slags folk är det inte så allvarligt", skriver han.

Åke Wredén