ÅSIKT

Hälsodebatt förtrycker feta svenskar

Peter Korp: Media och vetenskap används som redskap i diskrimineringen

1 av 2 | Foto: Pether Engström
Överviktiga anses ha brist på självdisciplin, skriver Peter Korp.
DEBATT

Nästan dagligen presenteras vi larmrapporter om den ökade fetman i landet. Men den svenska hälsodebatten har de senaste par åren glidit ut på grumliga vatten.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Med hjälp av läkarvetenskapen har media konstruerat en ny social kategori – ”de feta”. Med förment omsorg om folkhälsan utpekas ”de feta”, vars överflödiga kilon inte bara hotar deras egen hälsa, som en samhällsfara, en tickande bomb.

Att vara tjock, kraftig, mullig, fet har alltid förknippats med olika personlighetsegenskaper – olika i olika kulturer och tider. Precis som andra fysiska attribut i olika epoker och samhällen har använts för att klassificera människor: intelligenta, moraliska, svekfulla, imbecilla.

I dagens debatt representerar en tjock kropp måttlöshet och brist på självdisciplin. En slank, fast kropp är ett kännetecken på en disciplinerad och viljestark personlighet – någon som kan skjuta upp sitt omedelbara njutningsbehov för långsiktigare mål. Det resonemanget är lika irrelevant som att en hög panna indikerar hög intelligens – och det vilar ytterst på samma groteska människosyn.

En medicinsk forskare fastslog i påskhelgen i Aftonbladet att Peter Harryson är ”för tjock för tv”. En krönikör på Aftonbladet utvecklade vidare, att det är inte bara det att Harryson är tjock – det som gör honom skadlig för svenska folket att titta på i tv är att han är tjock och glad. Om man inte är smal är alltså den enda legitima roll som man kan spela i media den som avskräckande exempel. Hur är en sådan diskussion alls möjlig i ett modernt och upplyst samhälle?

Dagens ”fetmadebatt” i svenska medier synliggör två grundläggande antaganden inom den moderna hälsodiskussionen. Det ena är att medicinsk kunskap är absolut sann och ska omsättas i tydliga riktlinjer för hur människor ska leva. Eftersom det medicinska vetandet ses som självklart sant så erkänns inga etiska problem när det omsätts i praktisk handling.

Det andra antagandet är att den enskilda människan har en moralisk skyldighet att anpassa sig till de av samhället uppställda normerna för normalitet och anständighet.

”Tjocka” människor, och andra kategorier av människor som på något sätt avviker från den av samhället definierade normaliteten, blir därför en provokation som leder till moralisk upprördhet. I en sådan värld så får man inte vara ”tjock” och glad. Att vara ”tjock” och glad är ett moraliskt brott.

Med detta antagande uppstår också en moralisk skyldighet att ”sona sina brott” och anpassa sig till det samhället kräver. Den amerikanske statsvetaren och folkhälsoforskaren Howard Leichter har synliggjort hur amerikanska företag ställer allt starkare krav på att de anställda lever ett ”hälsosamt” liv med motivet att de uteslutande vill ha hälsosamma, friska och produktiva ”medarbetare”.

Det innebär förstås en politisk maktförskjutning om företag tillåts blanda sig i människors privata angelägenheter och ställa krav på livsstilskonformism. Moraliserande krav på en ”hälsosam” och moraliskt önskvärd livsstil kan dock höras även i den svenska hälsodebatten och sådana inlägg blir både fler och starkare.

Det mest grundläggande problemet med den moderna hälsofanatismen är att den förtrycker och förminskar människor. Människovärdighet och respekt är ord som blir till luft när ”de feta” diskuteras i media. Är du ”fet” är du skyldig, punkt slut.

Speciellt allvarligt är det när representanter för vetenskapssamhället glömmer alla historiska läxor om förtryck och hetsjakt på ”folkgrupper” och lånar sin röst till den moraliserande hälsofanatismen. Vetenskapen ska ju vara en väg till upplysning och befrielse av människor, inte ett verktyg för förtryck. Här har både medierna och vetenskapssamhället ett ansvar. Men tyvärr ägnas i dag större intresse åt att spekulera i hälsofrågor än att på allvar analysera dem. Därmed ges också näring åt en förtryckande ideologi, som handlar om allt annat än hälsa.

Peter Korp , lektor i sociologi vid Högskolan Trollhättan/Uddevalla ,