ÅSIKT

Fi – inget för dig i vården

Helena Klingspor: De förstår inte vanliga kvinnors verklighet

1 av 2 | Foto: LARS ROSENGREN
Lågavlönade kvinnor i vården har inte mycket gemensamt med Fi:s ledning, anser Arbetarbladets ledarskribent Helena Klingspor.
DEBATT

Såväl kristdemokrater som miljöpartister kan räknas in i den växande gruppen ”kvinnokramare”. Farligast av alla känns Fi, Fi som i ”fiende”.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Bakom den fiffiga förkortningen står som bekant Feministiskt initiativ, klurig eftersom rörelsen bara därför skulle kunna signalera radikalitet.

Många kvinnor välkomnar också embryot till parti. Fi:s Lotten Sunna diskuterar i en debattartikel i Aftonbladet även de motsatta reaktionerna – att Feministiskt initiativ attackerats av makten. Påstådd demonisering definieras i debattartikeln med att ”samtidigt som många beskriver Fi som yra höns, beskrivs vi som en maktfaktor och ett allvarligt hot”.

Misstänkt förminskande exemplifieras av Lotten Sunna genom att argumentet ”Fi har ingen politik” hörts. Att så kallade manliga härskartekniker är inblandade kan heller inte uteslutas. Men håller ändå Lotten Sunnas utpekande av ? fi?

Hur farliga är egentligen Feministiskt initiativ? Kan verkligen kvinnor fullt ut kategoriseras som en enhetlig grupp, åtminstone än så länge rörelsens ideologiska fundament?

Alla kvinnor delar helt klart utanförskapet av att till följd av kön vara underordnade. Men att exempelvis drottning Silvia (=kvinna) ändå skulle ha så mycket gemensamt med en ensamstående mamma och undersköterska med låga inkomster (=kvinna) är inte troligt.

Här börjar också problemen. För tänk om invändningarna att ”Fi inte har någon politik” och ”därför beter sig som yra höns” däremot i ett underifrånperspektiv stämmer?

Kan kanske de starka positiva reaktionerna från landets kvinnor bero på att ingen bryr sig om gruppen politiskt, snarare än att Fi på allvar sitter på förändringspotential?

Vems är egentligen perspektivet? Ekonomiskt starka kvinnor – än så länge de facto Fi:s bas – eller landets socialt mest utsatta kvinnor?

Fi har redan svarat.

Rörelsen vägrar att i ett feministiskt perspektiv definiera en ekonomisk intressekonflikt och fiskar därför efter alla kvinnor. Fegt, Fi!

Organisationen osynliggör ärmed arbetarklassens arbetslösa eller för hårt jobbande kvinnor, en av landets just nu mest socialt utsatta grupper som till och med av ekonomiska orsaker börjat dö i förtid. Kvinnoförräderi, Fi!

Att 1900-talets viktigaste kvinnovinst – möjligheten att tjäna egna pengar – för övrigt framkämpad av socialdemokraterna, av Fi föraktfullt kallad ”makten” i dag, hotas verkar alltså ha gått spårlöst förbi. Att den nedrustade offentliga sektorn på ett både privat och professionellt plan inkräktar på 100 000-tals svenska kvinnors möjlighet till ett drägligt liv likaså.

Problematiseras däremot feminismen politiskt står klart – kön och klass flyter på 2000-talet ihop.

Det stora flertalet kvinnor har i högre grad proletariserats och tvingas dagligen, genom låg lön och tungt jobb i den offentliga sektorn, ta konsekvenserna av bristande fördelningspolitik. Efter arbetet väntar av samma anledning ett privat, växande vårdansvar. Välfärdens revor innebär att någon i ökad utsträckning i hemmet tar ansvar för barn och äldre släktingar. Denna ”någon” är enligt undersökningar oftast en mamma, syster, fru eller dotter.

Mitt i denna för många kvinnor tunga verklighet lyckas Fi med att låtsas vara farliga, men utan att ställas till svars för politiskt innehåll. Inget partiprogram presenteras och en politisk rörelse utan politik är ? avpolitiserad.

Att låta bli att förhålla sig till den så viktiga basen är inte bara slappt, utan att till och med inför valet 2006 riskexponera landets mest ekonomiskt utsatta kvinnor.

Politik går apropå det i själva verket ut på att just förhålla sig till ekonomiska system, låta bli att ducka för hur välfärden ska organiseras, inte förneka resursmässiga intressekonflikter också kvinnor emellan och ta ställning när det gäller vänster- och högerskalan. Att det inte görs beror antingen på strategin att locka alla kvinnor eller ligger i linje med förekomsten av kostsamma NK-koftor i Fi:s ledning.

Ekonomiskt privilegierade kvinnor har svårt att förstå hur det är att varje dag som tjej kämpa för sin överlevnad, också anledningen till varför Fi det farliga namnet till trots inte kommer att hota ekonomiska intressen och därmed inte heller den verkliga makten.

Tidigare artiklar

Helena Klingspor , ledarskribent Arbetarbladet i Gävle