ÅSIKT

Koppla upp polisen!

Paul Lindquist: Med bärbara datorer, gps och modern personalplanering blir polisarbetet effektivt

Foto: CONNY SILLÉN
DEBATT

För några veckor sedan hade jag förmånen att få följa med en polispatrull i Stockholms innerstad en fredagsnatt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Jag blev mycket imponerad av deras sätt att arbeta, men det slog mig också att polisens effektivitet skulle kunna ökas avsevärt om de utrustades med moderna it-verktyg.

Hur kommer det sig till exempel att bara ett fåtal polisbilar är utrustade med gps? I dag måste man slå i en kartbok för att hitta rätt adress. Risken att man förlorar dyrbara minuter vid en brådskande utryckning är överhängande.

Förutom att ledningscentralen skulle kunna skicka adressen direkt till polisbilens gps och ange närmaste väg skulle ett sådant system också ge ledningscentralen möjlighet att på ett strukturerat sätt kunna planera polisens närvaro och även bestämma vem som ska åka på vilket larm.

I dag är det upp till de enskilda patrullerna att "anmäla sig för tjänstgöring". Det innebär att det kan dröja innan en patrull tar larmet. Det är inte heller nödvändigtvis den närmaste patrullen som åker.

En annan sak som slog mig under denna fredagsnatt var att vi efter ett inbrottslarm åkte tillbaka till polisstationen för att skriva en rapport (trots att ingen hade gripits). Detta tog ungefär 45 minuter och under tiden var patrullen inte tillgänglig för nya ingripanden.

Med en bärbar dator hade patrullen kunnat skriva denna rapport på plats eller i bilen i avvaktan på nästa larm och därmed sparat mycket värdefull tid som i stället hade kunnat läggas på produktivt polisarbete.

En viktig del i polisens spaningsarbete är att kunna kontrollera registreringsnummer på misstänkta fordon. I dag är man beroende av ledningscentralen, men eftersom en sådan förfrågan inte är akut tar det ibland 5-10 minuter innan den besvaras.

Med en egen datoruppkoppling i bilen skulle polisen sekundsnabbt kunna kontrollera registreringsnumren utan att besvära ledningscentralen (detta har amerikansk polis kunnat göra sen 1970-talet). Man skulle hinna med betydligt fler förfrågningar och sannolikt skulle fler brott bli uppklarade.

Ytterligare ett exempel på polisens bristande it-stöd är att inte samtliga poliser som arbetar med utredningar har e-post. Hur sköter man då kontakter med allmänheten på ett effektivt sätt? Hur kommunicerar man internt?

Eller ta personalplaneringen som fortfarande görs på en white-board!

Som jämförelse ökade effektiviteten med över 10 procent när Lidingös kommunala hemtjänst gick över till ett datorbaserat personalplaneringssystem. Nu kan man förstås inte rakt av jämföra polisens verksamhet med hemtjänsten, men när det gäller bemanningsplanering finns det definitivt många likheter.

Polisen utför dagligen ett oerhört viktigt och många gånger farligt arbete. Det minsta de som arbetar ute på fältet borde kunna begära är att de får samma tekniska stöd som vilken fältsäljare eller taxichaufför som helst.

Allmänheten bör också kunna förvänta sig att ledning och planering av verksamheten sker på ett optimalt sätt.

Så är det inte i dag. Här vilar ett tungt ansvar på regeringen och rikspolischefen.

Paul Lindquist