ÅSIKT

Ditt val kan rädda ett liv

David Peterson Westlund, 16: Jag har väntat i tre år på att få nya lungor

DEBATT

Har du bestämt dig? Vill du donera dina organ när du dör, eller vill du kanske inte? 81 procent av svenskarna är positiva till att donera sina organ, men bara fyra av tio har meddelat sitt ställningstagande.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
David Peterson Westerlunds dröm är att kunna flyga till USA och se en match i NHL.
Foto: TV4
David Peterson Westerlunds dröm är att kunna flyga till USA och se en match i NHL.

Den absolut vanligaste anledningen till att människor inte förmedlat sitt beslut är att det ”inte blivit av”. Under tiden vi funderar dör människor, både barn och vuxna.

Vad beror det på att så många undviker att ta ställning? Är det ork, kunskap eller rädsla för döden som står i vägen? Att ta ställning som organdonator kräver mod och engagemang. Det kräver att man tänker igenom en mycket svår fråga: när jag dör, vad vill jag då?

Jag heter David Peterson Westlund, är 16 år och har syrgastuber som ständiga följeslagare. Om jag går mer än 25 meter blir jag helt slut. De senaste tre åren har jag väntat på att få nya lungor för att kunna leva ett liv som andra i min ålder.

Mest frustrerande är att min möjlighet att bli frisk kan utebli, för att någon inte har tänkt till. Det är klart att jag vill att fler ska donera, men ännu viktigare är att människor åtminstone tar ställning.

Jag har nu valt att vara med i TV4:s dokumentär ”När döden ger liv” för att få fler att vakna till. Kanske är det lättare att fatta beslut om donation när man får se hur livet är för en person som väntar. Kan det leda till att fler bestämmer sig så har jag gjort en god sak, inte bara för mig utan för alla som går och väntar på att livet ska börja.

De senaste tre åren har jag haft hemundervisning. Emellanåt är jag så trött att jag inte orkar ha någon undervisning alls. Ibland kommer kompisar hem till mig. Men det är inte så lätt, vi lever ju så olika liv. Allt jag gör kräver planering.

Michael Norlund är min assistent sedan ett och ett halvt år. Han hjälper till med det vardagliga, tar fram kläder, lagar mat, laddar syrgastuber och tar med minirespiratorn när vi ska ut. Han är 20 år och mer som en kompis.

Jag kan inte flyga med mina syrgastuber. Men om jag blev frisk, då skulle jag åka till USA och gå på NHL-match. Jag gillar hockey men kan själv inte spela. Förut drömde jag om att bli delfinskötare när jag blir stor, men nu vet jag inte längre.

Om likgiltigheten är en orsak till ett uteblivet ställningstagande så är okunskapen en annan. Många tror att ett ja till donation innebär en risk för det egna livet, att ens organ skulle ges till någon mer prioriterad patient. Det är en missuppfattning. För att accepteras som donator måste man förklaras hjärndöd av en läkare.

Just nu väntar 614 personer i Sverige på nya organ. I donationsregistret finns lite drygt 1,4 miljoner personer. Varje år dör omkring 250 personer som skulle kunna donera sina organ. Av dessa har endast knappt hälften sagt ja till donation. För varje person som tillkommer i registret ökar någons möjlighet till ett bättre liv.

Barn har det ännu lite besvärligare eftersom de är små och behöver små organ. Det finns inte så många organ att tillgå eftersom det är så få barn som avlider, vilket ju är tur i sig. Men det gör frågan desto viktigare när ett barn avlider, om organen kan få möjliggöra ett annat barns liv.

Förra året dog 20 personer i väntan på ett nytt liv. Man kan respektera ett ställningstagande mot donation, men man kan inte respektera likgiltighet. Har du tagit ställning?

Så här anmäler du dig som donator

Skrivarservice

David Peterson Westlund