Ge mig ett svartjobb!

Nu har jag varit arbetslös i 2 år och har drygt 30 års erfarenhet av gränslandet verksamhet – IT, kvalitetsstyrning, processorientering, verksamhetsutredningar, förändringsledning med mera. Under 2005 har jag skickat ut ett drygt 100-tal öppna förfrågningar och sökt exakt 238 utlysta tjänster. Jag har kommit på en intervju. Jag har i mitt kontaktnät utfäst en belöning på 5 000 kronor till den som förmedlar en kontakt som leder till en fast anställning. Detta helt utan resultat. Vid uppföljningar får jag 4 svarsalternativ.

1. Arbetsgivare anställer inte äldre, det är för dyrt på grund avpensionsavsättningarna.

2. Mindre företag vågar inte nyanställa.

3. Jag anses som överkvalificerad.

4. Min erfarenhet och kunnande behövs inte.

Vad har då jag och andra arbetssökande i min ålder för alternativ?

 Vidareutbildning. Uteslutet, då vi varken får studielån eller studiebidrag. Skulle vi ändå komma in på en kurs försvinner A-kassan, då studier jämställs med att inte vara tillgänglig för ett arbete. (­Detta gäller dock inte Arbetsförmedlingens egna kurser där vi får lära oss skillnaden mellan öppna och slutna frågor genom att sätta klisterlappar i pannan ­eller att göra ett bildcollage över drömmar och mål.)

 Söka sig till andra branschområden. Även om kunskap finns krävs oftast så kallade yrkesbevis, som förutsätter några års studier och praktik. Vid två tillfällen öppnades dock en liten dörr på glänt, men stängdes omedelbart av ­facket.

 Starta eget. Det förutsätter en så briljant idé att företaget kan bli bärkraftigt och lönsamt inom 6 månader. Det tar lite längre tid än så. Dessutom dras A-kassan omedelbart om en egen firma registreras.

Jag upplever att jag inte längre har något som helst ansvar och förpliktelser gentemot samhället. Mitt ansvar är enbart gentemot mig själv och min familj. Skulle jag få ett erbjudande om att arbeta svart, skulle jag inte tveka en sekund.

Vad gör då våra politiker? De fattar beslut om allt och alla bara det inte drabbar dom själva, nu senast angående biltullarna.

Beträffande plusjobben fick jag i går ett erbjudande från arbets­förmedlingen om kvalitetshöjande arbete såsom att läsa högt för pensionärer eller att byta glödlampor. Om jag lyfter en kollega, som får skruva ur lampan då är vi två som inte längre är öppet arbetslösa. Men det viktigaste är väl att frisera statistiken innan valet, istället för att angripa grundproblemen med svensk arbetsmarknadspolitik.

I samma anda ger Folkpartiet sken av att bidra med radikala och tydliga förslag för att minska både utanförskap, antalet bidragsberoende och därtill hörande kostnader med debattartikeln ”Kräv samhällsnyttigt arbete av alla som får socialbidrag”.

Ett samhälle består av en mängd samverkande komponenter och system. Kunskapen om hur dessa samverkar och interagerar med varandra är väl kända, inte minst nationalekonomiskt. Vi vet hur effekter uppstår inom ett område, när åtgärder görs inom ett annat. Därför är det förvånande att politikerna konstaterar att en viss effekt i samhället är ett problem och inte en effekt av ett eller flera problem någon annanstans.

Som väljare kräver jag korrekta beslut, baserade på fakta där man gör åtskillnad på vad som är orsak och verkan. Det verkar finnas en samsyn inom regering och riksdag att en stor del av dem som söker och får olika former av försörjningsstöd kan arbeta och därmed inte borde få ta del av skyddsnätet. Det som dock medvetet utelämnas är att väldigt många kan men av olika skäl inte få arbeta.

På arbetsmarknaden sker i dag en öppen diskriminering av äldre mycket kompetenta och erfarna arbetssökande och av arbetssökande med ett ursprung från andra länder.

Vi har ett näringsliv som i stor utsträckning funderar på utflyttning av jobb till andra länder, hård internationell konkurrens, mycket låg investeringsnivå där vinsterna istället delas ut till ägarna och få nya företag, som i praktiken kan erbjuda jobb.

På riksplanet ska ni som folkvalda skapa en fungerande infrastruktur och säkerställa ett företagsklimat, som i sin tur genererar nya arbetstillfällen. Jag tror inte ni har en aning om vad det innebär att vara arbetslös och utanför? Inom er yrkesgrupp finns nämligen helt andra skyddsnät. Ägna er inte åt politisk positionering eller navelskåderi.

Er syn att arbetslösa och bidragsberoende är arbetsskygga visar bara tydligt på ert eget utanförskap.