ÅSIKT

Inför avdrag för städning

Ulrica Ambjörn: Gör rent hus i en smutsig bransch nu

DEBATT

Vårt skattesystem vimlar av avdragsmöjligheter av olika storlek och karaktär. Avdragsrätt på bostadslån är till exempel en självklarhet och ingår som en grundförutsättning i varje hushållskalkyl. Men när det gäller ett eventuellt införande av skatteavdrag för hushållsnära tjänster slår debatten slint. Man förundras över den fördomsfulla och sexistiska nivån.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

När jag i Vår bostad publicerade ledaren "Dags för storstädning" med en uppmaning att pröva så kallade Rut-avdrag visste jag förstås att frågan var laddad. Ändå överraskades jag av att många reaktioner var så aggressiva och sexistiska: "Lilla fröken verkar lida av premenstruella spänningar och inte kunna tänka klart", etcetera. Många anklagade mig också för att driva frågan av rent egenintresse (har aldrig hänt när jag skrivit om obligatorisk ventilationskontroll eller hemförsäkringar).

Det intressantaste är nog ändå att så många, både män och kvinnor, verkar betrakta hushållstjänster som en helt och hållet kvinnlig angelägenhet. Det är kvinnorna som ska skämmas för att de inte lyckats "uppfostra man och barn att ta mer ansvar", och som anklagas för att genom "skattesubventioner lägga över hemarbetet på en annan kvinna, läs invandrad och underbetald". Slutsatsen är att var och en ska ta hand om sin egen skit, och det är kvinnorna som har ansvar för att se till att det sker, punkt slut. När det gäller andra tjänster, till exempel hårklippning, sophämtning och rörmokeri, skulle ingen drömma om att kräva att det ska skötas inom familjen.

Den syn på städyrket som framskymtar och det flitigt använda epitetet "piga" som ständigt återkommer i debatten är också beklämmande. "VEM är det som ska städa hos andra? Är det du själv? Är det din dotter?" frågar "Rebecka" i en webbkomentar.

Ursäkta, men det är städning - inte prostitution - vi talar om här. Och varför just min dotter och inte min son? Jag kan tänka mig betydligt värre öden för mina barn.

Tidigare i livet har jag städat som anställd både inom hemtjänsten och äldreomsorgen. Ett hedervärt jobb både då och nu. Och jag förstår inte varför de arbetsuppgifterna blir ett slagträ i klasskampen när man föreslår att de betalas av individen med ett vidhängande skatteavdrag, men inte när de subventioneras via vår offentliga sektor. För hjälpbehoven finns där vare sig någon biståndsbedömare tillstyrkt dem eller ej. Däremot förtjänar de som har städning som yrke anständiga arbetsvillkor. Vare sig arbetsuppgifterna utförs på kontor eller i människors hem.

I Sverige i dag förpassas allt fler människor till den svarta sektorn där de skamlöst utnyttjas. Lönerna är usla. Pension, anställningstrygghet och sjukersättning existerar inte.

Det är hög tid att göra rent hus i en smutsig bransch. Ett skatteavdrag kan ge fler arbete, förvandla svarta jobb till vita, förbättra arbetsvillkoren och öka professionaliseringen för en utsatt grupp på arbetsmarknaden, och samtidigt underlätta vardagen för många, inte minst för äldre.

Låt oss pröva. Nu.

Ulrica Ambjörn (chefredaktör för Hyresgästföreningens och HSB:s tidning Vår Bostad)