ÅSIKT

Diamanter viktigare än människor

Johan Sandberg: Botswana flyttar bushfolket – mot deras vilja

DEBATT

Sedan 1997 har Botswanas regering systematiskt flyttat bushfolket från Central Kalahari Game Reserve för att öppna upp området för diamantbrytning.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Botswanas behandling av bushfolket bryter mot såväl FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som FN:s konvention mot folkmord och för att skydda sitt goda rykte avvisar Botswanas regering alla påståenden om att tvångsförflyttningen av bushfolket har något med diamantbrytning att göra. Nej, hävdar Botswana, allt har att göra med att man dels vill skydda djur- och växtlivet i reservatet, och att man dels vill utveckla bushfolket.

Det låter fint men tyvärr är det inte sant, och för att få återvända till sina marker har bushfolket dragit regeringen inför rätta. Konflikten mellan Botswanas regering och dess äldsta invånare har kantats av heta känslor med såväl verbalt som fysiskt våld, och regeringen använder sig av mer eller mindre felaktiga argument för att fortsätta diskrimineringen av bushfolket ostört.

Botswanas första argument för att rättfärdiga sina handlingar är att reservatet skapades för djur och att bushfolkets jakt allvarligt hotar djurens överlevnad.

Inget kan vara mer fel – Central Kalahari Game Reserve skapades 1961 och var då unikt eftersom det inte öppnats för att skydda hotade djur utan för att skydda ett hotat folk – bushfolket.

Att bushfolkets jakt skulle vara ett allvarligt hot mot djurlivet är även det fel – bushfolkets jaktteknik är effektiv och skonsam och har utvecklats över årtusendena. Bushfolket har heller aldrig jagat mer än vad de absolut behöver, vilket har tillåtit djur och människa att leva tillsammans i ett av världens mest ogästvänliga områden i mer än 20?000 år.

Botswana hävdar också att bushfolket måste ”utvecklas” för att överleva i dagens samhälle och att detta inte går i reservaten. Allt enligt den botswanska regeringen.

Som svar på kritik om regeringens behandling av bushfolket svarade presidenten Festus Mogae att ”bushfolket måste utvecklas om de vill överleva, annars kommer de, precis som dronten, att dö ut”.

Men vad är det regeringen erbjuder bushfolket när de talar om ”utveckling”?

Bushfolket har flera gånger torterats, dels för att få dem att lämna reservatet och dels som straff för att de jagat i Central Kalahari Game Reserve. Och ”utvecklingen” i omflyttningslägren är inte mycket bättre. I läger som New Xade är prostitution, HIV/AIDS och alkoholism stora problem och många i lägren lider av djupa depressioner och vill ingenting hellre än att återvända till sina marker i i Central Kalahari Game Reserve. Om detta är ”utveckling” unnar jag inte ens mina fiender att ”utvecklas”.

Botswanas regering sade även att förflyttningen av bushfolket inte hade något att göra med diamanter – trots det utfärdades ett trettiotal tillstånd att bryta diamanter i området bara dagar innan bushfolket tvingades att överge reservatet.

Att Botswanas regering bryr sig mer om sin ekonomi än om sina invånare tycker jag är tragiskt och att man inte drar sig för att tortera, tvångsförflytta och på så sätt förstöra en mer än 20, 000 år gammal kultur är både känslokallt och ett uttryck för brist på respekt för bushfolkets grundläggande mänskliga rättigheter, men visar också på ett totalt förakt för varje människas unika värde.

Konflikten mellan bushfolket och Botswanas regering är en konflikt som lätt skulle kunna lösas, men då problemet grundar sig i valet mellan en minoritets rättigheter och ett lands ekonomi är frågan en svår moralisk fråga – för Botswana.

Själv anser jag att problemet skulle kunna lösas om regeringen lät bushfolket återvända till sina hemmarker och man i?stället utvecklade de redan fungerade gruvorna utanför reservatet. På så sätt skulle Botswanas ekonomi fortfarande blomstra, men inte på bekostnad av landets äldsta invånare. En diamant skall aldrig kunna värderas högre än ett människoliv.

Jag har även skrivit brev till Botswanas regering där jag påpekat detta, och som tack kallats för en dåre, men också en ”terrorist som vill smutsa ned Botswanas fläckfria rykte”.

Om terrorist kan tolkas som en person som utan våld påpekar brott mot mänskliga rättigheter och folkmord så är jag en stolt terrorist.

Johan Sandberg (Sverige)