ÅSIKT

Så här borde förorten se ut

Peder Nielsen vill bygga nytt - i den gamla goda stilen

Vem vill inte sitta och njuta en stund i Gamla stan? Om förorterna hade likadana torg och husfasader skulle vi trivas mycket bättre där, tror dagens debattör Peder Nielsen.
Foto: JOHAN FURUSJÖ
Vem vill inte sitta och njuta en stund i Gamla stan? Om förorterna hade likadana torg och husfasader skulle vi trivas mycket bättre där, tror dagens debattör Peder Nielsen.
DEBATT

Tänk tanken att vi vågar anlägga klassiska stenstadskärnor i förorterna.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Med fasader som utgör repliker av vackra och rikt utsirade fasader från epoken 1880-1910.

Och med ett utbud som affärsgatans i innerstaden.

Tänk att dessa kvarter anläggs i en sådan skala, att den där omisskännliga laddningen av urban täthet utvecklas med dess essens av liv och vederkvickelse. För att anläggningskostnaden inte ska bli orimligt dyr, varför inte prefabricera dessa nygamla fasader i element?

Skanska låter prefabricera skal-väggar för att sänka kostnaden för nyproduktioner.

Varför inte utveckla tekniken vidare för att även omfatta husfasader? Kanske kan prefabricerade fasadelement bli kostnadseffektiva efter ett rimligt antal element?

Förortens fantasilösa arkitektur förenat med en alldeles för låg urban densitet blockerar varje ansats till ett pulserande, diversifierat liv.

Tänk i stället tanken att denna miljö fanns i förorterna: pittoreska kvarter av klassiskt stenstadssnitt, och insprängt här och var bilfria små torg, och gärna med en vacker fontän vid dess mittpunkt, och varför inte även med rikt utstofferade gjutjärnslyktor, vilka skulle utgöra en makalös inramning för den givna uteserveringen.

Tänk tanken att sådana kärnor anläggs vid ett flertal lokaler i förorterna. På sikt skulle dessa kunna vara utlokaliserade över hela Stockholmsregionen. Tillgången på exploaterbar mark utgör inte något bekymmer.

Dessa kärnor skulle ingjuta liv och vitalitet i de nu trista och livlösa ytterområdena. Upplåt i dessa stenstadshus hela gatuplanet för kommersiella lokaler såsom butiker, restauranger, pubar, konditorier, biografer, diskotek, en och annan nattklubb, hantverkare, kontor samt samhällsnyttiga verksamheter.

Det är sannolikt inte alltför djärvt att dra slutsatsen, att en sådan utveckling dessutom skulle föra med sig, att resandet till och från innerstaden skulle reduceras. Dels som en följd av att dessa stenstadskärnor skulle generera arbetstillfällen, och dels som en följd av att många även skulle föredra att shoppa och roa sig i dessa kärnor, istället för att göra en lång och trist resa in till innerstadens etablissemang.

Den bärande idén med stenstadskärnor av klassiskt snitt i förorten utgår ifrån att tillfredsställa vårt behov av en tilltalande urban miljö. En sådan nygammal bebyggelse med små och medelstora butiker och inrättningar bereder genom sin småskalighet plats för möten mellan människor på ett helt annat sätt än vad förorten, med dess omänskligt stora köpcentra förmår.

Stenstaden av klassiskt snitt älskas av de flesta. Varför då inte tillfredsställa denna kärlek, denna längtan efter att bo och arbeta i en optimalt levande urban miljö genom att anlägga staden, som vi vill ha den?

Det som kännetecknar en storstad värd namnet är bland annat, att i denna existerar det ett antal kärnor utanför stadens centrala delar, som erbjuder en tilltalande miljö förenad med en rikt utbud. Och sådana områden är Stockholm i ett skriande behov av.

Peder Nielsen (58 år Upplands-Väsby Fritänkare och estet)