ÅSIKT

Män är inte våra fiender

Carina Ohlsson: Uteslut inte män som vill bekämpa våldet mot kvinnor

Foto: Katrin Jakobsen
DEBATT

Dagligen utsätts hundratals kvinnor i Sverige för våld från en man som de lever tillsammans med. Upp till 20 kvinnor misshandlas till döds varje år. Det faktum att så många kvinnor i Sverige lever i en vardag som består av våld, hot, trakasserier och förnedring är ett tecken på hur lång väg vi fortfarande har att gå innan vi når ett jämställt samhälle.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Carina Ohlsson
Foto: Teresia Bråkenhielm
Carina Ohlsson

Kvinnojourerna har under drygt 20 år stöttat, skyddat och hjälpt kvinnor och deras barn som flytt från sitt hem på grund av våld. Enskilda kvinnojourer och tjejjourer är på många håll i Sverige det enda ställe dit hjälpsökande kvinnor kan vända sig, trots att det egentligen är kommunernas ansvar.

Samtidigt har det utbrutit en debatt efter att det framkommit att det inom delar av kvinnojoursrörelsen förekommer extrema uppfattningar och en snedvriden syn på män. En del i detta märkiga tänkande är att vi befinner oss i ett könskrig, där männen utgör fienden.

Som ordförande i Sveriges kvinnojourers riksförbund (SKR), tar jag avstånd från dessa idéer. Att skapa en uppdelning i ”vi” och ”dom”, där den ena halvan av mänskligheten betraktas som ond, är inget som gagnar jämställdheten.

Jag tycker också att det är bra att kvinnojourernas organisationer granskas och att vi får en debatt om vilka värderingar som ligger till grund för kvinnojourernas verksamhet.

En fråga som kommit upp i debatten handlar om vilken roll männen kan ha i arbetet för att bekämpa våldet mot kvinnor. Jag anser att det krävs att alla i samhället engagerar sig för att vi ska åstadkomma ett jämställt samhälle fritt från våld. Det finns ingen anledning att utesluta män som vill bekämpa det manliga våldet mot kvinnor.

Hur olika lokala kvinnojourer väljer att arbeta varierar. Flera samarbetar i dag med män på olika sätt. Vissa har män som stödmedlemmar, andra har gemensamma projekt med enskilda män, manliga nätverk eller organisationer.

För mig är det självklart att alla som delar SKR:s värderingar, oavsett kön, är välkomna att vara stödmedlemmar hos oss. Vi är också öppna för samarbete med olika mansorganisationer som delar våra värderingar och arbetar mot mäns våld mot kvinnor.

Men även om jag välkomnar en debatt om värderingarna inom kvinnojoursrörelsen, är jag väldigt kritisk till att vissa kommuner i spåren av denna debatt nu hotar med att dra in bidragen till kvinnojourerna.

Under många år har kommunerna bekvämt lutat sig tillbaka och låtit de ideellt drivna kvinnojourerna ta emot alla våldsutsatta kvinnor som söker hjälp. Kommunerna har ofta nöjt sig med att pytsa ut pengar, utan att engagera sig i hur verksamheten bedrivs.

Lösningen på de problem som finns kan inte vara att helt plötsligt frysa stödet till kvinnojourerna. Det är bara ett bekvämt sätt för kommunerna att slippa ta sitt ansvar. De som drabbas av en sådan populistisk politik är de våldsutsatta kvinnorna, som kanske under dödshot söker skydd undan våldet.

Kommunerna måste i stället inleda ett närmare samarbete med kvinnojourerna och sätta sig in mer i arbetet.

Jag har föreslagit att fördelningen av de nya statliga 100 miljoner som kvinnojourerna får från och med nästa år, ska ske genom att kommuner och kvinnojourer får söka pengar utifrån en gemensam uppfattning om inriktning och kvalitetskrav.

Ett av kvalitetskraven bör vara att verksamheten vilar på en demokratisk och humanistisk grundsyn.

Två organisationer

Carina Ohlssson , ordförande SKR , Sveriges kvinnojourers riksförbund