ÅSIKT

Demokratin i EU haltar

Axel Odelberg: Argumenten mot folkomröstning är ett förakt för folket

1 av 2 | Foto: Privat
Folkomröstning i dess ursprungligaste form. Handuppräckning på Tingstorget i kantonen Appenzell i Schweiz.
DEBATT

Folk är inte så dumma som man tror, de är dummare, sa Stikkan Anderson med kvick cynism. Så kvicka är inte svenska politiker och de som till äventyrs besitter potentialen håller tyst eftersom medierna är humorlösare än man tror. Se hur det gick när Pär Nuder fick till en smålustig köttbergsformulering om 40-talister och då Jens Orback sa något inte helt gravallvarligt om en släkting med kuse i Kanada.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Alltså säger inte Göran Persson & Co att folk är dummare än man tror men de tänker och agerar så. Inte minst för att de tyckte sig få denna uppfattning bekräftad förra året då mer än hälften av folket röstade nej till euron. Sålunda värjer sig det politiska etablissemanget nu mot krav på folkomröstning om det nya EU-fördraget med det vanliga batteriet av mer eller mindre folkföraktande argument:

Det är en alldeles för komplicerad fråga; en folkomröstning vore inte en seger för demokratin; det är svårt att formulera frågan rätt; det är frestande att reflexmässigt säga nej till överhetens förslag; riksdagens auktoritet försvagas, folkomröstningar leder till opportunistisk ryckighet i det politiska beslutsfattandet; folkomröstningsfrågor kommer alltid tillbaka; valdeltagandet riskerar att bli lågt och därmed legitimiteten; osv.

De som oroar sig för valdeltagandet har anledning att begrunda den gamle existentialisten Jean-Paul Sartres stålblanka budskap: Den som väljer att inte välja har också valt.

Om någon av de övriga invändningarna är relevant så beror det inte på att folkomröstandet i sig är en problematisk beslutsform utan på att rätten att bestämma om folket ska rösta ligger hos de folkvalda, inte hos folket som ska rösta.

Folkomröstningar i Sverige är därför ett taktiskt inslag i de etablerade politikernas interna maktkamp, snarare än ett sätt att öka de politiska beslutens folkliga förankring.

Miljöpartiet vill folkomrösta om EU-fördraget i hopp om att det ska bli nej och hade helst sluppit folkomröstning om biltullar i Stockholm av rädsla för att det ska bli nej. Med de borgerliga är det tvärtom. Principlösheten förenar.

Därav följer dock inte att folkomröstningar ska avvisas i väntan på att de förvandlas från politisk taktik till demokratisk princip. Trots allt innebär en folkomröstning med ett klart formulerat förslag att svara ja eller nej till att resultatet uttrycker folkviljan, vilket ett beslut fattat av riksdagens valda ombud inte nödvändigtvis gör.

I den representativa demokratin gäller paketlösningar och det gamla Henry Ford-konceptet om valfrihet bara man vill ha svart. Oavsett om nästa statsminister heter Persson eller Reinfeldt kommer riksdagen att säga ja till det nya EU-fördraget.

Moderater som är emot EU-fördraget och miljöpartister som är för, kan välja mellan att inte rösta alls eller att med sin röst ge legitimitet åt ett riksdagsbeslut man inte vill ska fattas.

Sedan, när fördraget trätt i kraft, kommer varje svensk medborgare att räknas som underlag för det beslut som svenska regeringar ställer sig bakom i EU, även de som tycker annorlunda. Så har nämligen författarna till det nya fördraget valt att tillgodose demokratiprincipen.

För att ett beslut i ministerrådet ska gå igenom måste 55 procent av EU:s medlemsstater vara för. Det är den federala principen. För att den demokratiska legitimiteten ska tillgodoses måste de jaröstande staterna även representera 65 procent av EU:s befolkning. Det är den demokratiska principen. Här haltar fördraget. Ett bättre sätt hade varit att fördragsfästa EU-omfattande folkomröstningar i viktiga unionsfrågor enligt schweizisk förebild.

Den haltande demokratiprincipen är ett rimligt skäl att avvisa fördragsförslaget i hopp om ett reviderat förslag, dvs. för den händelse svenskarnas valda förmyndare nu skulle ge medborgarna chansen att säga sitt.

Axel Odelberg , journalist och författare