ÅSIKT

REPLIK: Datorspel är konst, Andersson

DEBATT

Datorspel är det snabbast växande kulturuttrycket i vårt samhälle. Från att ha varit en hobby för entusiaster för något decennium sedan har datorspel blivit ett folknöje. De flesta spelarna är vuxna (genomsnittsåldern är 29 år).

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Ett av de mest spännande inslagen i datorspelsvärlden är onlinespelen, där spelaren stiger in i en parallell värld och spelar tillsammans med tusentals (i vissa fall miljontals) andra människor från hela världen. Det rör sig om ett socialt fenomen som inte liknar något annat och som kommer att förändra vårt samhälle och vårt sätt att kommunicera. Onlinespelen förändrar vårt sätt att se på världen – det vill säga exakt det som är konstens uppgift i samhället!

Johan Andersson (s) vill i sin debattartikel i måndags begränsa detta konstnärliga uttryck. Det är en märklig inställning från en kulturpolitiker. Hans argument är att vi bör skydda barnen.

Men är det farligt för barn att spela datorspel? De flesta seriösa bedömare hävdar att det inte är så, till exempel Folkhälsoinstitutet som gjorde en grundlig sammanställning av tillgänglig forskning i ämnet förra året och konstaterade att det inte finns någon koppling mellan våldsamma datorspel och aggressivt beteende, trots att sambandet är mycket noggrant studerat. Andersson har säkert tillgång till den rapporten på sitt kansli, annars finns den på Folkhälsoinstitutets hemsida om han vill ha fakta i ämnet.

Andersson kallar datorspelsmarknaden laglös. Men det är skillnad på de spel som distribueras via de traditionella kanalerna och de spel som bara finns tillgängliga via Internet. Det finns mycket på Internet som kan uppfattas som obehagligt och visst har Andersson rätt i att det är mycket svårt att reglera det. Datorspelsbranschen har ett mycket ambitiöst åldersgränssystem – PEGI – som är betydligt tuffare än det som idag gäller för exempelvis film. Men vi kan och vill inte ta över ansvaret för vad som händer på Internet när politikerna misslyckats med just detta.

Om man från politiskt håll vill påverka innehållet i datorspel och andra medieprodukter så är inte inskränkningar i yttrandefriheten en framkomlig väg. Istället bör man stimulera de goda exemplen och stödja de producenter som man anser gör bra spel.

Glädjande nog är det just vad de nordiska kulturministrarna (inklusive Anderssons egen partikollega Leif Pagrotsky) har beslutat att göra. Från och med i år finns ett kulturpolitiskt nordiskt datorspelsprogram med syfte att ”säkerställa tillgången till kvalitetsmaterial med ett tydligt nordisk inslag inom datorspel för barn och unga”, vilket Andersson undgår att nämna i sitt inlägg. Detta program är en ambitiös kulturpolitisk insats för att nå just de mål som Andersson beskriver, vilket han borde känna till och stödja.

För det är väl inte höstens val som spökar? Det kan väl inte vara så illa att Andersson försöker stryka en moralistisk opinion medhårs? Vi litar på att våra folkvalda har mycket bättre omdöme än så, datorspel är ett fritidsnöje för många av väljarna och den som vill göra detta till en valfråga borde snarare ta ställning mot moralisterna.

Johan Andersson säger att han vill skydda barnen. Vem kan säga nej till det? Men det är ett argument som ofta används när man vill inskränka konstnärliga uttryck och åsikter som påverkar samhällsutvecklingen. Undertecknade anser att Andersson borde ta sitt ansvar som kulturpolitiker och värna om konsten och yttrandefriheten! Det finns aldrig anledning till moralpanik.

Tidigare inlägg i debatten:

Maria Tjärnlund (MDTS – Sveriges branschförening för Multimedia Dator- & TV-spel), Per Strömbäck (Spelplan – Association of Swedish Game Developers), Tom Söderlund (Svenska Datorspelsinstitutet SDSI)