ÅSIKT

Hinner hon vara sjuk?

Oscar Swartz: Susanne Linde orkar inte arbeta, men hon är full- tecknad hela dagarna

DEBATT

Hon är sjukskriven sedan mer än fem år och sätter en bock vid varje avklarad aktivitet på sin webbplats:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Arbetslunchen i Eskilstuna.

Studiecirkeln – alltså den hon arrangerar och bjuder in talare till.

Styrelsemötena i hennes organisation.

Plus alla föreläsningar och möten landet runt, som hon åtminstone arrangerat – kanske också besökt – eller medverkata i?

I praktiken verkar hon ha varit mötesbokare åt Gudrun Schyman.

Susanne Linde togs in i styrelsen för Feministiskt Initiativ (Fi). Märkligt, kan tyckas, för någon som är helt arbetsoförmögen sedan 1999. Gudrun Schyman tycker inte det.

På Gudruns webbplats låg fram till åtminstone den 3 april ett inlägg med titeln ”Patriarkatet gör kvinnor långtidssjuskskrivna!”.

Kanske rubriken kändes fel den 4 april när Fi presenterade styrelsen. Men det låg där ovanför hennes kommentar med rubriken ”DET ÄR SÅ MAN KAN SPY!”.

Där finner vi förklaringen: ”Läsningen i gårdagens Dagens Nyheter om varför så många kvinnor är långtidssjukskrivna bjöd på en blixtbelysning av det höga pris som kvinnor tvingas betala för att hela samhället är ordnat på mäns villkor.”

I Susanne Lindes fall kan vi som tur är gå till läggen. I ett stort reportage i DN 18 januari 1998 får vi veta följande:

”Det kunde bli uppåt 60 arbetstimmar i veckan, trots att hon egentligen bara jobbade 80 procent. Susanne Linde älskade sitt jobb, fritiden gjorde henne rastlös. ... Hon har haft ett fritt och ansvarsfullt jobb och format det precis som hon ville ha det.

– Därför känns det extra tungt. Ingen har ju egentligen tvingat mig. Jag har själv trissat upp tempot ... Nu ser jag hur fruktansvärt fel jag har levt.”

Jag känner igen mig. Jag var sjukskriven på halvtid några månader 1998. Från att ha varit skribent startade jag 1994 ett företag från grunden med en kompanjon.

Bahnhof Internet heter det och blev rikskänt genom Antipiratbyråns razzia nyligen. Våra småpengar var snart förbrukade. Vår tid och vår entusiasm var allt vi hade.

Jag valde bort mitt sociala liv. Förhållandet sedan 13 år sprack. Jag har avyttrat min del av bolaget och klarar mig. Men det personliga priset var högt.

Jag levde nog fel också. Men vem och vad skall jag skylla på? Kan man likställa Lindes och min vision, ambition och enögdhet med patriarkatet?

Feminister brukar inte direkt jubla när feministideologen Camille Paglia hävdar att just detta är manlighetens – möjligen tvivelaktiga – ”bidrag” till världen. Kvinnor kan och vill också!

DNs reportage från 6 november 2003 inleds med ”Susanne Linde är arbetsnarkoman”. Kanske drog hon därför igång ”Folkrörelsen Tid för Sverige” och kanske lägger hon sin tid där under långtidssjukskrivningen:

”I maj 2003 beslöt försäkringskassan att hon skulle få tidsbegränsad sjukersättning fram till maj 2005. Vad som sedan händer, vet hon inte.

– Jag ser mörkt på min situation. Jag är skadad för evigt och kommer aldrig att bli helt frisk igen ... jag som hade hur mycket ork som helst, som alltid kunde lägga in en växel till.”

Uppgivenheten i DN kontrasterar mot den upproriska energi som hennes organisation och webbplats utstrålar:

”Jag vägrar acceptera att vårt land körs i botten! Jag vägrar se att de svagaste grupperna i samhället får det allt sämre! Jag vill ha tillbaka glädje, harmoni och lycka! Och jag vill ha tillbaka TIDEN!”

Vem skulle inte vilja det? Men innan man kräver något tillbaka bör man ju dock fråga: Vem stal tiden? Maken, som är läkare? Arbetsgivaren? Barnen? ”Patriarkatet”? Kanske.

En sak är klar i alla fall: Det var inte hon själv. Då skulle hon knappast avsluta sin explosion med:

”Vårt upprop och vår folkrörelse ska bli så stor att inget parti och ingen regering i Sverige ska kunna nonchalera oss. Vi är landet! Så väl mött och välkomna att gå med i rörelsen! Många blir vi starka.”

Men hur skall politikerna kunna hindra kvinnor med hennes ambition från att leva fel?

Och hur skall de kunna bota hennes långa sjukdom och ge henne tiden tillbaka?

Gudrun kanske vet.

Diskutera:

Tidigare artiklar

Oscar Swartz , ekonom , skribent , IT-entreprenör