ÅSIKT

Det här kan vara vapnet som Palme sköts med

Nuri Kino: Nu överlämnar jag pipan till polisen

Bevis Nuri Kino (i mitten) överlämnar en pipa som suttit på en revolver med kaliber 357 till Palmegruppens ledare Stig Edqvist och justitiekansler Göran Lambertz. Vapnet kan ha använts vid mordet på Olof Palme.
Foto: urbaN ANDERSSON
Bevis Nuri Kino (i mitten) överlämnar en pipa som suttit på en revolver med kaliber 357 till Palmegruppens ledare Stig Edqvist och justitiekansler Göran Lambertz. Vapnet kan ha använts vid mordet på Olof Palme.
DEBATT

Det sägs att enda sättet att lösa mordet på Olof Palme är att hitta vapnet. I går överlämnade jag en pipa till en revolver med kaliber 357 till Palmeutredarna och Justitiekanslern. Pipan kan vara den som kulorna som träffade Olof och Lisbet Palme sköts ur. Jag har fått den av en person som säger att den har legat i polishuset.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ett vapen av samma modell och kaliber som man tror att statsministern sköts med kan ha funnits i Stockholms polishus i många år, kanske till och med i 20 år. Men ingen har tänkt på att leta efter mordvapnet i polishuset.

För ett halvår sedan började jag granska påstådd korruption inom polisen. Jag fann misstankar om och i vissa fall bevis för mord, justitiemord, grova vapenbrott och olaglig brottsprovokation. Jag har skrivit över tjugo artiklar om detta som lett till att justitiekanslern, justitieombudsmannen, polisfacket och en internationell frivilligorganisation som betalar advokatkostnaderna för oskyldigt dömda har reagerat och agerat.

Nedan följer ett utdrag ur en av artiklarna:

”Under flera år har det pågått illegal vapenhandel inne på polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Det uppger polisinspektören Kaj Hahne som i dag träder fram och berättar om vapenhanteringen på Stockholms polishus. Känsliga förundersökningar om vapenhanteringen har lagts ned. Dokument som ’Världen idag’ publicerar i dag bekräftar att vapen som använts vid brott och som skulle förstöras har sparats i polisens vapenverkstads förråd där den illegala handeln har pågått.

– Redan 1999 skrev vi en anmälan om misstänkt brott, men ingen ville att det skulle uppdagas, säger Kaj Hahne till ’Världen idag’.

Inne på polishuset på Kungsholmen har Stockholms Skytteförening och polismyndighetens vapenverkstad delat utrymme. Ansvarig för vapenverkstaden var en anställd inom polisen som nu står åtalad för olagligt innehav av ammunition. Han hade också styrelseuppdrag för Stockholms Skytteförening och ansvarade även där för skytteföreningens vapen.

Ett tiotal personer har haft nycklar till vapenförrådet, varav de flesta är poliser men också civila personer som varit med i skytteföreningen och som inte har något med polisen att göra. När som helst har de kunnat passera vakten och gå in till ’Skytteföreningens lokaler’, där vapen legat huller om buller.

– De som gick in där behövde inte ens skriva upp sig på en lista. Det var bara att gå rakt in. Via den här lokalen har det perfekta brottet kunnat genomföras. I stort sett vem som helst kunde gå in och hämta ett vapen, skjuta och lämna tillbaka det utan att någon skulle märka något, berättar Kaj Hahne.”

Artikeln publicerades den 30 december 2005 i tidningen ”Världen idag”. Veckorna innan intervjuade och träffade jag och researcher Annika Jensen många personer, såväl polischefer som lekmän.

En av dem bad att få prata enskilt med mig. Under en promenad säger han att han fått förtroende för mig och undrar om han skulle kunna överlämna en sak. Han ville att jag såg till att Stig Edqvist, Palme­utredarnas chef, fick den prövad mot de skott man hittade på Sveavägen morgonen efter att Olof Palme mördades.

Edqvist ringde mig tio dagar efter överlämnandet och sade att patronen inte var skjuten ur samma pipa som Olof Palme sköts med. Jag kände lättnad.

”Men vi är fortfarande intresserade av vapnet”, sa han.

Varför var de det? Patronen som jag gett Edqvist var skjuten ur en pipa med sex vänstervridna räfflor, och den som de eftersöker har fem högervridna. Jag lovade att prata med källan.

”Jag vill inte ta det här på telefon.”

När vi träffades sade han: ”Ja, jag har den.”

Nej, tänkte jag. Nu börjar det igen.

I flera månader har jag haft pipan – i fickan. Till en början hade jag den i ett kassaskåp. Men källan och de få personer jag pratade med gjorde mig nervös. Jag hade ingen rätt att utsätta andra för fara. Så jag tog tillbaka den. Och har haft den med mig överallt, fram till i går.

Den ska tillsammans med patronen som var skjuten ur en annan pipa, ett skjutvapen av exakt den modell som Palmeutredarna söker, ha funnits i polishuset i alla dessa år. Är det sant? Jag vet inte. Däremot borde den som överlämnat den till mig veta. Det vet jag. Självklart har vi, jag och Annika Jensen, lovat att gå i graven med hans identitet om han inte själv bestämmer sig för att träda fram.

De senaste veckorna har han varit mycket nervös. Det har varit outhärdligt, dagarna före och efter 20-årsdagen av mordet har jag känt mig jagad – så även min källa.

Tänk om det är rätt?Tänk om jag har haft den pipa statsministern, min dåvarande idol, sköts med för 20 år sedan. Vi vet inte om det är just den här pipan. Vad han säger och vad som är fullt möjligt, sannolikt, är att den har funnits i polishuset i alla år. Det är en skandal stor nog. Om det är rätt pipa fortsätter historien, då ska även vapnet överlämnas.

Min källa har hela tiden sagt att polisen, Palmeutredarna, inte kan få prova pipan utan insyn av media och en myndighetsutövare att lita på. Valet föll på Justitiekansler Göran Lambertz. Snart kommer svaret, jag hoppas nästan att det är fel pipa. För om det är rätt faller ansvaret mycket tungt på polisväsendet.

Nuri Kino