ÅSIKT

När hedern är viktigast

Pia Sjögren: 52 äldre män i Storuman samlades för att kämpa för sin rätt att jaga

DEBATT

I flera år har de varit högrött arga. Nu är de uppgivet urförbannade! Markägarna i skogs- och fjälltrakterna i norra Sverige, några veckor efter att Jakt- och fiskeutredningen kom. När det bjöds in till ännu ett stormöte i Storuman i lördags lockade annonsen med att svenska staten inspireras av Robert Mugabe i sin iver att konfiskera privata marker. (Samtidigt är samerna besvikna och frustrerade över att de inte föreslås få hela jakträtten på statens marker, utan bara halva...)

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Regeringens utredare föreslår att samerna ska få mer makt över jakt- och fiskerättigheterna även på privat mark. Nu rasar markägarna i norr.
Foto: Öyvind Lund
Regeringens utredare föreslår att samerna ska få mer makt över jakt- och fiskerättigheterna även på privat mark. Nu rasar markägarna i norr.

Våra alldeles egna red necks tvekar inte: De vet att utredningen av juristen Sören Ekström är ett beställningsjobb från staten och att staten ska stjäla av nybyggarättlingarna i norr - igen, precis som på 1800-talet. Att utredningen hör hemma i papperskorgen är det snällaste som hörs om den.

- Vem vill köpa ett hemman som det bara är fastighetsskatten kvar på? säger dom och oron och sorgen är äkta.

Att fastighetsägare inte kommer att kunna jaga fritt och gratis på sina egna marker är skräckscenariot. Och någon annan tolkning än värsta möjliga finns inte. Inte när staten är inblandad. Ibland går det att förstå.

Staten lovade fritt jakt och fiske till ortsbornas förfäder också, inte bara till samerna, anser många. Det fanns inget annat sätt att överleva i dessa föga odlingsvänliga trakter. Nu är man ju busschaufför och äter falukorv här som överallt annars, men ont gör det visst.

En viktig ledtråd ger Susan Faludi i "Ställd - Förräderiet mot mannen" (1999). Faludi beskriver hur alldeles vanliga, hederliga, hårt arbetande män bryts ner av att inte behövas längre. De trodde de var "livstidsanställda" vid Douglas flygplansfabrik i Long Beach och knäcktes när de förlorade jobben på 1990-talet!

I Norrlands inland slet de män som byggde välfärdsstaten för 50-100 år sen, kalla dagar och långa nätter i gruvor och skogar. I dag är de mest kända för att snusa, supa, skotra och i onödan lyfta bidrag. Till dagens såriga konflikt hör, menar jag, att samerna genomgått en omvänd resa i anseende och äntligen börjar få en allvarligt menad upprättelse.

En tidigare systemingenjör säger till Susan Faludi: "På 50-talet kunde en man vara man - och staten gav honom sitt stöd" och författarinnan sammanfattar själv "Manligheten formas uppenbarligen av samhället".

Det är männens värld. De äldre männens värld. Till mötet i Storuman, som höll på hela långa dagen, kom 52 personer. Medelåldern var långt över 52 år. Senast det var ett liknande möte såg jag en kvinna i publiken. Hon stickade från det hon satte sig till dess att hon reste sig och for hem. Annars dominerar överkammade och nakna flintar, bleka grågröna tröjor och OK-glasögon.

Lars Törnman varnade här på Aftonbladet debatt förra veckan för att bitterhet och ilska riskerar att nå stormbyar. Samebyarna, alltså de renägande samerna som är cirka 2000 av de 600000 som bor i det svenska renbetesområdet, kommer att styra och ställa över jakt och fiske i fjällen som de vill. Skräckscenario igen?

I min grannby bor en man som gång på gång säger: "Staten har aldrig läst lagen!" Han är övertygad om det. Och människor inspireras och uppmuntras av hans tankegångar. Även vi som anser att staten till och med skrivit lagen inser att den har sårat och bedragit sina fattiga medborgare i det avlägsna nord. Juridiskt är nybyggarättlingarna förstås var och en fullvärdig medlem av det svenska majoritetssamhället. Men ingen känner sig egentligen värd en tiondel av en bnp-hjälte i it-Kista. Ingen minister ber nånsin gubbarna här om ursäkt. Inga FN-rapportörer kommer och riktar kritik mot staten å deras vägnar.

Jag tänker ofta att hedern och makten är viktigare än jakten! En väninna sammanfattar striden så här:

- Allt ditt är mitt. Och mitt - det ska du ge fan i!

Tidigare inlägg i debatten:

Pia Sjögren (40 år Umnäs Journalist och fjällbo)