ÅSIKT

Slutreplik: Mårten Landahl

”När man påpekar att kejsaren är naken får man stå ut med en del ovett”

DEBATT

Jag påpekade i Aftonbladet 7/6 att våldsbrottsindikatorerna inte är oförändrade eller sjunkande, om man tar hänsyn till den medicinska utveckling som skett.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Och noterade att många politiker och kriminologer tror på den gamla tesen om våldsbrottslighetens oföränderlighet. Det är frågor man inte får väcka. Enligt docent Estrada & professor Sarnecki (AB 15/6) är det ”meningslöst” att diskutera sakfrågan med mig.

En modell med oförändrad våldsnivå kräver en del svårsmälta antaganden. Och ju mer komplicerad en förklaring blir, desto större anledning att granska den noga.

Att dra ”rätt” slutsatser av kriminalstatistiken är så komplicerat, verkar E&S mena, att endast den handfull personer som jobbar med statistikproduktionen har rätt att yttra sig. Förståelsen kräver så att säga en särskild insikt. Sedan buntar dom ihop mig med ROKS och professor Sarneckis kollega Eva Lundgren, och insinuerar att jag skulle tro på ritualsekter i skogen. Tyvärr är detta inte den enda pinsamheten.

Det hade varit betydligt intressantare om Estrada & Sarnecki hade berättat varför tillgänglig kunskap om metod- och effektivitetsutvecklingen inom vården inte kommit till användning i deras analys? Eller belyst vilken kriminologisk teori som stödjer tesen att våldsbrottsligheten är stabil, trots stora förändringar i vårt samhälle och vår omvärld under de senaste 30 åren?

I forskarens roll ingår att, sedan hon eller han bildat sig en teori om hur ett fenomen skall förstås, stå fast vid och försvara teorin. Genom andras ifrågasättande och egna observationer utvecklas teorin så att den blir bättre på att förklara det man studerar. Detta är ett perspektiv som förtjänar stor respekt. Också när forskaren har fel.

Därför kritiserar jag inte forskare, utan det etablissemang som rutinmässigt accepterar politiskt bekväma tolkningsförslag.

Därför gör det mig ont att Estrada & Sarnecki förvanskar sitt citat av mig genom att lägga till ordet ”forskare” - och tar detta som utgångspunkt för personangrepp.

Estrada konstaterar själv att ”Om andelen våldsskador som leder till inskrivning systematiskt minskar eller ökar över tid utan att detta har att göra med våldets frekvens eller grovhet kommer tolkningen av utvecklingen bli felaktig.” (Våldsutvecklingen i Sverige s.34f).

I en tid av snabb samhällsomvandling bör den som påstår att våldsbrotten (för vilket decennium i ordningen?) ligger på en oförändrad nivå, kunna presentera en bättre förklaringsmodell än ständigt ökad anmälningsbenägenhet, någon statistikomläggning eller moralpanik. Statskriminologin måste helt enkelt börja ta hänsyn till forskningen om den medicinska utvecklingen och den halvsekelgammla trenden av ökande polisanmälningar – och knyta resultaten till en vetenskaplig teori.

Jag delar inte etablissemangets syn på våldsbrottsutvecklingen. När man påpekar att kejsaren är naken får man stå ut med en del ovett. Jag sätter punkt här och önskar alla läsare en Glad Sommar!

Mårten Landahl , kriminolog & skribent