ÅSIKT

Långt till kravaller

Björn Anders Larsson och Anders Thunberg: Sveriges integration är bättre än Frankrikes

DEBATT

Har man varit i utlandet och kommer hem till Sverige kan man inte begripa dom jämförelser som görs mellan Sverige och ”kravallernas Frankrike”.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det sägs att vi också är där. Och i TV sitter ansvariga och i det närmaste instruerar hur man ska bränna bilar – som i Frankrike! Enskilda debattörer verkar mer än villigt vilja stå till tjänst med tändväska för att få den påstådda ”krutdurken” i Rosengård med flera svenska bostadsområden att explodera.

Nyligen berättade ett par bosniska pensionärer i TV att dom i sitt serviceboende hade en livskvalitet nära sina barn som hade varit omöjlig att uppnå i det gamla hemlandet.

Men det betyder inte att dom på något sätt skulle vara särbehandlade. Samma regler gäller för alla i den svenska välfärden. Gudarna ska veta att den svenska integrationspolitiken inte är någon ”success-story”. Men vår svenska välfärdsmodell är säkert den mest solidariska i världen vad gäller att omfördela bördorna

Skolorna i våra invandrartäta områden är på inget sätt missgynnade i fråga om resurser. Tvärtom är lärartätheten där större och de pedagogiska insatserna betydande. Det genom de anslag som styrs till skolor med särskilda behov.

Det finns i dag ca 1,6 miljoner personer med invandrarbakgrund. Av dom är ca hundratusen beroende av bostadsbidrag och socialt bistånd i annan form. Det är något över genomsnittet för befolkningen i övrigt. Men å andra sidan befinner sig ”de nya svenskarna” i en etableringsfas och har därför ett större behov av vissa åtgärder.

Av de 1,6 miljonerna står ca tvåhundratusen av de vuxna (18–64 år) utanför arbetsmarknaden. Då är dom som studerar, föder barn, är sjuka etc också inräknade. En relativ liten del har A- kassa och ersättning från försäkringskassan.

Ca 90 procent av dom med invandrarbakgrund fullföljer gymnasiet, även om pojkarna i större utsträckning läser program som inte ger högskolebehörighet. Å andra sidan har invandrarflickor högre genomsnittsbetyg i gymnasiet och läser på högskolor i större utsträckning än pojkar med svensk ”etnisk” bakgrund.

Barnomsorgen är väl utbyggd. Barnadödligheten är mindre än någonstans. Och den allmänna sjukvården är i världsklass. De köer och flaskhalsar som finns är inte allvarligare än att dom går att att avskaffa. Unga människor erbjuds möjligheter till en meningsfull fritid – genom stöd till föreningsliv, ungdomsgårdar, bibliotek, idrottshallar på ett sätt som till och med väcker avund i våra rika nordiska grannländer. Uppräkningen kan fortsätta?...

Varför talar inte politiker och opinionsbildare om det här?

En förklaring som vi har fått är att man är rädd för att väcka invandrarfientliga krafter till liv. Ge grogrund för en propaganda att invandrarna har det för bra i Sverige.

Finns det då inga mörka fläckar som eventuellt kan bli grogrund till kravaller och sammandrabbningar också i svenska bostadsområden?

Jovisst, och låt oss inte dölja dom. Arbetslösheten, särskilt bland manliga invandrarungdomar, närmar sig på sina håll franska siffror. Men här kan vi lära av framgångsrika utländska exempel.

Typiskt för engelska, amerikanska och australiensiska invandrarstäder är att det där finns en större meny av jobb inom handels- och tjänstesektorn. Jobb där lönerna visserligen ofta är lägre än genomsnittet – men med hopp om en fortsatt yrkeskarriär.

Individen får också lättare möjlighet att satsa på egna resurser och nätverksskapande. Sådana miljöer saknas inte i Sverige, men dom måste stödjas och främjas också i våra så kallade problemområden, som egentligen borde kallas ”resursområden”. Detta eftersom det här finns så mycket av resurser som inte tas till vara. Det får inte vara så att dom bästa livskarriärerna i våra invandrartäta svenska förorter enbart ska vara inom dom osäkra branscherna sport och musik. Det räcker inte för att ta tillvara den energi och dådkraft som dom unga bär på.

Björn Anders Larsson (Samhällsanalytiker och konsult), Anders Thunberg (F d invandrarreporter och SR-medarbetare)