Sverige har sålt idealen

Om detta kan man tala länge.

Det ska inte jag göra. För vem skulle jag tala med?

De censurgodkända debattörerna som kallas till tv-sofforna? Etablerade politiker eller höga tjänstemän, gänget som blivit ett eget frälse med fantastiska löner och andra förmåner som inga vanliga människor kommer i närheten av?

Prata med dem? Till vilken nytta?

Nej, jag skulle vilja samla alla gamla kompisar, och alla våra gemensamma vänner från förr. Vi som föddes på 1950-talet.

Ni vet precis vad jag menar. Vi som växte upp i ett samhälle som upplevdes tryggt och på väg framåt. Vi som hade hur många extrajobb vi ville innan vi till slut hittade rätt.

Kommer ni ihåg, vi engagerade oss, hade åsikter och känslor för livet och människor i världen som gick långt utanför vår egen personliga sfär.

Handen på hjärtat:

Trodde nån av oss att vi år 2006 skulle komma att leva i ett samhälle fullt av kaxiga snyltare, fullt av girigbukar som bestämt att ord och begrepp som ”solidaritet” och ”gemensamt ägt” är nåt fult, i alla fall omodernt och definitivt suspekt.

Ett samhälle där världens äldsta postverk delas upp i småbitar och inte ens säljer frimärken. Att vår gemensamt ägda el skulle släppas i händerna på privata spekulanter vars enda intresse är att blåsa oss på så mycket pengar som möjligt.

Att vårt gemensamma televerk skulle säljas ut. Det vi redan ägde fick vi ”köpa” en gång till. Blåsta på aktiekonfekten.

Många av oss hade (och har förmodligen fortfarande) hjärtat till vänster och trodde på en annan utveckling.

Vi hatade den förvridna variant av socialism som östblocket kom att stå för, till den hysteriska övervakningen av medborgare i DDR.

I dag bor vi i ett Sverige där justitieministern står i begrepp att införa lagar som kommer att innebära mycket stora inskränkningar i den personliga integriteten. Rätt att bugga, rätt att läsa allas e-post etc etc. Och Säpo vill in i skolorna och skapa ett Stasi-liknande system av angivare.

Var det så vi tänkte oss den demokratiska utvecklingen i ”folkhemmet” Sverige?

Vi bor i ett land där tystnaden tagit över, lägrar oss girigt och gör oss ensamma, försvarslösa och förtvivlade.

Var det så du tänkte dig framtiden, gamle vän? Detta blir vårt arv till ungarna.

Är du för gammal och trött nu, kompis, eller ska vi träffas och snacka lite?