Ingenjörsexamen = helt bortkastat

Jag har tagit examen som elektroingenjör, magisterexamen. De första åren på programmet präglades av tunga mattekurser och programmeringskurser som jag arbetade mej igenom. Jag gick på Mälardalens Högskola i Västerås, pendlade dit med tåg från Eskilstuna. Hela tiden såg jag fram emot examen och välbetalt jobb. Inget konstigt så långt.

Under tiden jag sysslade med högskolestudier, så jobbade flera av mina kompisar för fullt, utan någon högskoleutbildning, och har idag hyfsat välbetalda jobb. De köper datorer och prylar, en har också köpt hus och har bil. Dum och naiv som jag var, gick jag på myten att man får bra jobb med hög lön om man läser till ingenjör.

Jag fick köpa dyra böcker, trycka in en massa rappakalja i hjärnan, rabbla upp denna på tentan och sen glömma, period efter period, år efter år. Uselt med pengar och ett studielån som växer mer än jag vill veta. Till slut fick jag göra mitt exjobb. Det var rena turen att jag fick mitt exjobb har jag i efterhand insett, idag kan det vara riktigt knepigt att hitta exjobb. Till slut kunde jag ta ut min efterlängtade examen och gick sedan förhoppningsfull till Arbetsförmedlingen. Men jag borde ha kollat jobbannonserna långt tidigare. Jag hade i slutet på utbildningen satsat på civilingenjör istället för magister, men hade inte tillräckligt poäng, gick flera extra kurser helt i onödan. Men examen spelar ingen roll idag. Nu är det bara erfarenhet som räknas. Tror ni mej inte, kolla första bästa jobbannons där man söker en ingenjör.

Jag är idag 31 år, sitter sysslolös sedan ett år och har knappt råd med mat, har 250 000 kr i studieskuld. Jag gick inte heller den raka vägen, ett misstag som jag också vill nämna, utan hoppade mellan högskolekurser och enkla jobb i början, innan jag började på mitt slutliga program. Högskolan bör man vara klar med innan man är 25 år, om man nu nödvändigtvis måste ha högskoleexamen.

Min e-post domineras av sådana här meddelanden: ”Tack för din ansökan, men jobbet gick till en annan”. Jag är inte ensam, det vet jag, finns massor av människor som har suttit i min situation längre än jag. De otacksamma arbetsgivarna vill ha erfaret folk idag. Jag kan dock förstå arbetsgivarna, vad gör man om man får hundratals ansökningar, flera från duktigt, erfaret folk? En i högen av ansökningar är från mej, den oerfarne, den ansökan går rakt ner i papperskorgen. Mina kompisar som jobbar, har jobberfarenhet idag och får nytt jobb om dom skulle förlora sitt nuvarande.

Min besvikelse och frustration efter genomförd högskoleutbildning är idag helt obeskrivlig, beslutet att börja på högskolan är det dummaste beslut jag tagit. Mina bästa år har jag slängt bort på högskolan plus att jag drog en nitlott för 250 000 kr. Snart kommer kanske Ams att låsa in mej i deras vuxendagis (Aktivitetsgarantin), eller så får jag sopa gator eller plocka skräp i parken, medan politikerna skryter om alla sina fina högskolor, medan mitt studielån växer likt en tumör. Min erfarenhet är: Det finns ett liv utan examen, men inget liv efter examen. Hoppas ni ingenjörsstudenter som läst denna text har tänkt efter lite nu, innan ni fortsätter plugga igen.