ÅSIKT

Barn måste få bättre skydd

Rädda Barnen: Bygg upp ett nationellt riskbarncentrum

1 av 3 | Foto: Kai Rehn
OMSKRIVNA fall Våldet mot Bobby, 10 och Freddie, 3, har uppmärksammats i medierna den senaste tiden. Men misshandel av barn sker ständigt, skriver Rädda Barnens företrädare.
DEBATT

Varje gång ett barn misshandlas eller dödas infinner sig flera frågor: Varför ingrep ingen i tid? Hur förhindrar vi att flera barn drabbas?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Att motverka våld är allas ansvar och professionella har skyldighet att ingripa vid misstanke om att ett barn far illa. Rädda Barnens arbete med våld mot barn visar att bristerna i skyddet runt barn är alltför stora. När en omfattande olycka inträffar tillsätts en haverikommission för att utreda vad som gått fel. När ett barn mördats borde samma sak ske.

Misshandel av barn pågår hela tiden - mitt ibland oss. Vissa särskilt grymma brott mot barn får stor uppmärksamhet i media och aktualiserar debatten om samhällets ansvar för barn som far illa. Den senaste tidens fokus på fallet med pojken Bobby och den treårige pojke som dog till följd av föräldrarnas bristande omsorg, upprör.

Men våld mot barn fortgår även när andra händelser tar över medias intresse. Trots att barn i Sverige har ett gott lagstadgat skydd så misshandlas och dödas barn av sina föräldrar och närstående.

Vad kan vi lära av dessa tragiska händelser? Och hur förbättrar vi arbetet med barn i utsatta situationer? Inför höstens val kräver vi besked om vad partierna tänker göra för att stärka skyddsnätet runt barn.

Barn som far illa är helt beroende av stöd från vuxna i sin omgivning. Rädda Barnen arbetar sedan 70-talet aktivt för att motverka våld mot barn. Genom vårt Centrum för barn i kris har vi daglig kontakt med barn, som utsätts för våld och övergrepp och ser många exempel på att barn sviks av vuxenvärlden och samhället.

Vi ser ofta att inte bara grannar, släktingar och vänner utan även professionella med lagstadgad anmälningsplikt blundar för att barn utsätts för misshandel eller vanvård. Hur kan det bli så? Vad är det som styr vår förmåga eller oförmåga att se de barn som far illa?

Vi tror att kunskap, samverkan, tydliga rutiner, mod, god arbetsledning och resurstilldelning är avgörande faktorer för att de barn som utsätts för våld ska få hjälp och behandling. Ska vi kunna utkräva ansvar av våra professionella måste politikerna ge goda förutsättningar.

Vi har granskat omfattningen av kunskap om barn i utsatta situationer i relevanta grundutbildningar vid högskolor och universitet. Vi fann att ingen i sina utbildningsplaner anger något specifikt om barn. Män och kvinnor nämns, men inte barn. Detta innebär att blivande socionomer, läkare, sjuksköterskor, jurister och poliser riskerar att få bristfällig kunskap om utsatta barns behov eller vilka regelverk som finns till skydd för barn.

Vi hoppas att regeringen åtgärdar detta i den översyn av examensordningarna för högskoleutbildningarna som nu pågår.

Vi för fortlöpande samtal med socialsekreterare. De berättar att de alla känt stor vanmakt i sitt arbete. Barn som behöver hjälp får av olika anledningar inte tillräckligt med stöd. Några menar att de ibland är rädda för att ingripa. Det kan röra sig om våldsamma eller kriminella familjer, som genom hot håller socialtjänsten borta och undanhåller sina barn den hjälp de skulle behöva.

Forskning om barnmisshandel visar att våldet ofta upprepas och tenderar att bli grövre och grövre. Därför är det helt avgörande att barn som far illa uppmärksammas tidigt och att en anmälan om barnmisshandel behandlas genast. Vid dödsfall är det viktigt att en ordentlig dödsfalls- och skadeutredning sker. Syftet är att öka kunskapen om våld mot barn och identifiera riskfamiljer.

I dag är kunskap om barnamord och bestående skador efter fysisk misshandel bristfälliga.

Vi föreslår att regeringen omgående påbörjar arbetet med att bygga upp ett nationellt riskbarncentrum, för att samla kunskap.

Trots att skyddet för barn stärkts kvarstår brister. Inför valet i höst kräver vi besked av politiska beslutsfattare på alla nivåer, om hur rättigheterna för barn i utsatta situationer ska stärkas.

Vi har kunskap och bidrar gärna med vad som kan förbättras. Politikerna har makten att genomföra de förändringar som behövs. Då är det oacceptabelt att vänta längre.

Charlotte Petri Gornitzka (generalsekreterare i Rädda Barnen), Åsa Landberg (psykolog vid Rädda Barnens Centrum för barn och unga i kris), Carolina Överlien (samordnare för våld och övergrepp inom Rädda Barnen)