ÅSIKT

Tjejerna gör det bäst

Nilsson, Trondman och Zethrin: Det är dags att tjejidrotten tjänar som modell för vad hela idrotten ska vara

DEBATT

Var tredje pojke som idrottar inom lagsporter tycker att det råder en hård kultur i omklädningsrummen. Risken att få ett rapp av en våt handduk är stor. Nästan ingen flicka upplever liknande stämningar.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Malmö FF:s 15-åriga tjejer jublar efter vinsten i Gothia cup 2004.
Foto: ROGER LUNDSTEN
Malmö FF:s 15-åriga tjejer jublar efter vinsten i Gothia cup 2004.

I Ungdomsstyrelsens rapport ”Unga och föreningsidrotten” svarar 1 600 ungdomar mellan 13 till 20 år hur de upplever sin fritid. Idrottsrörelsen uppfyller nästan helt de mål som staten ställt upp – med några viktiga undantag.

Att tävla är roligt och det bidrar också till att göra idrotten oerhört populär. Samtidigt finns det stora grupper unga som slutat med idrott eller aldrig varit med i någon idrottsförening.

Just betoningen på tävlandet är något som kan stå i motsats till de idrottspolitiska målen om en idrott för alla. Hur löser man då motsättningen mellan att behålla tävlingsglädjen samtidigt som resultatjakten tonas ner? Svaren finns redan inom flickidrotten. Den lever i stort upp till vad staten och idrottsrörelsen vill att idrotten skall vara. Det är därför dags att flickidrotten kan tjäna som norm för vad hela idrotten ska vara.

Idrott har hög status bland unga. Bara att ha många vänner har högre status än att vara bra i idrott. Hela 86 procent av alla unga har varit med i den föreningsdrivna idrotten, de flesta i flera år. Sex av tio unga menar att idrotten har stor betydelse i deras liv och nästan hälften i undersökningen var medlemmar i minst en förening.

Finns det då någon anledning till att idrotten skall växa ännu mer? Vi svarar ja på den frågan. Dels visar undersökningen att föreningsidrotten är en positiv kraft för att skapa hälsosamma individer med stor tilltro till det demokratiska samhället. Dels finns en stor efterfrågan av idrottsaktiviteter bland de ungdomar som inte idrottar.

Ungdomsidrotten står därför inför några viktiga utmaningar. Idrotten behöver utvecklas för att passa flera. Fokuseringen på tävling leder till att de unga som bara vill ha kul och röra på sig inte känner sig hemma inom dagens föreningsidrott, enligt de unga själva. Av de som idrottar i förening har 40 procent slutat vid 20-årsåldern. Hälften av dem är dock intresserade av att delta igen. Också bland de 14 procent unga som aldrig idrottat i förening finns ett stort intresse för att delta. Om inte idrotten vill eller klarar av att bredda sig kommer dessa ungdomar att fortsätta stå utanför idrottsrörelsen. På sikt kan detta innebära ett folkhälsoproblem.

En annan utmaning för idrottsrörelsen är rekrytering och utbildning av ledare. Var fjärde ledare inom pojkidrotten drar sexskämt, enligt pojkarna i studien. Pojkar inom lagidrotter som satsar mycket på idrotten har i större utsträckning än andra kommit i kontakt med homofobiska, sexistiska och främlingsfientliga värderingar från sina ledare.

Det anmärkningsvärda är att ju större betydelse pojkar anser att ledarna har för dem, desto oftare uppges denna typ av värderingar förekomma bland ledarna. Även om denna grupp ledare är en minoritet inom idrottsrörelsen, så är det en allvarlig fråga eftersom idrotten är så stor.

I kontrast till de negativa inslagen inom pojkarnas lagidrotter står flickidrotten. Det verkar som att den i det närmaste är fri från idrottspolitiskt oönskade värderingar, oavsett ledarnas kön. Flickornas miljöer bör därför utifrån de ungas egna upplevelser stå som modell för idrotten. Det är här vi kan finna de mest positiva förebilderna för en idrott som lägger mindre betoning på tävling och mer på nöjet att idrotta.

Per Nilsson (generaldirektör Ungdomsstyrelsen), Mats Trondman (professor i idrottsvetenskap Malmö Högskola), Nils-Olof Zethrin (utredare Ungdomsstyrelsen)