ÅSIKT

REPLIK: Det fanns inte ett enda bevis mot Quick

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Claes Borgström skriver i sitt pompösa svar till mig att "aldrig /" / har bevisningen i ett erkänt mål nagelfarits på det sätt som skett i rättegångarna mot Bergwall". (Bergwall är Quicks dopnamn som han återtog då han bestämde sig för att sluta medverka till att fler mord uppklarades.)

Saken är den, som jag skrev i min artikel, att inga bevis finns. I vissa fall inte ens en kropp. Borgström fortsätter att vilseföra allmänheten. Han konstaterar att Quick skulle ha dömts även utan sitt erkännande.

Då ska man komma ihåg att Quick överhuvudtaget inte figurerat i en enda brottsutredning som gjordes vid tiden för brotten. Han blir aktuell enbart på sina erkännanden flera år senare.

En mycket viktig omständighet är att Quick i flera av fallen pekar ut en medbrottsling. Även i fallet Yennon Levi. Den utpekade nekar och går fri.

Gärningsbeskrivningen kvarstår dock och Quick fälls. Den utpekade medbrottslingen kommer för all framtid att framstå som "mördaren som släpptes i brist på bevis". Om personen är oskyldig är beskrivningen av händelseförloppet felaktig.

Mängder av Quicks uppgifter går att ifrågasätta. Ett exempel: Han påstår att offret Levi lindades in i en filt som Quicks hundar brukade ligga på.

Men kriminalteknikerna hittade inte ett enda hundhår på offrets kropp.

Frågan kvarstår: Är det förenligt med god advokatsed att, som Borgström själv skriver, "försvara hans erkännande" när det gäller en psykiskt sjuk människa och därmed hjälpa honom att framstå som en av världens mest bestialiska seriemördare?

Det hoppas jag Svenska advokatsamfundets ordförande kan svara på.

Tidigare inlägg i debatten:

Maria Wilhelmson (Journalist)