ÅSIKT

Vi vill handla som kristna

Göran Hägglund: Religion har format våra värderingar om människorätt

DEBATT

Religion skapar engagemang. Det visar inte minst debatten i Aftonbladet den senaste tiden. Den visar också att ryktet om religionernas död är överdrivet. Religion är ett uttryck för människans behov av att finna livets mening och bör därför betraktas som ett naturligt inslag i varje samhälle.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är nämligen så att för djupt troende är den religiösa identiteten helt fundamental. Många menar att den är mycket mer intimt kopplad till det egna jaget, den egna själen, än vad till exempel etnisk tillhörighet, samhällsklass eller politisk åsikt är. Detta är något icke-troende ofta missar: Att säga att man inte får visa sin tro, är detsamma som att säga att troende medborgare inte får vara med alls. Det är en utestängningsmekanism som inte är förenlig med ett fritt samhälle. En demokrati kan inte klara sig, om medborgarna förväntas lämna sin djupaste identitet och sina djupaste övertygelser hemma, så fort de går utanför dörren. För staten är till för människorna som faktiskt lever i de - inte tvärtom. Och även om statsmakten är och bör vara sekulär så är det omgivande samhället aldrig det, så länge det finns troende medborgare. Vilket de är i sin fulla rätt att vara.

För mig är det viktigt att skilja mellan religion och politik i partipolitiken - men det är lika viktigt att slå fast att människor med olika tro har sin givna plats i ett modernt samhälle och i samhällsdebatten. Och eftersom religion är så viktigt för många människors identitet så behöver vi stärka samtalet mellan religioner och mellan troende och icke-troende. Därför är religionskunskapen så viktig för förståelsen mellan människor.

Men det är också så att religionen, och mer specifikt kristendomen, spelar stor roll i vårt kulturarv, och inte minst för formulerandet av mänskliga rättigheter.

Ofta anklagas religioner för att stå för och mana fram allsköns ondska. Och det spelar självklart stor roll vilka religiösa uttryck vi pratar om. Religion får aldrig bli en ursäkt för förtryck. Förtryckande strukturer, t ex av kvinnor, som kan finnas i religiös kontext eller terrordåd med religiösa motiv måste bekämpas kraftfullt.

Men låt oss komma ihåg att det är uttalat ateistiska och religionsfientliga ideologier som orsakat flest oskyldiga människors död, t ex i de kommunistiska staterna. Kristendomen har i bjärt kontrast gett oss idén om allas lika värde, och genom läran om människan som skapad till Guds avbild också insikten om att detta människovärde är högt och okränkbart.

Förvisso kan kristenheten klandras för mycket genom århundradena. Men då nästan alltid med utgångspunkt i just kristendomens egna värderingar om människovärde och rättvisa. När den kristne förlöpt sig reagerar vi oftast därför att han handlat, tja, okristet.

Det är ju när allt kommer omkring så, att våra grundläggande idéer om mänskliga rättigheter rent idéhistoriskt faktiskt kommer från den kristna människosynen - och de klarar sig knappast utan dem. Det är därför ingen slump att totalitära regimer alltid angripit kyrkan.

Ett annat ovärderligt arv från kristen idétradition är distinktionen mellan religion och politik, mellan kyrka och stat. Både kyrka och stat har egna legitima kompetensområden, som stundtals kan överlappa varandra en smula, t ex på etikens område. Men de måste respektera varandras gränser. Uppdelningen skyddar både statens sekularitet liksom rätten till fri religionsutövning och rätten att uttrycka sin tro även i det offentliga rummet. Religionen är ju i den meningen ingen privatsak.

Göran Hägglund (46 år partiledare kd)