ÅSIKT

REPLIK: Ytliga, okunniga och svepande resonemang av Wilhelmson

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

De fällande domarna mot Thomas Quick, som återtagit sitt ursprungliga namn Sture Bergwall, föranleder fortsatt debatt. Senast i Aftonbladet 14 januari 2006 påstår Maria Wilhelmson att Bergwall "utan bevis" dömts för åtta mord. Hon påstår också att jag underlåtit att tillvarata Bergvalls intresse att inte dömas oskyldig. Det är en lika allvarlig som grundlös anklagelse. Än mer upprörande är emellertid Wilhelmsons ansvarslösa förhållningssätt till de mördades närstående. Flera av dessa har närvarat vid rättegångarna och övertygats om Bergwalls skuld. Vetskap om vad som faktiskt hänt har kunnat utgöra åtminstone ett embryo till lindring av det lidande de efterlevande fått utstå. Självklart måste hållfastheten i domarna kunna diskuteras men att med hänvisning till en mindre del av utredningen i ett mål påstå att svenska domstolar vid sex olika tillfällen utan bevisning dömt en oskyldig person för mord är inte försvarbart.

Vid många tillfällen har jag under åren tvingats bemöta den typ av ytliga, okunniga och svepande resonemang som Wilhelmson ägnar sig åt. Hon har inte närvarat vid någon av rättegångarna. Hon, liksom hennes gelikar, väljer ut vissa delar av polisutredningarna som passar tesen att Bergwall är oskyldig. Det är inte så svårt. Det finns många uppgifter som visat sig vara felaktiga. Ibland har Bergwall förmodligen misstagit sig, inte sällan har han ljugit. Han har ibland ändrat uppgifter, emellanåt har vissa frågor förblivit obesvarade. Men vad ska man göra med de uppgifter Bergvall lämnat och som i ljuset av övrig utredning binder honom vid morden?

En domstol måste, i motsats till journalister och debattörer, ta ställning till hela den utredning som förekommer i målet. Vid rättegångarna har Bergwalls ändrade och ibland felaktiga uppgifter under polisutredningen redovisats. Aldrig, vågar jag påstå, har bevisningen i ett erkänt mål nagelfarits på det sätt som skett i rättegångarna mot Bergwall. Om han under pågående förhandling plötsligt hade förnekat skulle han ändå ha dömts.

Envar bör överväga följande scenario. En människa begår ohyggliga mord, i flera fall på barn. Långt senare i livet ser hon vad hon gjort och förmår sig att berätta om illdåden. Till de tidigare fasansfulla upplevelserna läggs nu ytterligare en. I raljerande ordalag avfärdas berättelserna som påhittade för att hon vill ha uppmärksamhet eller för att hon vill ha en trygg tillvaro inlåst på en institution. Jag är medveten om att det finns de vars människosyn inte omfattar någon empati för en sådan som Sture Bergwall. Bland annat av det skälet har jag ansett det angeläget att försvara hans erkännande.

Tidigare inlägg i debatten:

Claes Borgström (advokat och jämo)