ÅSIKT

Alla ska med

Juhanni Rex Karlsson: Det är inte bara invandrare som behöver integreras

inte integrerad Var finns de storslagna satsningarna kring alla långtidsarbetslösa, hemlösa, missbrukare, psykiskt sjuka och mindre bemedlade pensionärer? undrar Juhanni Rex Karlsson.
Foto: rolf Petterson
inte integrerad Var finns de storslagna satsningarna kring alla långtidsarbetslösa, hemlösa, missbrukare, psykiskt sjuka och mindre bemedlade pensionärer? undrar Juhanni Rex Karlsson.
DEBATT

För några dagar sedan presenterade integrationsminister Jens Orback ett nytt socialdemokratiskt mirakelrecept. Och han skräder inte orden när han slår på stora propagandatrumman. En miljard till integration i regeringens vårbudget och ytterligare 700 miljoner kronor extra till kommunernas flyktingmottagningar, lovar han.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Orback redogör omsorgsfullt för målsättningen att Sverige ska vara ett integrationens praktexempel. Men när jag läst hans text så kan jag än en gång konstatera att ordet integration reduceras till att bara omfatta invandringsfrågan.

Var finns integrationstänkandet och de storslagna satsningarna kring alla andra marginaliserade grupper som behöver integreras? Jag tänker inte minst på det utanförskap som så många långtidsarbetslösa, hemlösa, missbrukare, psykiskt sjuka och mindre bemedlade pensionärer lever i.

Dessa grupper faller i och för sig (konstigt nog) mer eller mindre utanför integrationspolitikens arbetsfält. Men likafullt är de till stora delar förpassade till ett utanförskapens landskap där de i mångt och mycket är fjärmade från det system av trygghet och delaktighet som borde vara en självklarhet för dem.

Hur många hemlösa bevistar varje dygn riksdagshusets närmaste omkrets? Hur många nekades plats på fulltecknade härbärgen i går kväll? Ingen vet hur många av dessa som under natten grät i portar, soprum och underjordiska utrymmen. Ingen i detta självgodhetens rike vet hur många de ensamma pensionärer är som möter natten efter ännu en dag av tystnad, men så länge det sker är det en skam för oss alla.

Så länge detta land äger en enda ofrivilligt hemlös ska de ­inte ta stolta ord som integration i sin mun. Så länge detta land skär ned på antalet vårdplatser för missbrukare och psykiskt sjuka ska de inte tala om värdighet. Så länge detta land inte ser någon heder i att vårda och bemöta sina gamla på ett värdigt sätt så ska ingen politiker orera kring det aktningsvärda ordet integration.

Hur länge ska vi pådyvlas myter om värdet i verkningslösa åtgärder som ytterst är extremt kontraproduktiva, och som går stick i stäv mot den uttalade målsättningen? Att integrera människor låter sig aldrig göras genom särbehandling av olika grupper. Det som frodas och får sin näring ur ett sådant förhållningssätt är främlingskap, fiendskap och rasism. Stå ärligt upp för allas lika värde i stället. Just det faktum att socialdemokraterna klassificerar så grovt och delar in grupper där dessa per automatik ställs mot varandra som segrare eller förlorare blir ju i sig det största hindret för drömmen om ett integrerat samhälle.

De flesta invandrare som kommer hit gör det med hopp om en ny chans i livet. Flera av mina främsta vänner kommer från Turkiet, Libanon, Syrien och Egypten. Jag känner flera som under åren uttryckt betungande känslor av att ligga till last. Känslor av skam inför föraktande blickar från svenskar. Men det är ju den socialdemokratiska politiken som ytters föder detta med björntjänster som passiviserar och marginaliserar.

Det kanske mest tragiska i detta underblåsande av problemet är att det blir till en kärnpunkt ur vilken mångas åsikter, förutfattade meningar, och ja, identiteter växer. I stället för att värna om varandra som medmänniskor så värderar vi varandra utifrån grupptillhörighet.

Kära socialdemokrater – integration är så mycket mer än ett tjusigt omslagspapper. Integration, det är när ni inte längre kan sova om natten då ni vet att det finns de som lider. Integrerad, det blir en människa först när ni tvagat hennes krigströtta fötter och när ni givit henne er varma säng. När ni möts över bordet till brutet bröd och lyssnar till varandras livssagor.

Men så länge ni skapar hinder för människor att mötas på någorlunda lika villkor kommer vi aldrig helt och fullt dithän.

Så, vilket land vill vi leva i? Ska vi ha ett klimat där ni hela tiden spelar ut marginaliserade grupper mot varandra? Försvåra inte omständigheterna och möjligheterna för detta lands människor att verkligen mötas.

Juhanni Rex Karlsson (37 år frilansande skribent och kommunikatör Vargön)