ÅSIKT

Muslimerna måste tåla stolligheter

Antonio Jerez: I Sverige är ordet fritt – så även muslimer måste fatta att här gäller enbart argument

1 av 2 | Foto: Björn Elgstrand
Jag tror på fullaste allvar att dumstruten Runar Sögaard gjort det svenska samhället en stor tjänst, skriver Antonio Jerez.
DEBATT

Predikanten Runar Sögaard har ställt till det. Sveriges muslimer rasar efter hans nedsättande yttranden om profeten Muhammed.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Samtidigt tror jag på fullaste allvar att dumstruten Runar Sögaard (ovetandes?) har gjort det svenska samhället en stor tjänst.

Kanske kan det här bli startskottet till en verklig debatt i Sverige om islam och svenska muslimers förhållande till yttrandefrihet och tolerans.

Jag tänker inte ge mig in i någon debatt om i fall Muhammed verkligen var pedofil eller inte. Det här handlar om något mycket, mycket viktigare.

I grunden handlar det om den oeftergivliga rätten för alla som bor i Sverige att kunna tala fritt om religion.

Det handlar också om rätten att kunna vräka ur sig dumheter (eller kanske sanningar – allt beroende på hur man ser på saken) som kan stöta religiöst sinnade människor, från alla trosriktningar, utan att man för den skull ska behöva leva under dödshot.

Debattören Kurdo Baksi sägs ha polisanmält Sögaard för hets mot folkgrupp. Har Baksi fattat att han bor i Sverige anno 2005?

Har han fattat att vi bor i en sekulär stat av modernt snitt där vi gudskelov inte längre har en statsapparat och ett prästerskap som försöker trycka på oss vilken Gud vi måste tro på?

Har han och muslimer i landet fattat att vi inte längre har några hädelsebrott i Sverige och att en sekulär domstol knappast är rätt instans att avgöra vad som är rätt eller fel om en religionsgrundare?

Jag tror inte det.

För att förstå varför måste man inse hur läget är i de flesta av de länder där majoriteten av våra invandrade muslimer kommer ifrån.

I länder som Somalia, Iran och Egypten är islam statsreligion och hädelsebrotten är en levande realitet.

I Somalia och Iran kan de mest ”oskyldiga” ifrågasättanden av profeten och Koranen leda till en dödsdom.

I Egypten får man skatta sig lycklig om man klarar sig undan med fängelse eller exil. Även om staten inte tar död på ”hädaren” är risken stor att en religiös fanatiker gör det.

Själv har jag i årtionden rest runt i den muslimska världen och med växande fasa konstaterat att den religiösa intoleransen och konformismen knappast minskat i de här länderna på senare år – snarare tvärtom.

Att sedan åtskilliga muslimer tar med sig den här synen på religionens roll i samhället till Sverige och det sekulariserade Västeuropa gör inte saken bättre.

Jag vill påminna om holländaren Theo van Gogh som förra året blev mördad på öppen gata av en ”gudsman” från Marocko.

Jag vill också påminna om den holländska parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali (av somaliskt ursprung) som nu lever under dödshot med livvaktskydd sedan hon uttalat sig kritiskt om islam.

För min del tycker jag det är dags att många av Sveriges muslimer mognar till och inser vad det är för slags land de bosatt sig i.

I Sverige anno 2005 är det knappast någon domstolssak om någon tror sig veta att Jesus egentligen var homosexuell. Eller att Buddha egentligen hade ett helt harem av sköna jungfrur.

Än mindre är stolligheter av den typen något skäl att hota folk med döden.

Vad Sveriges muslimer – och många med dem – helt enkelt måste fatta är att i Sverige tillåter vi bara ETT sätt att motarbeta påståenden som kan reta gallfeber även på religionskritiker som jag. Med ord och motargument.

Tidigare artiklar

Antonio Jerez , frilansjournalist med , religionshistoria som ”hobby”