ÅSIKT

S väljer hjälm framför jobb

Stig-Björn Ljunggren: Hjärnsläpp eller valstrategi att lämna frågan om arbetslöshet

1 av 2 | Foto: Lars rosengren
Sossarna sätter hellre hjälm på folket än tar tag i frågan om jobben, menar artikelförfattaren.
DEBATT

Socialdemokraterna försvarar bidragslinjen mot moderaternas alltmer aggressiva arbetslinje.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det verkar som om s lämnat sin främsta politiska profilfråga till sin främsta politiska motståndare.

Det finns tre förklaringar till detta: Att det handlar om hjärnsläpp, om strategi, eller propagandakonspiration.

Förklaringen att socialdemokraterna har fått hjärnsläpp kan tyckas som en lite suddig diagnos. Men stundtals händer det faktiskt att politiken följer banor som ingen tänkt igenom.

Hjärnsläppsförklaringen understöds av att så pass mycket i den socialdemokratiska retoriken mot moderaterna är ren gallimatias. De har inte tvekat att säga emot sig själva gång på gång.

Socialdemokraterna säger exempelvis att det är bättre att rösta med dem än med en taskig kopia. Att s är bättre än ett opportunt moderatparti som försöker stjäla partiets kostym.

I nästa andetag säger s att m vill ha systemskifte. Att det är samma gamla nyliberala bockfot som sticker fram.

Hur ska de ha det?

Det tyder på ett hjärnsläpp, eller åtminstone ett desperat försök att vinna lite tid genom dubbelbottnat skitsnack.

En annan förklaring till att socialdemokraterna satsar på bidragslinjen i stället för arbetslinjen är att de gjort ett strategiskt val inför framtiden.

Elakt uttryckt skulle vi kunna säga att s nu satsar på kassaklientelet i stället för dem som arbetar. Det är helt enkelt så att en majoritet av väljarna är, eller snart kommer att vara, mer beroende av statens bidrag för sin välfärd än av gamla hederliga löneutbetalningar.

Men varken förklaringen om hjärnsläpp eller om kassaklientelet är speciellt tilltalande. Ett hjärnsläpp kan hävas efter några veckor, såvitt patienten inte är terapiresistent.

En tredje teori är därför nödvändig. Kan det vara så att socialdemokraterna faktiskt vet vad det håller på med? Att det handlar om en skickligt utformad propagandakonspiration?

Till att börja med är det oceaner av tid till valet, över ett år. Att redan nu slänga iväg sina starkaste kort vore dumt. I stället följer s modern försäljningsteori och tömmer marknaden på den produkt partiet vill sälja. Allt som har med arbete och sysselsättning att göra lyfts bort från hyllorna.

Och ute på gatan står vi debattörer och gapar oss röda i nyllet om att partiet måste göra något åt sysselsättningen. Alla utom s pratar oavbrutet om att arbetslösheten är det stora problemet. Experterna talar om Jobless Growth. Fotfolket konstaterar att grannens pöjk inte fått jobb ännu trots 3,5 år på högskolan.

Socialdemokraternas motståndare tror först inte sina ögon. Socialdemokraterna begår harakiri. Alliansen och dess allierade i bolagshögerns alla organisationer vädrar morgonluft.

När vi väl etablerat problembilden kommer socialdemokraterna att kliva fram med ett handlingsprogram som i konkreta ordalag förkunnar att nu ska hela Sverige sättas i arbete.

Kanske är det kombinationen av hjärnsläpp och strategi som ligger närmast sanningen. Arbetslinjen har övergivits därför att socialdemokratin numer styrs av en samling före detta elevrådsordföringar vars politiska utmaningar ligger i att utreda fimpskatt, sätta cykelhjälmar på folket och starta nya myndigheter som bekämpar fördomar i den kolorerade veckopressen.

Inte så konstigt. Det närmaste ett vanligt arbete dessa människor kommit är ett sommarjobb på HSB som pappa fixat, samt ett halvårs slit som volontär i Sydamerika.

När högern yrar om entreprenörer blir då svaret empati.

Om det är så, kommer Alliansen att vinna valet.

Stig-Björn Ljunggren , statsvetare