ÅSIKT

Låt oss inte göra lärarna till angivare och spioner

DEBATT
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

I Danmark har man förstått att en massiv uppställning av kravallutrustade poliser snarare bidrar till, än avvärjer kravaller. Istället arbetar man med små grupper av poliser som fullt synligt närmar sig demonstranterna och försöker vinna deras förtroende genom att upprätta en dialog. Denna modell har varit mycket framgångsrik och har anammats av den svenska polismakten.

Psykologin bakom metoden är uppenbar. I stället för maktdemonstration och konfrontation visar man att även poliser är människor som det går att prata och resonera med. Tyvärr verkar SÄPO-chefen Klas Bergendahl inte ha tagit rönen till sig och inte heller förstå de psykologiska mekanismer som skapar alienation-aggression-konflikt.

Genom att säkerhetspolisen med hjälp av hemliga rapportörer i skola, socialtjänst och kommuner, försöker infiltrera skolmiljön i sin jakt på potentiella terrorister, så riskerar man att skapa utanförskap, konspirationsteorier och konfrontation. Alla de beståndsdelar som extremism kräver för att frodas. Vi som arbetar i skolor i invandrartäta förortsmiljöer möter dagligen barn och ungdomar för vilka vi ibland är den enda länken till det etablerade samhället. Bara misstanken om att vi "spionerar" för säkerhetspolisen vore förödande för tilliten bland eleverna, så väl som för deras föräldrar.

Lärare har ett stort antal tunga uppgifter: att fostra, att stödja och inte minst att lära. Att bli angivare för SÄPO, och riskera att en ung sökande männi-ska hamnar i register för all framtid, hör definitivt inte dit. Man kan inte vara både åklagare och advokat.

En inställning som bekräftas av de båda lärarförbundens ordföranden Metta Fjelkner och Eva-Liz Preisz. I denna tid av terroristskräck, då utpekandet av "dom andra" skenar iväg i en testosteronstinn kapplöpning för hårdare tag, är det kanske symptomatiskt att ett utspel från folkpartiets skolpolitiske talesman Jan Björklund i vågsvallet efter bombningen av Londons tunnelbana, blir verklighet utan någon föregående diskussion i samhällets högsta instanser.

Barnen är det värdefullaste vi har. Låt oss inte göra våra lärare till angivare och spioner utan istället ge det stöd och dom resurser som behövs för att vinna våra barns och ungdomars hjärtan. Endast med lokalsamhällets absoluta förtroende kan vi bekämpa utanförskapets mest extrema yttringar. Inget krig har vunnits utan stöd från lokalbefolkningen. Det borde även gälla kriget mot terrorismen.

Läs även:

Mikael ”Prinsen” Trolin (riksdagskandidat fp och musiklärare i Jordbro)