Debatt

Journalist-grisarna lider av masspsykos

Skådespelaren Mikael Persbrandt skriver om Expressens förföljelse

Jag vill berätta sagan om den lilla grisen. Den är tyvärr sann. Det var en gång en journalist ? och jag kallar honom så för ingen visste att det i verkligheten bara var en liten gris. Grisen arbetade sig upp på New York Times och skapade sig stort renommé och vann en massa fina priser för sitt genomlysta och helt och hållet oklanderliga sanningssökande. Lilla grisen mådde bra och frodades, blev rik och berömd. En dag tog det slut. Grisen hade hittat på.

Allt var fabricerat. Alltså ingenting av det han skrivit existerade i verkligheten. Det enda sanning som fanns var en liten ensam gris som ville vara en stor gris. En rik och berömd gris.

Den tål att berättas i en tid där man resonerar som så här på grisfarmen Expressen: undersök ALDRIG sanningshalten i en bra historia. Den kan ju visa sig vara falsk. Det är ledmotto nr ett på nämnda grisfarm.

På direkt tilltal om rättelse replikerar Otto överstegris: Har vi skrivit fel? –Stäm oss! – En dementi är ingen nyhet.

Hur mås det i dag, Lars Lindström? Har du sökt ditt badvaktsjobb?

Ännu ett gott dagsverk, Ingvar Hedlund? Har du lärt dig läsa domslut?

Några ryggdunkningar på sista tiden, Micke Ölander?

Och så har vi Terese Cristiansson som begår hemfridsbrott när hon hoppar över grindar och rycker i min dörr.

Nått att vara stolt över överhuvudtaget, Niclas Rislund, natt-ropare och praktikant-lögnare?

Hur går det med mitt fina staket, Lars Johansson? Är det vitt eller är det svart?

Jag måste tillstå att jag är lite trött på förföljelsen av min person. Trött på rena trakasserier dag och natt. Trött på förtal och lögn i ”sanningens” och ”allmänhetens” namn.

När ni valde att så att säga vara frambärare av sanning till folket, för det var väl det ni valde? Var det så här ni tänkte er det? Att halv två på natten krypa i buskar och ropa mitt namn, hoppa över staket, rycka i dörrhandtag, att helt enkelt begå hemfridsbrott å det grövsta hos både mig och mina grannar? Förfölja mig i bil, jaga mig på min arbetsplats och försöka provocera fram en reaktion från mig för att sedan skriva rena osanningar och vägra ta in dementier.

Jag känner mig slutligen jävligt tvungen att reagera. Jag vill passa på att meddela att era löp är osmakliga, taffliga, ofta rent lögnaktiga och fruktansvärt simpelt komponerade. Jag skulle vilja se ett slut på erat moralpaniks tyranni. Och tro mig: Jag är inte ensam.

Att jag tigit inför den massiva attack jag faktiskt blivit utsatt för har dels varit en motvilja att medverka i lösnummerförsäljningens träsk och dels att jag helt enkelt undrat hur jag skulle gå till väga.

Men nu sitter jag här, med en stor och förbannad tårta i handen. Och jag vill kasta den i ansiktet på er: LARS LINDSTRÖM, INGVAR HEDLUND, MICKE ÖLANDER, LARS JOHANSSON, TERESE CRISTIANSSON Och slutligen den bökigaste, smutsigaste och minsta lilla skitgris som funnits på Expressenfarmen: NICLAS (G)RISLUND. En gris helt i avsaknad av moral och etik.

Ni visar inte er läsekrets minsta respekt, ni visar inte ens er själva respekt.

Men vad som är viktigast: Ni skapar en aggressiv och fientlig och syrefattig atmosfär, ett samhälle fullt av rädda människor.

Jag vill peka på ett medieklimat där allt i nyhetsväg serveras färdigtuggat, där allt förenklas.

Livet är så mycket mer mångfasetterat, människan så mycket mer komplicerad. Detta vet överstegris Otto, men han skiter fullkomligt i det för han vill tjäna pengar åt sina ägare.

Vi lever i en värld där barn på frågan om vad de vill bli svarar ”kändis”, där normen och idealet är yta och tomhet, där stringen och den platta magen regerar. Detta små grisar är vad ni skapat. Var det detta som fick er att välja yrke?

Min bransch, mitt yrke är självsanerande, på gott och ont. I er cyniska profitvärld luras de skitigaste och elakaste minsta grisarna i väg på de mest förnedrande uppdragen, som att ligga i skogen på Ingarö mitt i natten och gapa.

Småsvin som (G)rislund bär inte hela skulden, det tyngsta ansvaret har naturligtvis överstegris Otto som styr och be­ord­rar och sanktionerar allt som sker i Expressvinstian, något han naturligtvis förnekar.

Kvällstidningar är extremt toppstyrda och cyniska arbetsplatser där chefernas krav SKA genomföras till vilket pris som helst.

Jag hoppas mitt inlägg får folk o fä att reagera. Det ni utsätter mig och andra för står inte i någon som helst proportion till min gärning på jordklotet.

Det finns ingen rim o reson i att en rättegång om vem som kört eller inte kört en båt en sommarnatt får större utrymme och medial bevakning än att 30 000 barn dör varje dag av svält och våld på samma jordklot.

Eller för den delen att bevakningen av min rättegång slukade i princip mer personalresurser från er sida än rättegången mot Anna Lindhs mördare.

Uppriktigt, och från djupet av mitt hjärta: Hur tänker ni smågrisar?

Jag har inte kollapsat. Jag sover bra. Hur ser ni på ert yrke? Jag är stolt över mitt, jag älskar det. Och jag kommer aldrig att svika det som fick mig att börja med det.

Lusten att berätta, ställa frågor och ge hopp. Jag har gjort och kommer antagligen åter att göra misstag. Jag är människa.

Jag har kört bil alkoholpåverkad. Ansvaret är mitt, skammen likaså. Jag sonar och tar mitt straff. Jag förstår naturligtvis att sånt kommer tryckas i tidningar.

Jag opponerar mig ENDAST mot den sorts förföljelse som är både kriminell och feg.

By the way: Mitt staket är vitt.

Mikael Persbrandt