ÅSIKT

Lägg av med att mobba Idoljuryn

VARKEN SVIN ELLER MÖRDARE Kristin Rydberg, vän till Claes af Geijerstam, vill be Sverige att sansa sig. En stå-upp-komiker i tv jämförde en av jury-medlemmarna i Idol 2004 med Hitler.
Foto: FREDRIK HOFGARD
VARKEN SVIN ELLER MÖRDARE Kristin Rydberg, vän till Claes af Geijerstam, vill be Sverige att sansa sig. En stå-upp-komiker i tv jämförde en av jury-medlemmarna i Idol 2004 med Hitler.
DEBATT

Claes af Geijerstams vän Kristin Rydberg tycker att trakasserierna av Idoljuryn gått överstyr. Det är dags för hela Sverige att ta ett djupt andetag och lugna ner sig.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Vad har en persons kroppskonstitution, ålder, frisyr, röst eller klädsmak att göra med hur han utför sina arbetsuppgifter? skriver hon.

Kristin Rydberg.
Kristin Rydberg.

Mobbningen mot programmet ”Idol 2004” har nu pågått i ett par veckor. Från ett ifrågasättande av hela programformatet har kritiken och hatet alltmer kommit att handla om de fyra jurymedlemmarna, i allt mindre utsträckning om HUR de utför sin arbetsuppgift, till förmån för personangrepp, förlöjliganden och hatiska uttalanden om utseende, ålder, röst och klädstil.

Allmänhetens åsikter framförs dagligen i olika media om allt från nyhetsprogram till dokusåpor, men maken till dissekering av enskilda individer, som den som nu tillåtits av huvudpersonerna i ”Idol 2004”, har jag aldrig sett förut.

Attackerna har skett både i dagspress, av professionella tyckare, och på allehanda chatt-forum, där tonen stundtals fört tankarna till organiserad personförföljelse med lögner, förtal och grova förolämpningar som stått som spön i backen.

Hur kan det plötsligt vara OK att gå från konstruktiv kritik till grovt förtal och ärekränkning? Och dessutom, i många fall, i etablerade, seriösa medier?

Vad har en persons kroppskonstitution, ålder, frisyr, röst eller klädsmak att göra med hur han utför sina arbetsuppgifter?

För det är väl ingen som inte förstått att det här programformatet ska se ut så här. Det ser ut på samma sätt i 34 andra länder där det sänts. De fyra jurymedlemmarna gör bara sitt jobb. Och det gör de bra. Det är bara att gå ut på webben och titta på de utländska programmen. Svenska versionen är snäll i jämförelse. Om man bortser från debatten i media, som är helt unik i sitt slag.

Hur kommer det sig att så många ungdomar i dagens individualistiska samhälle, där personlig stil och utseende är en merit, tycks älska att spy ur sig de värsta av kraftuttryck i sin möda att bräcka varandra i vem som säger de fulaste och mest förolämpande sakerna om människor de över huvudtaget inte känner personligen?

Är det ingen som tänker på att dessa fyra personer har familjer, barn, nära och kära, som dagligen tvingas läsa om hur äckliga, fula och vidriga deras respektive är?

Det är naturligtvis fritt fram att kritisera programmets utformning och även etiskt granska vad som sägs och görs i programmet. Men därifrån är steget långt till att tillåtas kölhala och förtala på grund av att ett utseende inte faller en i smaken.

När man till och med måste utstå att tv-kritiker och kända personer får spaltmetrar för att göra detsamma, då undrar man verkligen hur långt vår yttrandefrihet sträcker sig, och vad som är relevant i sammanhanget.

Media har en viktig uppgift att styra en pågående debatt i en riktning som känns någotsånär seriös. När den, som i fallet med ”Idol 2004”, totalt spårar ur borde media föregå med gott exempel och inte publicera uttalanden som utan tvekan skulle fällas om de granskades i en domstol.

Visa istället hur man på ett pressetiskt försvarbart sätt diskuterar ett tv-program som uppenbarligen väckt mer känslor hos svenska folket än mordet på Anna Lindh att döma av vad som dominerade löpsedlarna på årsdagen av hennes död.

Någonting i vår svenskhet gör att när slussportarna väl öppnas så flödar skiten fritt. Har det slagit någon av alla dem som valt att slakta på offentlighetens altare hur de själva skulle känna om de var föremål för samma kritik mot varje hårstrå på huvudet, varje kilo på kroppen och varje plagg de hänger på sig – och om varje uttalande sedan skulle exponeras på väl synlig plats på jobbet eller i skolan? Och det för att de uttalat sig kontroversiellt i något sammanhang.

Till alla er som deltagit i drevet: ta en titt på er själva, granska er framtoning och försök fokusera på väsentligheter i stället för att ägna tid och energi åt att slå världsrekord i förolämpningar mot personer ni bara ser en professionell sida av. Det handlar helt enkelt om att skilja på sak och person. I fallet ”Idol 2004” tycks alla ha glömt vad debatten egentligen handlade om när den startade.

Kristin Rydberg