ÅSIKT

Vården är för dyr – sätt mig i fängelse

MISSHANDLADES ”Jag får inte det stöd jag behöver, och jag känner mig som offer, inte bara för en våldsman, utan också för samhällets bemötande av mig som offer i behov av stöd”, skriver förtidspensionerade Maria.
Foto: ANNA SIGGE
MISSHANDLADES ”Jag får inte det stöd jag behöver, och jag känner mig som offer, inte bara för en våldsman, utan också för samhällets bemötande av mig som offer i behov av stöd”, skriver förtidspensionerade Maria.
DEBATT

Maria förtidspensionerades efter en misshandel som gav henne hjärnskador.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

För att få råd till medicinerna – och behandlingen mot biverkningarna – har hon jobbat svart.

Men nu orkar hon inte göra det längre:

– Jag vädjar till dig brottsling, om hjälp! Jag vill ha tips och förslag, på hur jag kan utföra en brottslig handling, som leder till fängelsestraff, skriver hon.

Öppet brev till alla brottslingar i Sverige!

Jag är en kvinna som under mycket tragiska omständigheter tvingats att förtidspensioneras.

I alltför ung ålder drabbades jag av en skada i hjärnan av fysisk karaktär, efter att ha blivit utsatt för ett brott. Efter en mycket lång, komplicerad operation, vård och träning, har jag räddats tillbaka till livet.

Nu har det gått några år och mina men av hjärnskadan har minskat, men mycket har jag tvingats lära mig att leva med. Tyvärr har jag aldrig accepterat det som hänt och den försämring det inneburit i mitt liv.

Rent ekonomiskt har det kostat mig en förmögenhet i eftervård och mediciner och förlorad arbetsinkomst. Jag förlorade mitt arbete, då arbetsgivaren vägrade ta mig tillbaka. För den var det enklast att jag försvann.

Alla ska veta hur samhället bemöter människor som av olika anledningar inte kan arbeta.

För att hålla en så dräglig livssituation som möjligt så svartjobbar jag, så fort tillfälle ges.

Naturligtvis har valet av jobb alltid avgjorts av mitt hälsoläge.

Jag har haft förmånen och förmågan att hitta jobb, som jag kunnat utföra i min egen takt. Det innebär ändå tungt arbete som saboterar sund och hållbar rehabilitering.

Mitt sociala privatliv är utsuddat på grund av detta, mina krafter äts upp av svartjobbandet. Men jag har inget val.

Det skrivs och klagas på alla er fångar, som under strafftiden erhåller möjligheter till utbildning samt stöd av olika slag för att ni skall återanpassas till samhället.

Dessutom har ni fri läkar- och tandvård, samt mediciner.

Det är ju precis som Göran Persson har det, så känn er i gott sällskap!

Tyvärr har inte sådana som jag det. Jag är alltför skötsam och fostrad i att ”man ska göra rätt för sig.”

Nu har jag nått min personliga gräns för vad jag mäktar med, efter fem års kamp är det så här:

Dagligen har jag haft tankar om att förkorta mitt eget liv.

Jag får inte det stöd jag behöver, och jag känner mig som offer, inte bara för en våldsman, utan också för samhällets bemötande av mig som offer i behov av stöd.

Jag och säkert många med mig, inser att offret är dömt till livstid, som fånge har du straffet och frigivningen tidsangiven.

Min livslust och positiva inställning har dock satt stopp för detta och nu tror jag mig absolut ha hittat en lösning! Jag vill ju leva, jag vill ha en chans till att prova läkarnas ordinationer, om vägen till bestående läkning! Därför har jag nu beslutat mig om följande:

JAG VÄDJAR TILL DIG BROTTSLING, OM HJÄLP!!!

Jag vill ha tips och förslag om exempel, på hur jag kan utföra en brottslig handling, som leder till fängelsestraff.

Brottet jag ämnar begå, får absolut inte innehålla våld eller skada mot en annan människa.

Mitt mål med att bli dömd som brottsling, är att få hjälp med bland annat den behandling som nu är aktuell. Att slippa svartjobba, som jag egentligen inte borde, eller har krafter till att göra.

På grund av medicinerna har jag fått biverkningar, som kräver behandling – dyr sådan.

Kostnaden ingår inte i högkostnadsskydd, utan skall betalas privat.

Denna behandling är nu avbruten, jag hade inte råd, men kanske kan den återupptas, när jag erhåller en fängelsedom.

Min förhoppning om er hjälp grundar sig i, att kunna se och använda något gott i det onda ni gjort! Dessutom ska det ju vara bra att brottsling/brottsoffer håller kontakt med varann!

Jag sänder detta brev genom Aftonbladet, som har min adress. Jag hoppas på era svar!

Fotnot: Maria vill inte stå med sitt riktiga namn eftersom hon arbetar svart. Debatt har valt att låta henne vara anonym, då hennes text beskriver villkoren för människor i hennes situation.

Maria