ÅSIKT

Vittnen kränks i tv

Maj Wechselmann: I lördagens film om styckmordet utmålas de som dumma och förvirrade

1 av 2 | Foto: LASSE HEDBERG
Avspärrningen vid fyndplatsen under Essingeleden i Stockholm där Catrine da Costas kropp hittades.
DEBATT

SVT:s dramadokumentär om Catrine da Costa-fallet, ”Styckmordet – berättelsen om en rättsskandal” är djupt oetisk i sina angrepp på vittnen som inte har en chans att försvara sig.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Filmen har legat på is i fyra år, fast den har kostat SVT 5,4 miljoner kronor. Ingen har hittills velat visa den. Syftet med ”Styckmordet” är att rentvå obducenten och allmänläkaren, de ska inte ha haft med da Costa att göra.

I filmen spelar skådespelare vittnen, förhörsledare och åklagare.

Filmen beskyller dem för dumhet och förvirring och vidskeplighet – i värsta fall för mened eller för slarv med utredningar. Samtidigt skildras (också av skådespelare) de åtalade och deras försvarsadvokater som seriösa och pålitliga.

En pensionerad fotohandlarfru, Anita Schröder, får se filmen. Hon ringer upp SVT och säger att filmen kränker och förtalar henne.

Men på SVT har man tydligen kalkylerat med kränkta vittnen, man vet att vittnen flyttat, bytt namn, har identitetsskydd därför att de är rädda för de åtalade. De kan och vill inte framträda efter filmen.

Producenten Maria Nordenberg svarar Anita Schröder att det är fritt fram för henne att stämma SVT! En pensionerad änka i en rättssak mot SVT:s advokater? En enkel match?

I filmen klipper man autentiska bandupptagningar till sin motsats. Så låter man fotohandlarfrun i snabb följd peka ut tre helt olika personer vid videokonfrontation, fast hon i själva verket var oerhört noggrann med att enbart peka ut allmänläkaren.

Anita Schröder gör på filmen ett totalt förvirrat och otrovärdigt intryck (vilket förstärks av det hemska fotot på henne).

Värst behandlas den mamma som hade barn med allmänläkaren, barnet som en rad psykiatriska experter ansåg hade bevittnat en styckning av en kvinnokropp.

I filmen framställs mamman som psykotisk, frireligiös, hon tror på satanister och drar sig inte för att påverka sitt lilla barn. Mamman spelas i filmen som om hon vore helt verklighetsbefriad.

Upphovsmännens avsikt är uppenbart att väcka indignation och skapa opinion mot att mammans anklagelser över huvud taget har kunnat leda till en rättssak.

I verkligheten är mamman i dag jurist, anses mycket kompetent och arbetar med barnrättsfrågor, men hon har skyddat identitet och har ingen möjlighet att försvara sig.

Den barnpsykiater som i rätten stödde mamman, Frank Lindblad, framställs som lika verklighetsbefriad som mamman.

I filmen förklarar en skådespelare att han aldrig själv har talat med barnet, utan bara har läst mammans nedskrivna referat av samtal med dottern.

Lindblad uppgav i själva verket vid huvudförhandling i tingsrätten att han hade träffat barnet när det var inlagt på Karolinska sjukhuset och även efter utskrivningen. Frank Lindblads utlåtande var ett resultat av ett teamarbete där kuratorer vid sjukhuset observerat mor och barn i mer än två månader.

I filmen säger poliskommissarie Pim Martinsson att ryktet om obducenten spritt sig mellan de prostituerade kvinnorna på Malmskillnadsgatan.

Men att obducenten var en av de mest frekventa torskarna på gatan visste polisen redan, eftersom flera poliser anmält honom sedan 1982.

Fotokonfrontationer med de prostituerade bekräftade saken. Da Costa mördades 1984.

I filmen låter man, helt stick i stäv med sanningen, professor Jovan Rajs framstå som den enda personen som påstått att styckningen utförts professionellt – alltså av en obducent eller kirurg.

I själva verket stöds Rajs utlåtande av tolv obducenter och höftledskirurgen Anders Wykman.

Även den åtalade obducenten ansåg i förhör med polisen den 29 oktober 1987 att enbart en kunnig person kunde ha styckat da Costa.

Styckmordet eftterföljs av en debatt. Men kvällen måste ändå ses som ett fruktansvärt svek mot försvarslösa vittnen som inte kan uttala sig.

Andra artiklar

Tidigare artiklar

Maj Wechselmann , filmare och författare