ÅSIKT

Vi gamla behövs!

Camilla Odhnoff: Samhället stirrar sig blint på pensionärernas svagheter

– Väl medvetna om sin fysiska skröplighet är de lika kunniga om sina tillgångar: mognad, överblick, social kompetens och erfarenheter, skriver Camilla Odhnoff.
Foto: KATRIN JAKOBSEN
– Väl medvetna om sin fysiska skröplighet är de lika kunniga om sina tillgångar: mognad, överblick, social kompetens och erfarenheter, skriver Camilla Odhnoff.
DEBATT

Finns det utrymme för pensionären i dagens samhälle? Det finns anledning till oro efter att ha läst regeringens äldreberedning Senior 2005. Den inriktar sig på den tredje ålderns gamla – de som är friskare än förr och i stor utsträckning skulle kunna fortsätta ytterligare några år att arbeta och betala skatt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Camilla Odhnoff är tidigare statsråd (s) och före detta landshövding i Blekinge.
Foto: SUSANNE KARLSSON/SDS
Camilla Odhnoff är tidigare statsråd (s) och före detta landshövding i Blekinge.

Den fjärde åldern – kortfattat 80+, de som känner av ålderskrämpor och trötthet – försummas.

Dessvärre försummas också dessa pensionärer av kommunalpolitikerna, som överallt tycks demontera äldreboenden och andra vårdkrävande institutioner. Hemtjänst och större blöjor tycks vara den lösning som skall ersätta äldreboendets gemenskap.

Förutom regeringens äldreberedning har socialdemokraterna genomfört ett rådslag. Man frågar sig i vilket gulligt lyckoland som författarna till rådslaget ”Det goda livet” befinner sig. De utgår från att pensionen är självvald. Har de aldrig hört talas om hur människor från 58 år och uppåt avskedas därför att det är tjusigt att ersätta dem med en fräsch snygging, när nu ändå personalstyrkan ska bantas?

Den snälla staten står för pensionen, ett litet avgångsvederlag kan företaget stå ut med och aktieägarna kammar hem vinsten.

Som skattebetalare får jag alltid betala, men som kommun och landsting är det angeläget att skyffla över kostnaderna på någon annan, i slutändan staten.

Vilka krav kan framtidens pensionär ställa? En god och fungerande bostad är nödvändig på äldre dar.

Ett stort problem är de långa väntetiderna inom sjukvården. Eftersom pensionärer inte ger något produktionsbortfall, verkar landstingen vara likgiltiga för utdragna väntetider.

Att den långa väntan kan medföra nedsättning i olika funktioner som kräver extra insatser av kommunal hemtjänst verkar inte ingå i kalkylen. Det blir ju olika kostnadsbärare.

Att ”någon annan” får betala synes också vägleda kommunerna när de hellre för över personer med visst arbetshandikapp till förtidspension istället för att bereda dem arbete som de handikappade utmärkt skulle klara inom kommunen.

För att bättre ta vara på alla duktiga kvinnor

t ex inom hemtjänsten borde dessa ges större eget ansvar och beslutsmöjligheter. Att tvingas slänga in en veckas djupfryst eller kyld mat till en gamling och hoppas att denna ska överleva är ett hån mot både den gamla och mot ansvarskännande personal.

Har någon räknat på alla kostnader för en långtidssjukskriven personal som inte står ut med det som de uppfattar som ren vanvård? Säkert inte – det är ju ”någon annan” som betalar.

Var finns det då utrymme för pensionären? Kulturen? Javisst, konstant pengabrist har gjort att kulturens muskler ofta sitter på pensionären.

Och visst kan äldres krafter tillvaratas i politiken. Hittills är det dock sällsynt att något parti för fram någon gamling som attraktion på en lista. Den socialdemokratiska riksdagskvinnan Tullia von Sydow, OK, men många fler är det som ”frivilligt” trätt tillbaka för att ge plats för ett ungt stjärnskott.

Är det troligt att den generation som kände hur världen öppnade sig för dem med Povel Ramel, Hans Alfredson, Tage Danielsson och så småningom Beatles, är särskilt tacksam för dragspelsunderhållning som stående kulturutbud? De riktigt gamla bland oss är förnöjsamma, de flesta i alla fall. De har i allmänhet varit med om något värre som de kan jämföra med, och klagar inte i onödan.

En yngre generation av pensionärer, fostrad i kunskapssamhället, van att ta politiskt ansvar, van att ställa krav på sig själv och på samhället, accepterar inte att avfärdas som oönskade kvarlevor ur det förflutna.

Väl medvetna om sin fysiska skröplighet är de lika kunniga om sina tillgångar: mognad, överblick, social kompetens och erfarenheter. Dessvärre verkar samhället stirra sig blint på deras svagheter.

Ändå är det så att det är just deras krafter som behövs i det goda samhället. Ett samhälle där människor över 65 för första gången i vår historia kommer att uppgå till 25 procent av befolkningen.

Camilla Odhnoff