Den svåra konsten att ”göra en pudel”

Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”

Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.

Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:

1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.

2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.

3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!

”Jag har slarvat. Jag skäms. (I antiken klädde man sig bokstavligen i säck och aska. Numera räcker det med svart klänning eller mörk slips.) Nu ska jag anställa någon som kollar. (Eller gå terapi.) Jag har fått mig en läxa. Men om andra ser det och slipper göra samma misstag, så har det hela kanske också haft något gott med sig!”