ÅSIKT

Min nöjda svarthjälp

”Förtappad”: Varför betalar jag henne inte med med vita pengar? För att jag inte har råd. Och det här är det sätt hon vill ha det på.

DEBATT

Hon talar fler språk än jag. Hon har en nyare, större och dyrare tysk bil än vad jag och mina grannar har. Hon har gett ut några lyriksamlingar som översatts till ett av de stora språken. Och hon städar mitt och andras hem mot svart betalning.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Då det är straffbart att anlita svart städhjälp vill artikelförfattaren vara anonym.
Foto: Björn Lindahl
Då det är straffbart att anlita svart städhjälp vill artikelförfattaren vara anonym.

Hon påstår att det gynnar såväl hennes ekonomi som hennes poesi.

Är hon förtryckt?

Tro mig – ingen som mött henne skulle en enda sekund tänka tanken att den kvinnan är förtryckt.

Jag arbetar hemifrån. Det innebär ett helt annat städbehov än om huset stod tomt de åtta timmar om dagen jag annars skulle tillbringa på en arbetsplats, plus en till två timmar på resande fot.

Och jag är dålig på att städa. Är bra på en del annat, framför allt på mitt yrke men om jag så ägnar en hel söndag åt städning så upptäcker jag på måndagen allt jag missat.

När den invandrade poeten (som inte är från Polen) har städat så glänser huset och luktar himmelskt. Fattar inte hur hon gör, för det går ju så fort och blir så väldigt bra.

Har förstått att hon helt enkelt är bättre än vad jag är på poesi, städning och att handha sin ekonomi. Därav hennes bilstandard.

Vi människor är bra på olika saker, blir det med åren, eller är det av ohejdad vana. Jag gör vad jag är bra på och hon vad hon är bra på – och vi är väldigt nöjda med den fördelningen, båda två.

Och om jag skulle försöka förklara för henne att det gör mig till en dålig människa, bortom all möjlighet till förlåtelse och henne till en förtryckt stackars varelse, skulle hon skratta gott.

Troligen skulle hon klappa mig på huvudet (hon är en moderlig typ) och säga:

– Ja, det blir nog bra med det där?

Varför är just städning av hemmet så laddat? Det är ju OK att låta någon annan reparera bilen. Eller sy om kläder som inte längre passar oss. Eller städa kontoret eller trappen i hyreshuset.

Det här går ju igen i de flesta familjer som är så goda medborgare att de städar själva.

Den ena av de vuxna anser att det behöver städas långt innan den andra ser något damm. Och då är det självklart att den som inte upptäcker dammet i tid(hemska människa) ska anpassa sig.

Kan det inte tvärtom vara så att städivraren behöver en bra terapeft? En som kan förklara att mamma och pappa inte alls hatade honom/henne när de tjatade om städning av det egna rummet.

Men varför kan jag då inte betala den här kvinnliga poeten med vita pengar? Mot kvitto och betala in skatt och sociala avgifter?

Därför att jag inte har råd med det. Och för att jag betalar henne vad hon begär på det sätt hon vill ha det.

Är det osolidariskt? Osolidariskt mot arbetarrörelsen eller osolidariskt i största allmänhet?

Jag är uppväxt i ett socialdemokratiskt hem, omgiven av en socialdemokratisk släkt. För mina föräldrar och släktingar var ordet solidarisk heligt. Och för mig med när jag växte upp.

Idag är ordet tyvärr uppdelat av den nuvarande regeringen. Uppdelad i att man ska vara solid och arisk.

Jag är inte solidarisk med människor som är beredda att kasta ut apatiska barn.

Om nu jag som skrivit de här raderna är en yrkesverksam hårt arbetande ensamstående kvinna med ett minderårigt barn och som därtill har två vuxna barn som fått en bra start i livet – är då mitt resonemang acceptabelt?

Men om jag inte är det – om jag är en man i samma situation

?

”Förtappad med

”Förtappad med välstädat hem”